Hundraårskriget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bakgrund
Henrik V av England och Karl VI av Frankrike slöt fred i Troyes1420. Enligt fredsavtalet skulle Frankrike tillfalla England när kungen dog. Kort efter varandra dog de båda kungarna, vilket betydde att Frankrike skulle hamna i händerna på Henrik VI av England som ännu var ett spädbarn. Karl VII av Frankrike ville inte överlämna sitt rike till ett barn, vilket ledde till att England och burgunderna invaderade Frankrike. Loirefloden höll tillbaka invasionsstyrkorna en tid, och Karl VII flydde till Chinon, men ville till Reims för att krönas, men Reims hade belägrats av engelsmännen.

Jeanne d’Arc
År 1412 föddes det en bondflicka vid namn Jeanne D’Arc i Domrémy på gränsen mellan Lorraine och Champagne i Frankrike. Undre sin uppväxt är hon djupt religiös och mycket omtyckt i byn. När Jeanne är 12 år så börjar hon höra röster som talar till henne, och hon får veta att det är S:t Michaël, S:te Catherine och S:te Marguerite. De säger att hon är utvald av Gud för att rädda Frankrike från Engelsmännen. Efter fem år bestämmer hon sig för att följa uppmanelserna och hon får hjälp av en släkting att ta sig till den inflytelserike hövitsmannen Robert de Baudricourt. Han tar henne till kungen i Chion, ca 40 mil bort. Hon klär sig i manskläder, något som är mycket ovanligt i denna tidsålder. När Jeanne kommer in till kungen, klädd i manskläder, talar hon om för honom att hon är sänd för att befria Orléans och sedan ta med kungen till Reims för att krönas. Han låter sig övertygas och ger Jeanne får en armé. Hon rider in i Orléans på en vit häst, och alla är ute för att möta och få röra henne. Jeanne rider främst med sitt banér, och hon står mitt i stridslinjen utan att låta sig skrämmas av pilar och kulor, men själv dödar hon aldrig någon. Hon slår med flatsidan av svärdet, men driver männen att döda. Efter striderna faller hon i gråt och ber över de döda själarna. Hon befriar Orléans och tar sedan över engelsmännens fästen ett efter ett. Hon kallar sig själv "La Pucelle", Jungfrun, och bara namnet tycks skrämma fienderna halvt på flykt. Hon lyckas uppfylla båda löftena till kungen innan hon, våren 1430, tillfångatas av burgunderna, och sedan överlämnas till engelsmännen. I maj 1431 förs hon till bålet, men grips av panik och skriver på ett papper där hon avsvärjer sig rösterna och erkänner att de kommer från djvulen. Redan nästa dag ångrar hon sig, och den 30 maj bränns hon som häxa. För att folk inte ska tro att hon undkommit elden så visas hennes nakna och halvbrända kropp upp för folkmassas, innan den sedan bränns helt till aska. Under hela hennes fångenskap gör Karl VII ingenting för att rädda henne.

Krigets slut
Trots Jeanne d’Arcs död, så fortsätter fransmännen att ta över sitt land. De segrade vid Patay, och 1435 försonades fransmännen med burgunderna. 1436 återtog de Paris. Efter en fransk s...