Aids

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

AIDS

Inledning:

Detta arbete handlar om och Aids och hiv. Från början tänkte jag bara skriva om aids men efter som hiv tillhör aids (man får hiv först). Jag har valt att skriva om Aids för att jag alltid undrat vad det egentligen är för sjukdom. Jag valde också detta ämne för att detta idag är ett så pass stort och omtalat ämne i världen att jag ville veta lite mer om sjukdomen. Trots att den är så omtalad, är det inte många som vet vad denna sjukdom egentligen innebär för en människa, hur den smittar och hur många som har sjukdomen.

Jag tycker att Aids är något som alla borde läsa om, eftersom det är en modern epidemi i vår värld. D v s det är en farsot och denna sjukdom är farlig och sprider sig snabbt här i världen. Visst, aids smittar ju främst genom samlag och genom narkotika sprutor, men kan också smitta genom små skrubbsår och liknande.

Vad är aids?

Aids betyder ”acquired immune defiency syndrome” (på svenska förvärvat immunbristsyndrom). Ordet förvärvat talar om att HIV är något som en person får, förvärvat av en annan person. Immunbrist betyder att kroppen har brist på immunitet. Till exempel ett förkylningsvirus kan vara väldigt allvarligt för den HIV-smittade. Syndrom betyder att det är ett sjukdomstillstånd.
Aids är slutpunkten på den långvariga smittan HIV. När det finns HIV i blodet angriper det immunförsvarscellerna som kallas t4-lymfocyter. HIV behöver dessa celler för att kunna "leva vidare" och föröka sig. HIV förökar sig mer och mer och t4-lymfocyterna försvinner. T4-lymfocyterna kan man säga är ett mått på hur bra vårt "immunförsvar mår". När det finns lite t4-celler får kroppen allt svårare att försvara sig mot olika infektioner. Dessa sjukdomar kallas opportuniska infektioner därför att dom bara dyker upp för att försvaret är satt ur funktion. Slutpunkten på HIV-infektionen är ofta en blandning av olika sjukdomar, detta kallas för aids.

SJUKDOMENS UTVECKLING

HIV går till attack mot kroppens celler. Eftersom virus saknar egen ämnesomsättning kan det inte klara sig på egen hand utan måste ta sig in i en levande cell. HIV ger sig i första hand på vissa typer av vita blodkroppar, T-hjälparlymocyter och makrofager. För att kunna föröka sig
genom delning måste HIV när det väl tagit sig in cellen omvandla sin arvsmassa så den blir samma som cellens, dvs DNA. Därefter kan viruset bygga in sig i värdcellens arvsmassa där det blir kvar för alltid. Den kan ligga där vilande utan att föröka sig men den kan också göra cellen till en ”virusfabrik” och på så sätt sprida sig.

Eftersom viruset tagit sig in i arvsmassan märks det inte så länge det inte förökar sig. Inte ens immunförsvaret märker att cellerna är infekterade och låter därför bli att angripa dem. HIV förstör många viktiga celler i immunförsvaret. När tillräckligt många celler blivit förstörda, vilket brukar ta lång tid, är den drabbade mycket mottaglig för infektioner och tumörsjukdomar som man i vanliga fall kan stå emot. De första symptomen på att immunförsvaret inte fungerar som det ska kan vara svampinfektioner, bältros, nattliga svettningar och feber.

När en HIV-smittad person får vissa allvarligare sjukdomar som t.ex. lunginflammation, hjärnhinne- och näthinneinflammation, tarminfektion eller tumörer i hud och slemhinnor säger man att personen har aids.

UPPTÄCKTEN

Sommaren 1981 kunde man i USA för första gången läsa om en ny märklig sjukdom. Den yttrade sig som ovanliga former av lunginflammation och hudcancer. Det de drabbade hade gemensamt var starkt nedsatt immunförsvar och att många var homo- eller bisexuella. Därför drog man slutsatsen att den smittade genom sexuellt umgänge.
Snart insåg man att sjukdomen inte endast drabbade homosexuella utan även narkotikamissbrukare som injicerat narkotika och personer som fått blodtransfusion liksom blödarsjuka som fått blodpreparat. Man förstod att sjukdomen också smittades genom blod.

Vad görs för att behandla människor med aids och HIV?

De senaste åren har mycket stora framsteg gjorts beträffande behandlingen av hiv. Sedan 1996 när nya läkemedel kom så insjuknar allt färre i hiv-relaterade sjukdomar och de hiv-positiva lever allt längre. De nya aidsfallen har minskat dramatiskt.
Att behandla HIV är inte detsamma som att behandla de sjukdomar som har med aids att göra tex pcp (typ av lunginflammation) ks (typ av cancer) men själva HIV är annorlunda. Det går in i olika celler i hela kroppen, matsmältningsorganen, hjärnan, könsorganen och immunförsvaret. För att bli av med viruset skulle man behöva förstöra alla virus- smittade celler. Men eftersom de cellerna behövs för fortsatt liv kan inte läkarna göra något.
De två vanligaste läkemedlen för aids är azt och ddl. Azt är det kemiska namnet för medlet zidovudin. Denna medicin fungerar så att det stör virusets sätt att fungera och föröka sig. Detta hjälper att det skjuter upp de opportunistiska infektionerna.

Epidemins utveckling i Sverige

I Sverige har Hiv/AIDS haft en lugnare utveckling än de flesta andra länder. Ändå rapporteras det ca.30 nya fall varje månad. 1996 hade 4366 fall av hiv smitta rapporterats till Smittskyddsinstitutet i Solna. Av dessa hade 1445 redan utvecklat AIDS.

År 1982 fick en patient i Sverige för första gången diagnosen AIDS som hade utvecklats av en infektion med Hiv. Men man förstod allvaret först ett par år senare. Det var ju faktiskt en epidemi som även fått fästa i vårt land och måste bekämpas med alla medel.

Som alla vet finns det ännu inget botemedel eller vaccin som utrotar hiv viruset. Därför kommer hiv viruset att finnas kvar i generationer framöver om inget vaccin framtas. Många oroas av samarbetet inom EU, att det skulle leda till en tolerant syn på narkotikamissbruket som skulle försämra situationen. Men man kan inte lägga hela ”skulden” på narkotikamissbruket, då det varje månad 4-5 personer smittas i Sverige genom heterosexuella kontakter.

I Sverige arbetar man förebyggande mot Hiv. Det har förts en kamp mot sjukdomen sedan
1985 och det har bidragit till att vi befinner oss i en bättre situation idag än de flesta andra länder. Allmänheten har i regel god kunskap om hur Hiv smittar och hur man skyddar sig. Arbetet i Sverige är väl organiserat. Landstingen och kommunerna har i regel egna program med kontakter direkt ut till hälso och sjukvården, socialtjänsten, skolan, ungdomsmottagningarna, militära förband, frivilligorganisationernas lokalavdelningar, idrottsrörelsen och flyktingförläggningar. I Sverige erbjuds bland annat: Tidig sexualundervisning i skolorna som har byggts upp under mer än 40 års tid. Gratis och anonym testning på ett stort antal olika mottagningar inom hälso- och sjukvården. Denna typ av förebyggande arbete borde genomföras även i de mest drabbade länder. Kostnaderna kan dock vara ett problem för de fattigare länderna. I Sverige satsar staten stora summor på det förebyggande arbetet mot Hiv och AIDS. Om smittspridningen kan stoppas, eller i alla fall begränsas, betyder det att vi inte bara slipper svårt mänskligt lidande utan också höga vårdkostnader. Vården av en enda HIV-smittad beräknas kosta mellan en och två miljoner totalt under hela sjukdomstiden.

Slutsats: Jag tycker att det har varit ett intressant ämne att jobba med. Framför allt fick man fram väldigt mycket material och jag tog ut de delar jag tyckte verkade bäst och mest intressanta i läsarens ögon.
Jag har lärt mig några nya saker angående aids som jag inte visste innan. Dessutom hoppas jag verkligen att man inom en snar framtid kommer kunna hitta ett läkemedel mot aids


Källor:Källförteckning:

Böcker:<...