Hur kom kyrkan till att avrätta sk

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Rykten om magi och övernaturliga krafter har antagligen vandrat jordens individer emellan, sedan vår uppkomst. Tron på det onda och det goda har levt med oss så långt tillbaka i tiden som vi kan se och när något oförklarligt har hänt har människan ofta skyllt på ondska av någon form, eller att deras handlingar har bestraffats av deras Guds vrede. Under 800-talet då rykten om människor som utövade ond magi spreds, ställde sig kyrkan emot och stod fast vid att det var emot kristendomen att lägga ett sådant rykte på en annan människa. En person som gjort något sådant, var inte välkommen i kyrkan förrän denne tagit tillbaka sitt ord och gjort rätt för sig. Hur kunde kyrkans åsikt i denna fråga ändras så radikalt?

Katarerna var en kristen sekt med utstickande åsikter som främst gick att finnas under medeltiden i Frankrike. Under det tidiga 1200-talet blev de utpekade som kättare av den katolska kyrkan och en massutrotning av anhängare till sekten påbörjades. Många blev brända på bål. Efter denna händelse tog Inkvisitionen form och kättare började arresteras, prövas och avrättas av den katolska kyrkan. Utnyttjande av svart magi räckte inte för avrättning så vida inte kätteri ingick i domen men snart var dock inte ens detta ett krav. Med tidens gång blev tortyr en tillåten metod under rättegångarna och de utpekade började erkänna att de sålt sina själar till djävulen. Efter pestens härjande genom Europa (1347-1349) blev häxor (bland annat) beskyllda för att ligga bakom epidemin och kyrkan skrev flertalet texter där deras existens konfirmerades. Det skulle dock dröja hundra år innan de första häxjakterna tog vid i västra Europa. Genom att beskriva häxan som en djävulens älskarinna, orsakande impotenes och sterilisation hos män, kidnappande, dräpande och ätande andras barn, beskylldes dessa kvinnor för all världens ondska. Barns vittnesmål började accepteras och antalet avrättade kvinnor steg till skyarna. I de katolska länderna brändes kvinnorna medan de hänges i de protestantiska länderna. Boktryckarkonstens uppkomst under mitten av 1400-talet innebar för inkvisitionen att åsikter och teorier spred sig ytterligare och snart kunde häxjakterna finnas i var och vartannat land i Europa. I England avrättades den sista ”häxan” 1684 och så småningom kom alla andra länder till att följa deras exempel. Siffror på hur många kvinnor som strök med under inkvisitionen varierar så mycket att jag inte vågar sätta en siffra på antalet offer.

Enligt mig har kristendomen genom tiderna fungerat mycket strategiskt för en strävan mot ett religiöst monopol. Att ha ihjäl kättare är på många vis mycket bekvämt då både ett hot mot kyrkan utrotas, människor ”blir kristna” av rädsla, samtidigt som det blir en tydlig symbol av makt och styrka utåt. Det går tydligt att se ett tidsmässigt samband mellan pesten och brännandet av ”häxor”, och jag kan tänka mig att det var lättare för kyrkan att skylla negativa händelser på en fiende till Gud, och dennes undersåtar, än Gud själv. Om enbart Guds vilja sker i världen är ju han, logiskt tänkt, ansvarig för missöden. Han kan inte göra det av ondska (då han är 100% god) och inte heller av vrede mot våra handlingar (då vore ju förlåtelsen ett av världens största lurendrejeri) och då vore det ju inte konstigt om människor började ifrågasätta...