AIDS

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I den följande texten har jag försökt att besvara dessa frågor:

Vad är AIDS och varifrån kommer det?
Var finns AIDS och hur har det utvecklats?
Vad händer när du blivit smittad?
Vad har AIDS fått för konsekvenser i dom drabbade länderna?
Varför gör makthavarna så lite åt problemet?

AIDS



HIV-smittade personer får skylla sig själva!
Kanske är det så allt för många personer tänker eftersom förhållandevis små resurser sätts in för att lösa AIDS problemet.

AIDS är på väg att bli ett av vår tids största medicinska och sociala problem.
Från att ha varit en inhemsk endemi, har den via en amerikansk epidemi, utvecklats till en världsvid epidemi.

HIV är ett virus som skadar kroppens immunförsvar. Viruset överförs ofta genom samlag men kan också smitta genom blod, vid stickskador eller om flera personer använder samma spruta. En HIV infekterad kvinna kan också smitta sitt barn i samband med amning eller förlossning. Viruset läker inte spontant utan den smittade bär på det hela livet. Den som har smittats får ibland tidiga tecken på infektionen några veckor efter smittotillfället men vanligast är att HIV smittan sker utan märkbara symptom och att det dröjer flera år innan sjukdomen upptäcks. Skadan på immunförsvaret utvecklas oftast långsamt och efter tio till femton års infektion kan inte längre immunförsvaret skydda kroppen mot olika bakterier, virus, svampar och bakterier.
I tidigt stadium av sjukdomen kan man till exempel få bältros, i senare stadier ökar risken för svår lunginflammation, feber och avmagring.
Sjukdomsbilden vid avancerad HIV infektion kallas AIDS.

Michael G. Koch, författaren till boken ”AIDS-fakta om en farsot”, skriver att början till den ”synliga delen” av AIDS epidemin troligen var en ung man som i maj 1980 uppsökte New York sjukhuset Mount Sinai Medical Center.
Han hade drabbats av en rad märkliga besvär, såsom värk i hela kroppen, ymniga svettningar, svidande smärtor i mun och luftrör, dålig balans, feberglansiga ögon och sådan matthet, att han knappt kunde stå på benen.
Han hade behandlats av sin läkare i flera månader för oförklarlig feber och en lika oförklarlig svullnad av lymfkörtlarna, märkliga hudutslag, diarré med viktminskning, hosta och allmän avtackling – allt utan någon diagnos.

På flera håll i USA började patienter med liknande oförklarliga syndrom dyka upp.
Det var först mellan åren 1981 och 1985 som dagens bild av AIDS växte fram.
Läkaren M.S Gottlieb på den amerikanska västkusten reagerade på fyra fall av en ovanlig typ av lunginflammation (PCP), orsakad av en encellig parasit.
Denna form av lunginflammation var sedan tidigare bara känd hos cancerpatienter som fått immunförsvarsnedsättande behandling och hos personer med medfödd svår immunbrist.
Dessa fyra fall av PCP återfanns däremot hos unga homosexuella män utan någon känd immunbrist.
Ungefär vid samma tidpunkt på USA:s östkust drabbades en grupp homosexuella män av den ovanliga sjukdomen Kaposi´s sarkom (KS).

Snart förstod man att dessa ovan beskrivna exempel liksom ytterligare ett antal sjukdomstillstånd var symptom på en helt ny infektionssjukdom.
Den första allmänna benämningen på sjukdomen blev GRID (gay related immunodeficiency).
Denna beteckning visar hur sjukdomen i början helt knöts till homosexuella män, ett misstag som ger återverkningar ännu idag. Så småningom så ändrade man namnet till ”acquired immunodeficiency syndrome” och därmed var begreppet AIDS fött.

Trots att den ”synliga delen” av AIDS inte började förrän på 1980-talet så har man vid senare efterforskningar hittat mycket tidigare fall. Från Västtyskland rapporterades det ett fall från 1976 som gällde en homosexuell man med många sexualkontakter runtom i Sydeuropa. Han avled 1979.
Från Danmark rapporterades det att en kvinnlig kirurg, som i flera år arbetat i olika centralafrikanska länder, hade insjuknat åren 1973-1975 och avlidit 1977.
I flera afrikanska länder har man funnit misstänkta antikroppar mot AIDS-viruset i nedfrysta blodprov. Det äldsta entydiga fyndet till och med före 1959.
Trots all efterforskning så har det visat sig omöjligt att exakt datera sjukdomsdebuten i de flesta länder, men man tror att sjukdomen överfördes från Zaire till Haiti och senare spred sig till USA från både Afrika och Haiti, för att så småningom även nå Europa.

Även fast ursprunget till AIDS ännu inte är klarlagt så tror många forskare att AIDS-viruset, eller något nära besläktat virus, överfördes från någon slags apa till en mindre befolkningsgrupp, möjligtvis i någon centralafrikansk glesbygd.
(I Afrika lever apan mycket nära människan och man har den ofta som husdjur.)
Detta virus kan sedan ha ändrat karaktär och blivit mer elakartat. Men det skulle ha kunnat finnas obemärkt hos befolkningen under en längre tid eftersom den har en liten rörlighet, förväntad kort livslängd och infektionstrycket är högt.
Från glesbygden tror man att sjukdomen sakta spridits med inflyttande bybor till hamnstäder och så småningom nått allmän spridning.

Enligt UNAIDS var antalet HIV-smittade i världen 40,3 miljoner år 2005. Under samma år beräknas 4,9 miljoner människor i världen ha smittats av HIV och 3,1 miljoner beräknas ha dött i AIDS.



Länderna i Afrika söder om Sahara står för mer än 60 procent av andelen HIV-smittade i världen, trots att de endast utgör 10 procent av världens befolkning.
Några av de värst HIV-drabbade länderna i världen är Botswana, Namibia, Kenya, Uganda, Tanzania och Nigeria.
Av dem i behov av behandling i Sydafrika hade minst 85 procent fortfarande inte tillgång till några mediciner i mitten av 2005. Detsamma gäller för mer än 90 procent av dem som behöver mediciner i Nigeria, Tanzania, Ghana och flera länder i regionen.



Egna reflektioner

Trots problemets enorma omfattning så tycker jag att det används relativt små resurser för att lösa det.
Det finns visserligen hjälporganisationer som lägger ner stora resurser på bekämpning av sjukdomen men fortfarande så är de globala insatserna mycket små.
Självklart så skulle makthavarna kunna hjälpa många fler än vad de gör idag men kanske utan att tjäna stora pengar på det.
De värst drabbade länderna är utan tvekan länderna i den tredje världen.
Dessa länder är fattiga och därmed också ointressanta för läkemedelsföretagen eftersom de inte finns mycket pengar att tjäna.
Detta tror jag definitivt är en av faktorerna till att så lite resurser används.
En annan faktor som jag tror bidrar är till exempel den sydafrikanska ledningens förnekande av problemet. Att vara smittad av HIV, som är en sexuellt överförbar sjukdom, anses i Sydafrika, såväl som i Sverige, ofta vara skamfyllt.
Därför har den sydafrikanska ledningen sedan länge förnekat problemet och därmed bidragit till dess ytterligare spridning. Detta gör att många HIV-smittade inte vågar berätta att de är smittade och risken att smitta andra blir större.

Eftersom länderna är mycket fattiga är det också mycket svårt att informera om sjukdomen så att fler får veta hur de kan skydda sig.
HIV-smittans enorma omfattning har inte bara medfört stora medicinska problem utan också sociala och kulturella problem.
En hel generation barn på den afrikanska kontinenten tvingas idag växa upp utan föräldrar. I bästa fall finns deras mor- och farföräldrar kvar. Dessa är ofta för gamla för att orka arbeta, vilket innebär att både den privata och samhällets ekonomi körs i botten.
När föräldragenerationen dör av smittan så faller hela systemet i bitar och de yngre får också växa upp utan någon historia och kultur.
En hel folkgrupp och en hel kultur håller på att dö ut och detta tycker jag att man till stor del kan skylla på västvärldens passivitet.

Jag tänker avsluta den här uppsatsen med ett citat från Martin Luther King:

Den yttersta tragedin är inte den onda människans brutalitet, utan den goda människans tystnad.




Sammanfattning

HIV är en sjukdom som bryter ned immunförsvaret. Viruset överförs ofta genom samlag men kan också överföras genom till exempel blod eller förlossning.

Skadan på immunförsvaret utvecklas oftast långsamt och efter tio till femton års infektion kan inte längre immunförsvaret skydda kroppen mot olika bakterier, virus, svampar och bakterier.

I tidigt stadium av sjukdomen kan man till exempel få bältros, i senare stadier ökar risken för svår lunginflammation, feber och avmagring.
Sjukdomsbilden vid avan...