Deckar-inledning

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Prolog

Flickan, som snart skulle dö, vred fumlande om nyckeln och stoppade ner den i väskan. Snabbt blickade hon över axeln och konstaterade att gatan var övergiven. Hon började snabbt gå längs med gatan mot tunnelbanan som låg en bit bort. Natten var kall och tyst, det enda som hördes var ljudet av flickans klackar mot den smala, asfalterade trottoaren. Det var stjärnklart och man såg alla stjärnor glittra likt diamanter på himlen. Parken alldeles intill, vilade stillsamt i dimman. Trädens armar vajade långsamt fram och tillbaka. Frosten hade lagt sig likt ett täcke över gräset och parkbänkarna, som glittrade vackert av skenet från gatlyktorna. Lyktornas sken dämpades av dimman, men flickan kunde urskilja en skugga vid parkeringen längre ner på gatan. Hon blinkade ett par gånger och skuggan försvann, som om den aldrig varit där. Flickan kunde känna oron av fara, och hon började småspringa. Plötsligt hörde hon ett gällt kvinnoskrik, som ekade bort i mörkret. Hjärtat stannade till ett ögonblick av skräck, och hon vände sig långsamt om och möttes av en fasansfull syn. Flickan ville skrika, men ljudet kvävdes i halsen på henne. Bara några meter framför henne stod en människoliknande varelse böjd över något som liknade en människokropp. Kläderna var nerblodade av rött, färskt blod. Flickan kunde känna den starka lukten av blod tränga in genom näsan och kväljningarna var på väg, då den människoliknande figuren fick syn på henne. Hon kände paniken och rädslan växa i kroppen, och hon började andas fortare. Varelsen reste sig långsamt och deras ögon möttes. Flickan vände sig om och började springa. Hon kände kylan tränga in innanför jackan, för att sedan sprida sig i hela kroppen. Benen började vika sej och hon tappade kontrollen över sin tunna kropp. Utan att vända sig om sprang hon in i en mörk, smal gränd. Hjärtat slog så det gjorde ont i bröstet på henne. Skräcken hade tagit över, och paniken växte när hon plötsligt hörde fotsteg närma sig. Stegen var långsamma, som om personen letade efter flickan. Hon backade längre in i gränden i hopp om att inte bli sedd. Paniken växte sig enorm. Flickan skakade och tankarna flög genom huvudet på henne. Plötsligt kunde hon se en mörk gestalt borta vid trottoarkanten. Gestalten tycktes få syn på flickan, för den närmade sig. Flickans vanligtvis lockiga, blonda hår hade nu klibbat fast i pannan på henne, svetten rann längs ryggraden och hon rös i hela kroppen. Gestalten närmade sig med stora steg och var vid det här laget medveten om att det fanns någon annan i ...