Folkmordet i Rwanda, Nazisternas förintelse av judar och Kommunismens misslyckande.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1.Jovisst finns det en massa likheter mellan alltsammans. Och skillnader finns det såklart också. De var lika alla folkmorden, men det som skilde sig mest, eller vars mål skilde sig var kommunismens. De hade inte samma mål som nazisterna eller rwandierna. De ville inte bara utrota, få bort och de skulle inte vara just ett visst slags folk för dem, eller för nazisterna var det flera, men de inriktade sig inte mot ett visst folkslag.
Helt oskyldiga var inte alla, men för kommunisterna spelade det ingen roll vem det var, var han kom ifrån eller dennes religion. För dem var det, han vill inte dela med sig, han ska dö. Visst var vissa helt oskyldiga, det var kommunisternas sätt att ge exempel, om du inte delar med sig händer samma sak. De sköt folk i nacken, vilket jag tror beror på att de inte ville se personen de sköt i ögonen och det blev då mindre känslor inblandade i de kommunistiska morden. De hade tyskarna också problem med, eller för dem var det att de gick för långsamt, så de ville massavrätta folk hej vilt. Eller, det var visserligen noga planerade mord alltsammans men de var inte så mycket känslor i att piska på judarna som skötte resten, som gjorde allt arbete i lägren, som man kan säga utförde morden.
I Rwanda var det helt motsatt, Hutuerna gick runt med sina macheter och högg ner dem som de såg (av tutsierna) vissa större attacker var kanske planerade, de samlade information om vart tutsier bodde och om vilka som var det, sen gick de och dödade ett helt gäng, med så var det inte hela tiden.
De såg någon som sprang, de sprang efter och högg ner den personen, alla högg de ner, gamla, barn, kvinnor och män. Som nazisterna inriktade sig Hutuerna mot ett visst folkslag nämligen de som av belgarna fått Tutsi stämplat i sitt pass.

Både i Rwanda och i Tyskland så var det väldigt mycket propaganda om hur dåliga Tutsierna/Judarna var. Och genom att höra folk prata om hur dåliga de andra är, börjar man tillslut själv också tycka att de är dåliga, de ska dö. Man börjar lätt diskriminera vilket tillslut leder till hat. Och hat fanns det mycket, genom propagandan, i Tyskland hörde folk om hur det var judarnas fel att Tyskland förlorade WW1 och hur de dåliga avtalen tecknades av Judarna. I Rwanda var det Tutsierna som haft förtryck, de som haft makten och hatat hutuerna, de var fienden som till och med sköt ner landets president. Allt detta kunde bara framkomma genom att vissa mäktiga personer hjälpte till, i Tyskland var det landets ledning, Hitler och hans kompanjoner. I Rwanda vet jag inte vilka, men inflytelserika människor var det helt säkert som hjälpte till. Och genom att få bort ”problemet” kunde vissa få ännu mer makt.

I alla tre länderna där folkmorden ägde rum så var länderna i kaos. I tyskland så var det krig, likaså i ryssland och i Rwanda hade Belgarna lämnat bara kaos, förtryck och hat efter sig.
I Tyskland, vilket skiljer sig från Kommunist länderna (här egentligen bara Ryssland eller Sovjetunionen) och Rwanda vad det väldigt noga planerat. De tog också vara på saker hår, tänder, kläder, skor mm. De brydde sig inte om någonting, folk kom med tåg (vissa redan då döda) och ställde sig på led (inte de döda såklart) och blev utsorterade, ”Du, stark höger.” ”Du gammal/ung/kvinna och svag vänster”. De som kunde arbeta fick jobba ihjäl sig eller tills de var oanvändbara. Då fick de också gå till gaskamrarna. Sen, vilket helt skiljer sig från de andra två ”folkmords” länderna är att Tyskarna brände upp liken, och det för att; slippa liklukten, slippa se så många eller helt enkelt för att spara plats.
I ryssland grävde de ner liken, ganska bra till skillnad från i Rwanda, där alla fick ligga på gatorna och bli uppätna av vildhundarna.


Det som också skiljer sig mellan de olika länderna är vilka som deltog. Eller vilka som blev tvingade att delta. Många som deltog (i alla länder) ville säkert inte delta, men gjorde det ändå pga. rädsla och skräck. De var kanske rädda för att bli (främst i Tyskland) mobbade. Eller inte riktigt mobbade, snarare förföljda. Men i Tyskland hade folk störst val om att vara med eller inte (kanske i Rwanda med) med i Tyskland kunde de säga nej och flyttas. Men det var ändå så att rädslan för att själv bli dödat tog över. Folk var med och mördade mot sin vilja, men med tanken att annars dö.



I Ryssland var det väl militären som stod för dödandet och förföljelserna. Där så var det oskyldiga och skyldiga ”stadsfiender” troligen flest oskyldiga som dödades. Det var folk som inte ville dela med sig till den kommunistiska ideologins fasa (alltså Stalins fasa). Hans mål, var ett kommunistiskt samhälle, ett samhälle där alla hade lika mycket och alla delade på allting. Om någon vägrade så var det döden. Eller Gulalg där man också dog tillslut i de flesta fall.
Och i Rwanda var det folket ena halvan... eller mer, men där var det Hutuerna som dödade. De som hade stått ut med så himla mycket, jo de skulle banne mig dö (inte bokstavligt enligt mig men enligt Hutuerna =)

Om man kollar efter vilka som var mest framgångrika, om man nu kan säga så, så vann Kommunisterna flera gånger om. De dödade mellan 20 och 100 MILJONER människor. Helt otroligt, men blev det så mycket bättre? Nej faktiskt inte, för att Sovjetunionen kollapsade och blev mer västerländskt. Alla mord, helt i onödan. All sorg, alla fallna tårar för ingenting. Stalins och Lenins dröm om det perfekta samhället där ingen var värd mer än den andra (förutom de i ”Partiet” – Stalin/Lenin och hans medarbetare som hade makten och var rikare än alla andra). Alla skulle dela på marken, alla skulle dela maten, alla skulle få lika och ingen vara missnöjd. Men så blev det inte. Istället dog 10 gånger Sveriges befolkning.

Och i Tyskland För det första så lyckades de inte på långa vägar med sina planer, det fanns någon miljon judar i USA som de inte kunde döda, det fanns flera miljoner handikappade och homosexuella som de inte heller dödade. Deras plan funkade inte. Eller ville de inte ha den perfekta världen och bara ett perfekt Tyskland? Ne just det, och hur gick det för dem? De förlorade kriget, alltså makten, slutade döda judarna, de gav upp, de gick åt pipsvängen och de kunde inte sjunga ”guldtänder rullar in det går bra nu, choklad åt våra snygga, starka tyska barn med judiskt hår av får som går på tår” Nej de fick också sluta och ta sitt pick och packe. Den perfekta världen utan de förrädiska judarna uppnådde de inte. Men här också, massor av folk dog och till vilken nytta då? Upp till 10 miljoner kan ha dött, barn, kvinnor. They were shown no mercy.

Och hur gick det då i Rwanda? Där Hutuerna med sina 10 cent macheter(från Hotel Rwanda) från Kina högg ner allt som rörde sig och inte hade en egen machete i handen? Där, vilket jag personligen tycker är värst (kommer mer om det senare) sket FN helt och hållet i vad som hände, de satt å drack kaffe på deras j*vla konferenser och funderade på bra formuleringar medans nästan 1 miljon människor dödades. Och vad kom de fram till, jo till ”folkmords liknande handlingar”. Tjockisarna som verkligen kan sjunga ”pengarna rullar in” kom fram till att ge fan i folk som blev mördade, de ville inte skicka FN styrkor som kunde stoppat allt. De som har resurser att inom ett dygn skicka flera stridsberedda trupper kunde inte ens på någon månad skicka fredsbevarande styrkor.
Men nej, folk satt i sina soffor under middagen och kollade på aktuellt och sa vad synd, men reflekterade inte ens om att det var människor som dog, för samtigigt i Bosnien (ahh, titta de har samma hudfärg som jag, hon måste vara människa) hände också saker som skapade uppståndelse. Eller snarare att omvärlden brydde sig, skickade massa styrkor och pengar. Men ja, så hände det då och låt det aldrig hända igen.



2
Man lär sig av sina misstag.
Visst är det kanske jobbigt att diskutera sådana saker som att miljoner människor dog, men det blir inte riktigt så jobbigt innan man går in på detaljerna, och det är inte det som folk gör. Man pratar mer om vad som hände, hur det kunde hända, varför det hände. Men genom att prata (för den enskilda personen nu) kan man känna sig bättre. Man kanske minns sakerna när man pratar om dem, men man lär sig förstå, och det har en positiv effekt. Och då när t.ex. en som var med om saken pratat ut, vill den hon/han pratade med också prata ut om det, förstå hur det kunde ske osv. Ungefär att lära sig leva med det, gå vidare.
Men för de som inte varit med, som du och jag är det mer för att veta att något sådant har hänt, veta att det kan hända igen. Och kanske mer också förstå, som elev att lära sig, och diskutera sådana här saker är det mer lärande. Veta att människor är kapabla till vad som helst, lära sig att det förgångna fortfarande finns kvar, även om det hände för 50 år sedan så kan människor fortfarande drabbas.

Egentligen borde man kanske bara prata om vad som varit bra, men skulle det inte vara som att leva i en lögn, tro att världen är perfekt, tro att ingen någonsin gör misstag. Skulle man kunna glömma det som hänt förut, skulle det bara kunna försvinna. Nej det kan det inte, det finns fortfarande kvar, i minnet hos vissa och på papper i Historieböckerna. Misstagen kan inte glömmas. Det skulle vara som att försöka glömma att man har ont i tanden. Värken finns där, och den försvinner inte bara sådär. Men efter ett tag är den borta. Samma sak med det dåliga som hänt, nu finns det visserligen kvar, men om några tusen år är det bortglömt ingen kommer ihåg det, precis som med tandvärken, den finns där tillfälligt, men under tiden den finns där påminns vi ständigt. Men som sagt, det är bra att tala ut om det förgångna, att lära sig leva med det som hänt, och gå vidare. Man lär sig av sina misstag.



3
Nej, det går inte att veta hur man skulle göra, inte om det bara är en ond handling. Men om frågan skulle vara mer specifik skulle man kunna svara ja. För det beror på, det beror verkligen på en massa. Om det t.ex. var 1944, kallt, regn i oktober i Tyskland med ett gäng beväpnade SS soldater på ena sidan, och ett gäng frivilliga kompisar (frivilliga genom att hjälpa till och skjuta folk) på andra sidan, du fick en pistol och skulle skjuta en man, möjligen jude som är anklagad för stöld så skulle det nog inte vara så svårt att välja att skjuta honom, men om det var ditt barn, din fru eller din bästa kompis, och du var jude och hade hört att du själv ändå skulle bli skjuten, skulle du då inte vägra, eller föröka klara dig?


Visserligen kan det också tolkas som en ond handling att rädda sitt liv genom att skjuta någon, men då har man försökt slippa döda någon man känner och frågan gick ut på om man skulle göra en ond handling. Alltså beror allt på förhållandena, kan man döda någon man känner? Kan man om man vet att man själv ska dö, inte försöka rädda sig?
Annat exempel. Om man som Jude kom till något av förintelselägren, gick ut och ställde sig på led. En man kommer fram och viskar ”Pst, ni ska alla ändå dö, men om du lämnar ditt barn kan du få jobba och leva lite längre”
Vad gör man i ett sådant läge? Jag gissar nog att man inte väljer att lämna sitt barn ifrån sig. Det kan jag lova att jag i alla fall inte skulle göra. Man vill nog hellre vara nära sitt barn i sitt sista ögonblick.
Eller man kanske står inför valet att själv få överleva genom att döda någon, vad gör man då?
Eller man kanske genom att själv dö kan rädda andra människor, vad att göra? Det finns så många olika vinklar att se frågan på så den är omöjlig att svara på. I vissa fall skulle man göra det ena, i andra fall göra det andra.



4
Ja, jag tror faktiskt att världen kommer få uppleva fler folkmord eller kalla den folkmords liknande handlingar om du så vill. Men jag tror det.
Sen jo, jag tror att människan lär sig av sina misstag, men, alltså jag tror människor är för egoistiska, för fega och inte tillräckligt handlingskraftiga att stoppa folkmord. Såhär: det blir indikationer på att det planeras stadskupp i Sudan och att folk som står i vägen ska dö. FN kommer att skicka fredstrupper och det verkar som om det stoppas, men sen kommer stadskuppen ändå genomföras, det blir inbördeskrig och FN skickar några fler trupper, några FN soldater blir dödade och så blir de skrämda, och hämtar alla Européer och drar sig tillbaka och samma sak som i Rwanda händer igen. Jag tror att FN bryr sig mer om 10 Européer än om 1 miljon Sudaneser. Så samma sak kan mycket väl hända igen.
Men det skulle nog inte kunna pågå under lika lång tid, och om något liknande det som hände i Rwanda händer skulle ingen kunna kalla det för folkmords liknande handlingar. De skulle försöka se genom fingrarna eller säga, det är ändå snart slut, så det spelar ingen roll. Men om det pågick i mer än en månad skulle folket bli pisst off. Men medierna skulle leka djävulen, så politikerna skulle snabbt få skrida till verket. Så visst kan det hända igen, men inte i samma omfattning, eller i alla fall inte så kan det inte pågå under lika lång tid, om det händer snabbt, kan säkert lika många människor som i Rwanda dö.



5
Nej jag skulle inte hellre velat ha ett vanligt prov. Och jag tror att det är bättre för hela klassen att vi inte har det, i alla fall för de som gör uppgiften. För då får vi reflektera mer om vad som faktiskt hände, det är inte bara svara på frågor utan man måste tänka mer innan man skriver, och givetvis så har man mer tid på sig, och om man behöver så kan man diskutera vissa frågor. Man kan få fler idéer och hinna motivera sig ordentligt och man hinner gå igenom och leta efter fel, vilket gör det lättare för Ers Nåd och för oss =)



6
Det jag tycker är mest tänkvärt är hela världens apati. Att människorna inte gjorde någonting i både Tyskland och Rwanda. (vilken även skulle kunna komma under fråga 1 bland likheter, att världen inte brydde sig om vad som hände)
Hela världen visste att miljoner människor blev dödade men brydde sig inte. Det kanske fanns demonstranter, men de fick ingen inverkan på makthavarna. Okej omformulering, att alla makthavare bara satt apatiska och lät miljoner människor dö är mest tänkvärt.
I Tyskland, världen visste om vad som hände, frågade om de dödade folk, fick Nej som svar, trodde Hitler. De fick bildbevis, bilder på förintelselägren och fick höra vittnet berätta, men trodde inte.
Alltså måste människor förr varit korkade eller har jag åt pipsvängen fel? Människor som berättar hur folk massavrättas och världen gör ingenting åt saken. Sen efter kriget, när de visste vad som hade hänt och även fått reda på vd som hänt i Ryssland, borde de då inte ha lärt sig? Lärt sig av sina misstag så folkmordet i Rwanda inte skulle fått äga rum. Tre stora folkmord på 50 år, och de lär sig ingenting då måste folk varit korkade förr.
Armeniska folkmordet 1915 - 1923 upp till 2 miljoner döda.
Nazisternas förintelse 1935 – 1945 upp till 15 miljoner döda
Den stora utrensningen i Sovjet 1936 – 1953 upp till 100 miljoner döda.
Och sen så börjar det i Rwanda. Roméo Dallaire som kämpade och skickade hur många förfrågningar på förstärkningar som helst borde fått FN att fatta vad s...