Bokrecension: Godatt Mister Tom av Michelle Magorian

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bok som utspelas under Andra världskriget


Boken jag har läst heter ”God natt mister Tom” och är skriven av Michelle Magorian.

Den här boken handlar om en pojke som heter Willie Beech och den gamla mannen Tom Oakley.
Willie är en spinkig pojke med smutsblont hår. Han är 8 år när han anländer till Little Weirworld, men misstas hela tiden som 5-åring. Han får bo hos enstöringen Mr Tom Oakley. Tom är en stor man med ett stort vitt hårburr.

Willie kommer från London och har alltid bott med sin överreligiösa mamma. Han är mycket osäker och blyg när han blir evakuerad till en liten by utanför London – Little Weirworld. Han får bo hos Tom Oakley.
Där möter Willie för första gången i sitt liv vänlighet och får för första gången sova i en säng istället för under en, som han tvingades göra i London när han bodde hos sin mamma som misshandlade honom.
Tom är en mycket ensam men godhjärtad man som mycket sällan syns till i Little Weirworld sedan hans fru Rachel och son William dog.

När Willie anländer blir han mottagen med öppna armar av de andra byborna och han blir mycket snabbt hemmastadd på landsbygden. Där går han upp i vikt, det råttfärgade håret bleks av solen, huden täcks av fräknar och Willie får den bästa kompisen han kan tänka sig, Zack.
Zack är annan evakuerad pojke från London och tillsammans med honom blir Willie "Will". Han vill inte tilltalas med det barnsliga namnet Willie längre. Willie var en nedtryckt och misshandlad pojke, Will är nu mera mogen och självsäker.
De två kompisarna medverkar i en lokal teaterföreställning, Zacks dröm är att bli teaterskådis.
Will målar jättefina kulisser och Zack får en huvudroll i pjäsen.
När en annan av huvudrollerna, en evakuerad, får åka hem till London får Will hoppa in och ta hans plats.
Will visar sig vara en naturbegåvning på att skådespela, på ett sätt även bättre Zack som mest spelar pajas på scen. Will är inte bara duktig på att spela teater utan också otroligt bra på att måla och att rita.
När han bodde med sin mamma i London fick han höra att både konst och teater var syndigt.

Tom är en man på 50-60 år som innan Will kom var lite av en from enstörning. Men när Will bott ett tag hos honom vågar han sig ut igen. Han pratar med byborna om den lilla spinkiga och blåslagna pojke som nu bor hos honom. Han ber dem att ge honom lite kläder för de enda klädesplagg Willie hade med sig var det han hade på sig. Tom får återigen lite umgänge och träffar folk igen. Han blir som en far till Will, en far som Will aldrig haft. Till slut blir Tom den man han var innan hans egen familj dog.

Miljöerna i boken är ganska bra beskrivna. Magorian behöver inte säga så mycket för att de ska fastna. Det är omgivningen i helhet som är bra beskrivet t.ex. vädret och vad de har på sig när det är ute. Kombinationen av hur de känner sig, klär sig eller t.o.m. har ätit påverkar hur bilderna ser ut i huvudet.

I den här boken skildras civilbefolkningens sida av kriget, mest de ungas. De märker inte så mycket av kriget säger de, vilket jag tycker är ganska konstigt. De tänker inte på att de har nästan inget skolmaterial och inga lärare. Det kommer ständigt nya Londonbor för att bo hos dem och människor från byn kallas in till strid då och då. De föreställer sig antagligen kriget lite mer blodigt och nästan tufft. Så som det beskrivs i böcker och alla serietidningar de har läst. De vuxnas uppfattning om krigen får man inte en så stor uppfattning av. De verkar mest oroliga och lite ledsna och smått irriterade för att inget till synes händer. Man kan säga att det inte handlar så jättemycket om kriget, utan mest invånarna i Little Weirworld.
Medan kriget utspelar sig flera mil bort får man följa 8: åriga Will till ett bättre liv medan flera liv avslutas en bit därifrån. Ett krig som i stora drag påverkar Tom och Will väldigt mycket men egentligen inte alls. De får båda den familj de vill ha: Tom, Will och Toms hund Sam.
Will kom till Little Weirworld p.g.a. kriget men rent emotionellt påverkas han inte av det förrän de sista sidorna då det tar hans bästa vän ifrån honom. Tom påverkas när han får ha en helt främmande pojke hos sig. En pojke som han sen kommer att älska som sin egen son. Det känns orealistiskt att inte Will plågas av tanken på att hans eget hem i London kanske raderas ut i just denna stund eller risken att själv vara offer för en attack.

Jag tycker att boken kan vara riktigt seriös och hemsk i vissa fall, som när riktigt otäcka saker händer med Will men att de snabbt glöms bort tack vare frisk luft och lite te. Det gör att boken känns lite luddig och ganska slätstruken. Som om Michelle Magorian har stressat igenom boken för att komma till slutet. Den kan vara välskriven och jättefångande i vissa stunder men problemen blir lösta så fort att man inte tar de på all...