Robinson Crouse

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Litterär klassiker
(Robinson Crouse)


Jag har läst Daniel Defoes litterära klassiker ”Robinson Crouse”. 1719 skrev Defoe ”Robinson Crouse”. Boken är skriven som en självbiograf och de var folk som länge trodde att Daniel Dafoe verkligen hade varit med om de äventyr som han berättar om i sin bok. Då de egentligen sägs att han fått inspiration av äventyraren Alexander Sellkirk som levde runt 1700-talet. Sellkirk var ute på sjön med engelska flottan när han faktiskt bad om att bli sjösatt på ön ”Juan Fernandez” för att leva ett liv där. Ön heter nu för övrigt Isla Robinson Crouse. Sellkirk levde på ön i 4 och ett halvt år.

”Robinson Crouse” handlar om Robin Crouse som vars skepp förliste och blev den ända överlevande. Crouse var ute till sjöss med sin besättning när helt plötsligt en kväll på färden förvandlades till en mardröm. Dagen efter vaknar Crouse upp på en strand som han blivit uppsköljd tack vare vågornas kraft.
”Min första tanke när jag vaknade till var i chocktillstånd, då kände jag total hopplöshet. Men ju närmare sanningen kom till mig att jag var ensam och detta var ingen dröm utan verkligheten, så började jag tänka framåt och så småningom förstod jag min dåvarande situation. Jag börja hantera situationen logiskt, samtidigt som jag tänkte i religiösa banor, gud lät mig överleva” berättar Crouse efter tragedin.
Tack vare sin vishet och med sunt förnuft så klarar Crouse livet på ön. Under dessa 28 ensamma men händelserika år lär sig Crouse leva på ön. Tack vare att skeppet spolats upp så kunde Crouse hämta viktiga saker som gevär, Segelduk och kläder. Crouse berättar i boken:
”Jag tror många kan göra saker som dem inte visste innan att dem kunde göra, när dem är i en sådan situations som jag var”
Med det menar Crouse att när man är i en sådan situation som han kom i var han bara tvungen att agera. Tack vare flitighet och tålamod så klara crouse att göra flera otroliga saker som att bygga hus och skaffa mat på egenhand bara någon vecka efter olyckan.

Efter ett tag förstod Crouse att han inte alltid var ensam på ön. Utan de visa sig att fruktansvärda kannibaler höll sina fest måltider på öns östra utkant.
Från sitt gömställe i bergen får Crouse månad efter månad vittna kannibalernas fruktansvärda människor slakt. ”Jag är ju mänsklig och en inre röst sa till mig att jag skulle rädda den stackaren, jag var bara tvungen” Så en dag tar han sig i kragen och bestämmer sig att rädda den stackaren som fallit i kannibalernas våld, de är då vänskapen med fredag tar sin början. Fredag som senare kommer att vara den mest betydelsefulla i Crouses liv.

Miljön är väldigt växlande i boken eftersom han bor i början i ett trafikerat England. Och senare bor på en tropisk ö utanför Karibien. När Crouse Bott på ön i 2 veckor berättar han att han bestigit det stora berget på ön och där förklarar han utsikten som:
”Till min förfäran ser jag att ön är öde och inte fastlandet, Stora delar av ön består av träd och växter. Annars ser jag bara att ön är omringad av vatten, mil efter mil”
Crouse är på många olika ställen i boken. Och alla ställen ser olika ut. Men jag kan inte påstå att Dafoe förklarar så mycket av miljön runt om. Det tycker jag kan vara ett minus. Därför att jag har svårt att känna sig inne i boken när man inte riktigt vet hur det ser ut i miljön runt omkring.

Stora delar av boken är Crouse själv men det är speciellt en person som är en stor del i Crouses liv ute på ön, fredag. Crouse räddar Fredag från kannibalerna, Fredag är evigt tacksam till Crouse och lovar att alltid på han sida ”tills sista blods droppen” som han förklarar de. Crouse lär Fredag den kristna religionen och lär Fredag livet på ön. Crouse berättar ”Jag börjar känna mer och mer för fredag för var dag som går”.

Boken är skriven redan tidiga 1700-talet. Saker som ”ty” och ”ardonde” istället för ”artonde” är exempel på att texten är skriven på ett omodernt sätt som inte är så vanligt i dem modernare böckerna. Boken är ganska lätt läst och inte speciellt komplicerad. Och det finns även en del bilder i boken.

Detta var min första bok av Daniel Defoe därför har jag svårt att se vad som är typiskt i Defoes böcker. Men de man ser när man kollar igenom vilka böcker an skrivit så ser man att många av hans böcker är äventyrs böcker som t.ex. ”Kapten Singletons äventyr”, Kapten Bobs fäder och äventyr i Afrika och översta Jack som även de är en äventyrs roman. Så s...