Judendom (Berättelsen om en jude)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag är en man på nyss fyllda 70 år. Jag bor på ett äldreboende i Oregon, där har jag bott i ca tre månader. Jag har börjat bli dement och har därför bestämt mig för att skriv ned mina memoarer.

Jag föddes i Tyskland på 30-talet och blev uppfostrad av min judiska familj. Jag fick tidigt lära mig att jag tillhörde judendomen och alla dess traditioner. Redan när jag var två månader gammal blev jag, liksom alla andra pojkar, omskuren. Detta i enlighet med den judiska traditionen.

Nästa steg i mitt liv blev min bar mitzva. Detta innebar att jag nu skulle få träda in i vuxenvärlden, detta var ett enormt stort steg för mig och mina föräldrar. Jag fick läsa ur de heliga thora rullarna på ett sätt som lät som en sång. Detta firades med mat och sång och alla mina släktingar var där. Maten var naturligtvis kosher, det är mat som inte innehåller blod, mejeriprodukterna får ej beblanda sig med köttprodukterna osv.

Under 30 och 40- talets Europa skedde vad som nu verkar som ett av tidernas största folkmord. Andra världskriget.
Hitler och Nazityskland mördade och förföljde mitt folk i många år. Tyvärr så kunde inte min mormor och morfar undkomma tredje rikets besinningslösa slakt och fördes till ett koncentrationsläger och jag såg dem aldrig igen. Själv lyckades jag med falsk identitet att ta mig ur landet tillsammans med min familj. Vi hamnade i U. S. A.

När vi kom till U.S.A. blev vi omhändertagna av imigrationsverket. Där fick vi mat, rena kläder och tak överhuvudet. Vi fick lära oss det engelska språket. Med ett halvtaskigt uttal så skaffade jag mig ett jobb som ”diskpojke” på en restaurang. Efter omständigheterna kom vi på fötter och skaffade oss ett hus att bo i. Den jobbiga resan hit gav mor en dubbelsidig lunginflammation. Hon dog, detta tog hårt på oss men med alla invandrade judar var det inga problem att få till en traditionell judisk begravning som går till på följande sätt: man var tvungen att förbereda kroppen, tvätta av kroppen och klä in den i ett linnetyg. Man vill att begravningen ska ske så fort som möjligt. Vanligtvis så reser man gravstenen ett år efter självaste begravningen. Varje gång man besöker graven så lägger man en liten sten på gravstenen för att visa sin sorg. Man sörjer den döde under en vecka, under denna vecka bärs ett klädesplagg med en reva i. Man håller också en sorgemånad som påbörjas vid begravningen. Under denna period ska den sörjande följa vissa särskilda regler. Söner till en avliden uttalar under elva månader en särskild bön, Kaddisch, vid den offentliga gudstjänsten.

Efter ca två år då jag hade fått ordning på mitt liv så träffade jag kvinnan som skulle bli min fru. Vi bestämde oss ganska tidigt för ett äktenskap av judisk stil.
Man brukar uttala sju lovprisningar varvid brud och brudgum dricker vin ur samma bägare. Det är också regel att brudgummen avslutar vigselakten med att krossa ett glas med foten, detta för att man även i glädjens stund ska minnas de båda templens förstörelse.
Vigselringen är vanligen av guld men bör inte vara försedd med
någon ädelsten. Den var åtminstone förr vanligt att den pryddes med en borg eller ett hus som symbol för det blivande gemensamma hemmet. Ringen har ofta inskriptionen "Mazal tov", lycka till.

Ungefär tre år efter vårat bröllop så blev min fru gravid. Vi fick våran första och enda son Emanuel. Han var så liten och späd och vi trodde att det var något fel på honom, men allt var som det skulle. Emanuel var lite sen i sin utveckling men efter något år så växte han men en enorm fart. När han var två månader blev han omskuren, precis som jag blev, inga konstigheter. Emanuel studerar nu till advokat. Vad han har sagt så går allt bra, han är snart klar och kan börja jobba. Emanuel brukar komma och hälsa på mig varannan kväll. Vi brukar titta på gamla fotografier och fika och prata en hel del om hans utbildning. Emanuel har inte gift sig ännu men han har en otroligt vacker judisk flickvän, de planerar att skaffa ett barn när Emanuel är klar med sin utbildning.

Nu är det snart påsk en ganska stor högtid för oss judar, påsken kallar vi för Pesach. Pesach firas i åtta dagar till minne av uttåget ur Egypten. Under den tiden får vi inte äta syrad mat. Vi äter matsa, osyrat bröd. De två första kvällarna firar vi med en rituell måltid i hemmet – en sed, som betyder "ordning". Denna speciella ordning finns i en bok som heter hagada – som bland annat innehåller berättelsen om uttåget ur Egypten. Första dagen Pesach läses en bön för dagg i landet Israel, som heter Tal – alltså "dagg". Mazkir läses sista dagen.
Efter Pesach så firar vi Shavuot det firas i sju veckor (49 dagar) efter Pesach och varar i två dagar. Det är en skördefest, de första frukternas fest. Shavuot är också den högtid, då vi mottog Toran vid Sinai. Synagogan smyckas med bladverk för att påminna om skörden. Mazkir läses på andra dagen.

Jag måste ju erkänna att jag trivs mycket bra här på äldreboendet. Rummet är inte så stort men jag får ju plats med de viktigaste sakerna som jag äger. Fotografierna är nog de jag tycker mest om. Har lyckats att spara ett på mig och min mor, det är gammalt och trasigt, men det betyder så mycket för mig.
En sak som jag inte kan förstå är vad alla dessa mediciner ska vara bra till. Jag är trött för det mesta och orkar nästan inget, det är säkert något som de har hittat på för att ta livet av oss eller något liknande.

Vi judar firar ju sabbat också. Sabbaten är helgen och då ska man avstå från arbete. Den infaller på fredagskvällen och slutar på lördagskvällen. Den inleds med att husets fru tillsammans med den övriga familjen tänder sabbatsljusen, (senast 18 minuter före solnedgång och släcks vid solnedgång följande dag). Alla eller endast de manliga medlemmarna av familjen går så till synagogan för kvällsbönen. Sedan välsignar husfadern vinet och skär upp sabbatsbrödet och så kan måltiden börja. På sabbaten får man inte heller köpa och sälja, så alla inköp måste vara gjorda i förväg, man får inte heller bygga eller förstöra. Maten ska vara färdiglagad i förväg men får stå på värmning. Inte heller får man göra upp eller släcka eld, vilket innebär att man inte får släcka eller tända lampor (men kan ha dem tända i förväg/använda timer) eller köra bil eftersom motorerna förbränner bränsle. Däremot gäller: "Övervakande av liv",
vilket innebär att man får bryta sabbaten för att rädda liv.

Jag gillar inte maten här, den är så smaklös. Jag får alltid passerad mat, jag har nämligen nästan inga tänder kvar och har inte råd med löständer. Ja, ja. Jag kanske är lite snål, men jag måste ju kunna betala hyran här också och den är inte billig. Emanuel har sagt att jag inte ska tänka så mycket på hyran, han vill att jag ska köpa det som jag behöver. Fattas det pengar så skulle han betala det som fattades.



Som jude tror jag på Gamla Testamentet och att det skall följas. Toran föreskriver i första hand hur en jude ska leva, inte vad han ska tro på. Här följer några punkter på vad man får/inte får göra och vad man ska/inte ska göra som jude.
• Människan ska följa Guds vilja och hålla 10 Guds bud. Det viktigaste av dessa är kärleken till Gud.
• När människan älskar Gud innebär det att man måste älska sina medmänniskor.
• Den judiska läran kräver att människan ska uppfylla sin uppgift som gruppvarelse i familj, församling och i samhället.
• Man är skyldig att se till allas bästa.
• Alla judiska pojkar ska omskäras när dom är åtta dagar gamla som ett tecken på att man tillhör förbundet med Gud.
• Alla judiska pojkar blir Bar Mitzva när dom fyller 13 år. Flickor blir Bat Mitzva när dom fyller 12 år. Det betyder att dom blir Budets son respektive flicka.
• Man firar sabbaten som varar från fredagskvällen till lördagskvällen. Det är familjelivets höjdpunkt.
• Männen och sönerna går till synagogan medan kvinnorna följer med på lördagen då dom som regel har en särskild plats på en läktare med ...