Ulf Stark

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ämne: Svenska
Datum: 20/04-2005
Ulf Stark

Ulf Stark föddes 1949. Han växte upp i Stureby, en förort söder om Stockholm, där också de flesta av hans böcker utspelar sej. Han bestämde sej tidigt att bli författare och det blev han ju också tillslut. När han gick på gymnasiet så satte hans planer i verket och snart var hans karriär i gång. Hans kompis Peter Curman, författare och kulturskribent, introducerade honom i författar- och konstnärskretsar. När Ulf var nitton år så skrev han sin första bok, en diktsamling som heter ett hål till livet. Efter hans första bok kom en diktsamling till, sophämtarna och en vuxenroman, skärgårdsliv. Han började också arbeta på Expressens kultursidor och även på arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Under ett uppehåll i arbetet på AMS år 1975 skrev han sin första barnbok, Petter och den röda fågeln. Hans första stora genombrott kom 1984 då han skrev Dårfinkar och Dönickar, som också har blivit en populär tveserie och boken har översatts till många olika språk. Boken har också vunnit Bonniers juniorförlags stora barnbokstävling samma år.

År 1991 kom det en annan mycket populär ungdomsbok som även den har blivit teveserie, nämligen min vän Percys magiska gymnastikskor. I den boken skriver Ulf om sin egen barndom. Fast istället för att behålla händelserna och byta ut alla namn så gör han tvärtom och hittar istället på händelserna. Bokens huvudperson är naturligtvis Ulf, eller Uffe som han kallar sej i boken, och han framställer sej som en småknubbig och feg kille som genom en hel del tjat och bytesaffärer får sin väns Percys slitna gymnastikskor som mest ser ut som ett dött djur som man hittar på vägen. Med dom ”magiska” skorna på sej så blir han en modig och stark kille och uppfyller allas barndomsdröm att bli stor och stark och att kunna slå dom där dumma killarna i skolan. Succén fick självklart en uppföljare, min vän shejken i Stureby, som kom år 1995. Boken har gjorts om till film och har gått både på teve och på bio. Han kommentar var: ”Jag har en stor lust att göra konstruerade verkligheter. Lögnen har med skapandet att göra. Orden är ett slags lego system som man kan bygga om och skapa lögner med”.


En annan populär bok han har gjort som även den har blivit film är Kan du vissla Johanna. Illustrationerna i den är gjorda av Anna Höglund. Den visas varje år runt jul i SVT som även har visat och producerat de flesta av hans andra filmer och tv-serier. Denna bok nominerades år 1992 till Augustpriset och vann år 1994 det prestigefyllda tyska priset Deutscher Jugend literaturpreis. Juryn till August priset motiverade boken så här: ”En sällsynt ömsint och humoristisk berättelse som skildrar hur en liten pojke med benäget bistånd av sin bäste vän finner en morfar. Inte minst handlar den om en morfar som plötsligt får ett barnbarn och hur en stor, ömsesidig vänskap utvecklas. Det är en underbar historia om gemenskap, äventyr, kärlek och död. I Anna Höglunds illustrationer och Ulf Starks text möts de två konstarterna bild och litteratur. Med friskhet och humor skapar de tillsammans en bok som lyser av poesi och livsglädje.” Anna Höglund har även illustrerat Ulf Starks barnbok Jaguaren, som även den fick ett pris, Nils Holgerssonplaketten. Den mottog dom år 1988.
Andra priser han har fått är: Sveriges Författarfonds Arbetsstipendium, 1985, det holländska priset Zilveren Griffel och det belgiska Children’s Book Choice som han båda fick år 1986, Litteraturfrämjandes barn- och ungdomsstipendium som han mottog 1990, Astrid Lindgren-priset år 1993, Augustpriset för boken Min syster är en ängel och 2004 års kulturpris som han fick år 2004.

Ulf Stark är ju inte bara känd för sina egna böcker utan han har också samarbetbart med Moni Nilsson Brännström då han skrev manuset till filmen Tsatsiki, morsan och polisen. Han har erfarenhet av detta då han har skrivit manus till alla sina filmer och tv serier. Han har också arbetat med manus till olika pjäser på Dramaten till exempel Herr von Hacken byggd på Hjalmar Bergmans roman från år 1920. Han är engagerad i Svenska Barnboksakademien där han sitter på stol nummer sjutton. Ulf har under de senaste åren rest runt och pratat flitigt i skolor om skrivandet och hans böcker. Han har också pratat på temat ”från bok till film”. Ulf har även medverkat på biblioteksträffar, utbildningar av skol- och biblioteksfolk, och som han själv kallar det ”märkliga konferenser”. Fast nuförtiden så vill han bara ägna sej åt skrivandet så han gör endast enstaka framträdanden.

Bok Recension
Låt isbjörnarna dansa

Boktitel: Låt isbjörnarna dansa Författare: Ulf Stark
Förlag: Bonnier Carlsen Tryckt: Falun 1999
Huvudperson: Lasse Bipersoner: Asp, klassföreståndaren, farsan, hans pappa Affe, morsan, hans mamma Rita, Pucko, hans kompis, Hilding Torstensson, hans styvpappa, Blackie Lawless, Puckos råtta som Lasse senare övertar, Lollo, Lasses styvsyster, Tina, en klasskamrat, rektorn, Lasses rektor, Danne, hans kompis, Fiffi, hans kompis, Fiskbullen, hans kompis.

Detta utspelar sej i en sunkig förortsmiljö på det glada 80-talet och man märker både i musik, klädstil och namn att det är rock och punk som gäller. I början av boken utspelar det sig i en liten trea någonstans i Sverige, antagligen där Ulf Stark själv växte upp, man får i alla fall intrycket att det ligger nära en storstad så det är antagligen Stockholm. Senare flyttar han och hans mamma till en stort och lyigt hus tillsammans med hans nya styvpappa Hilding Thorstensson och hans dotter Lollo. Där tycker han att det känns främmande, inte alls som hemma och att det ser ut som en utav utställningsrummen på Ikea. Precis som dem flesta andra barn så är han i skolan hela dagarna. Där är det som det brukar vara på skolor, med en lampa som blinkar tills man tror att man ska bli tokig.

Lasse är en aningen förvirrad kille som försöker passa in och vara alla till lags. Han har svårt i skolan men gör så gott han kan. Han har en ganska vrickad syn på humor. Åldern får man aldrig reda på,vilket inte nödvändigtvis är något negativt då det ibland kännas lite ”mesigt” att läsa om någon som är yngre en än själv, så passar detta alla åldrar. I början så är han en rå kille med slitna jeans och Elvis t-shirt (en sån som Mikael Persson har) och snaggat hår, eller som han själv beskriver sin huvudbonad hans kompis fixade åt honom: ”Det var efter det att jag hade låtit Danne klippa mig. Han hade skalat av håret jäms med hårrötterna. Här och där stack några hårstrån upp så att skallen liknade ett förvuxet krusbär. Det såg rätt kul ut. Men morsan gillade det inget vidare. Hon höll på att få slag när hon fick syn på mig.” Men hans styvfar lyckas omvandla honom till en nörd med glasögon, italienska snobbskor, ny frisyr och dyra märkeskläder.
Man kastas in i handlingen strax före ett utvecklingssamtal. Pappan knyter slipsen och Lasses mamma förbereder sig för nattskiftet på sjukhuset. Detta utspelar sig strax före jul men det är inte bara julklapparna som innehåller överraskningar På julafton hittar Lasse en julklapp som inte är avsedd för hans pappa utan för hans styvpappa, Hilding Torstensson, som han ännu inte vet om. Han tar med julklappen in i vardagsrummet där släkten väntar och ger den till sin faster som är tomte i år. Hon läser upp kortet från Hilding som är så här: ”Till min kära har jag lagt i detta paket, mitt hjärta och ett smycke i all enkelhet, ett band att binda oss samman, den blivande pappan och den dito mamman.” Det är då Lasses mamma släpper bomben om att hon vill skiljas. Lasse tvingas följa med sin mamma och hennes nya kille till ett stort hus och börja ett nytt liv. Lasse som förut har varit bråkig och dålig i skolan blir offer för sin styvpappas vad med rektorn om att han kan få Lasse att skärpa sig i skolan och i privatlivet. Sagt och gjort, hans snaggade hår blir långt och vattenkammat, slitna tröjor byts ut mot dyra märken och bottenbetyg byts ut mot toppbetyg. Den här förendringen gör Lasse ganska olycklig. Vad som händer och hur Lasse själv tycker om omvandlingen får du läsa själv…

En viktig händelse i den här boken är när Lasse och hans mamma åker till Gröna Lund efter att ha skällt ut hela familjen. Det här avsnittet är viktigt för att det är då han för första gången umgås på riktigt med henne efter skilsmässan. Detta är ett utdrag ur boken när dom är på Grönan: ”För mig kunde Pariserhjulet gärna få ha strejkat så att vi hade blivit hängande där för tid och evighet. Det kändes bra att sitta så. Och morsan verkade trivas hon med. ’jösses vad jag blev rasande’ sa hon. Hon flinade brett och lyckligt. ’det var ett tag sen sist’ sa jag. ’Jag kommer inte ens ihåg det’ sa hon. ’Men ibland är han så korkad så att man blir galen’. ’Jaa’ sa jag. ’Men han lär sej väl’, sa morsan. ’Det var i alla fall skönt att komma ut ett tag. Eller hur?’ ’Mmm’ sa jag. Hon lade sin arm omkring mig medan vi sakta åkte det stora hjulet varv efter varv. Med sin fria arm pekade hon upp mot molnen. ’Det blir nog regn’ sa hon. ’Tycker du att vi ska åka hem?’ ’Never’ sa jag. ’Vi kan gå in i Spelhuset ett tag. Eller sticka in i Skrattkammaren och kika på hur folk ser ut i dom där speglarna. Eller gå någonstans och fika’. Jag ville för allt i världen inte hem. Jag ville ha den här dagen tillsammans med morsan. Jag ville det fast jag visste att det skulle bli svårare sedan. Men det struntade jag i.”

Jag tror att bokens budskap är att man ska gå sin egen väg och inte låta någon bestämma över en, så som styvpappan Hilding Torstensson gjorde mot Lasse. Han förnedrade ju Lasse så till den grad att inte ens hans egen pappa kände igen honom. Jag tror att Ulf Stark menar att man ska tänka på sej själv först och göra det som man tycker är bekvämt annars kan det gå som för Lasse; man blir olycklig. Själv tycker jag att det är sant det som han säger men menar på att man måste ju också tänka på andra också annars är det risk att man blir för egoistisk och sen har man inga vänner kvar. Fast å andra sidan vill man ju inte bli olycklig och ledsen som Lasse. Det är svårt men man måste nog hitta någon sorts mellan väg och bli liten lagom egoistisk och lite lagom snäll. Sen är det ju viktigt att ta livet med en klakspark, och det gör ju både huvudpersonen Lasse och författaren Ulf Stark. Det tycker nog att jag också gör… Eftersom Ulf själv tar lite från sin barndom så kanske hände det i hans barndom också? Intressant faktiskt, det måste jag fråga honom om jag träffar honom. Så budskapet är alltså enligt mej: Ta ingen skit och låt ingen bestämma över dig!

Denna bok är enligt mej väldigt bra Den är rolig, intressant och ganska verklighetstrogen för det är ju väldigt vanligt att föräldrar skiljer sig och barnen tvingas välja mellan mamma och pappa. Den blir nog ännu roligare och bättre om den läses av någon som var i Lasses ålder på 80-talet eller är intresserad av 80-talet eftersom boken utspelar sig i detta årtal. Handlingen är ganska bra, det händer jämt något och det är bara att det berättas i ”jag” form istället för ”han” form. Det finns rätt många bipersoner men det gör inget eftersom författaren förklarar dom så bra och alla är inte samtidigt. Dom kommer lite i olika ställen i boken. Tillexempel hans kompis Pucko, han är nästan bara med i början av boken, sen nämns han bara då och då. Personerna i boken är väldigt bar beskrivna tycker jag. Även om han bara förklarar dom med en mening eller två så förstår man och får en väldigt bar uppfattning om dom olika personligheterna. Sen skriver han till lite allteftersom. Dom känns trovärdiga. Språket är väldigt lättläst och bra, det är inga svåra ord och en är skriven på ett ungdomligt sätt. Men eftersom boken skrevs och utspelar sig under 80-talet och författaren dessutom kommer ifrån Stockholm så är det slangord och uttryck som inte används i dag och som låter lite konstigt. Jag rek...