Ensam

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hon stängde in sig på toaletten och lät ljuset vara släckt. Ett enda svart tomrum. Kurrade ihop sig på golvet med en handduk dinglandes från sin krok strax ovanför hennes huvud. Hon grät. Salta tårar letade sig över kinderna och in i det ena örat. Bara de som gråter mycket vet att det faktiskt går. Mascaran som tidigare fått henne att känna sig vacker klibbar under ögonen och inte ens den snällaste tanten hade kunnat säga att hon var fin.

"It can only get better..." sjöng flickan från radion i köket. Fan heller. Allt kan bli värre.

Hon snyftade till och genast hade hon av reflex stoppat in den torra handduken i munnen för att dämpa ljudet. I vanliga fall hade hon gråtit stilla och i tystnad med sina mörka tankar. Men inte idag. Hade hon blivit svagare? Svagare sen igår?

Under dörrspringan lyste ljuset från hallen in. Så ofta hon önskat att någon dyrkat upp låset med en sked, gått in och tagit henne i famnen. Viskat vackra ord om hur duktig och speciell hon var.
Det var därför hon klottrade små figurer med glittrande ögon på allt som kom i hennes väg. De var söta. Och det var precis vad hon ville höra. Men även det berömmet dog tillslut och åter hade hon inget att vara duktig med.

Hon kunde inte rita något annat, hennes syster hade fått all musikalitet, hon presterade inga idrottsresultat fast hon kämpade, hon glänste inte i skolan och inte heller hade hon en flock av vänner.
Så vad var hon duktig i? Inget. Ordet var hårt. Medelmåttig var inte gott nog för att uppskattas. Och hon visste det.

Hon hulkade igen och gav lågpris rakhyvlarna en glansig blick fylld till bredden av tårar. Nej. Hon ville inte dö. För kanske, bara kanske skulle hon vakna upp en dag med en oslagbar förmåga. Vakna och ha blivit duktig.

Tårarna svämmade över, dalade nerför hennes kinder och bildade fartränder i mascaran. Det var en omöjlig drömm. Men bättre än inget.

En avlägsen röst ropade något om mat. Hon kravlade upp på fötter och tände ljuset. Det klara ljuset från lysrören stack i hennes rödgråtnaögon och omsorgsfullt tvättade hon rent ansiktet. Lät tvålen gnugga bort alla spår av svaghet i hennes ansikte. Hon ...