De abrahamitiska religionernas syn på döden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Att alla dör är ingeting att diskutera, det är fakta. Men däremot vad som händer innan och varför och efter och runt om kring döden är ett intressant ämne och det finns det många föreställningar. Jag tänker gå in på de tre abrahamitiska religionernas (kristendomen, islam och judendomen) syn på döden, begravningar, organdonation och det mesta som har med döden att göra.

Man kan börja med att dela upp de fem världsreligionerna, kristendomen, islam, judendomen, buddismen och hinduismen, i två block, det västliga och det östliga. Det västliga blocket består av de abrahamitiska religionerna, alltså de religionerna som härstammar från Abraham, kristendomen, judendomen och islam som sagt. Dessa tre religioner tror på en gud och att man beroende på till exempel hur godtrogen man har varit under sin livstid blir sorterad till antingen himlen/paradiset eller helvetet.
Mitt arbete kommer främst att handla om de abrahamitiska religionerna i det västliga blocket men jag skriver lite om det andra blocket också, för att få lite perspektiv eftersom att de förstnämnda är, trots många skillnader, i grund och bottnen ganska lika.
Det östliga blocket består av buddismen och hinduismen. Buddister och Hinduer tror på reinkarnation, återfödelse, vilket innebär att man utifrån sin karma återföds till antigen ett lägre, sämre liv eller till ett högre och bättre liv. Den största skillnaden från det västliga blocket är att det östliga blocket inte har något paradis eller helvete, poängen är inte att få ett så bra liv som möjligt utan att uppnå ”icke-existens”, nirvana (inom buddismen) eller moksha (inom hinduismen), vilket innebär att bli befriad från all världens lidande. Detta gör man när man har levt så osjälviskt som möjligt.
Detta var då bara en grov indelning av världsreligionerna, de har ju självklart alla olika syner på döden, livet och sin gud/sina gudar. Detta tänker jag gå in på senare.
Jag tror att en stor anledning till att det överhuvudtaget finns religioner är att man gärna vill att det inte ska ta slut efter döden. För om det inte finns någon ”belöning” efter allt man har stått ut med i livet så varför ska man då leva? Då finns det ju inte någon mening med livet. Och varför ska man leva rätt och lagligt ifall det inte spelar någon roll sedan ändå, ifall ens goda gärningar ändå inte kommer att vägas mot ens onda gärningar? Då kan man ju bara tänka på sig själv och strunta i alla andra. Självklart spelar det ju in att man vill förklara allt som händer i livet, till exempel varför solen går upp eller varför naturkatastrofer inträffar eller enkla saker som att man gång på gång till exempel misslyckas med ett prov, man vill tro att det finns en anledning till allt, och om man misslyckas med det där provet så måste det ju vara för att man har gjort sin gud arg på något sätt till exempel.
Inom det västliga blocket vill man ju också gärna tro att man kommer att få återse de nära och kära som gått bort och därför har man ju också desto större anledning att göra goda saker i livet för att få träffa dem i exempelvis paradiset istället för ett helvete.
Ofrivilligt matad med den kristliga livsstil som jag är, börjar jag att berätta om kristendomen, den är dessutom den största religionen i världen.

Kristendomen
Kristendomen är en monotistisk religion, vilket innebär att man anser att det bara finns en gud, som har skapat allting. Som jag nämnde tidigare är kristendomen den största religion med flest anhängare i hela världen, hela 2100 miljoner personer anser sig vara kristna.
Man tror på Gud, den heliga trefaldigheten, fadern, sonen och de helige anden. Ibland beskylls kristendomen för att vara en polyteistisk religion (en religion som har flera gudar, som till exempel hinduismen eller naturreligioner) på grund av trefaldigheten, men eftersom att Gud egentligen är både sonen och den helige anden räknas den till de monotistiska.
Kristendomens heliga skrift är bibeln, världens mest sålda bok. Man går efter både gamla och nya testamentet. I bibeln finns tio budord som skall efterlevas.
Kristendomen är uppdelad i tre, grupper, den äldsta romersk-katolska, den lite yngre ortodoxa och den mycket sena protestantiska som kom först på 1500-talet. Här i Sverige har vi en protestantisk majoritet, men det finns självklart katoliker och ortodoxa också. Södra Europa domineras av den romersk-katolska kyrkan. Det finns även flera varianter av kristendomen inom till exempel olika frikyrkor och sekter.

Kristendomens syn på döden
Egentligen är alla människor fördömda till helvetet, eftersom att det är näst intill omöjligt att efterleva de tio budorden i alla situationer, genom hela livet. Även om man 99,9% är god och 0,1% syndig är man dömd till helvetet. Ingen människa anses vara så god, bara Jesus, och han var(/är?) ju Guds son. Det enda sättet att komma till himlen efter döden är att tro på Jesus och allt han har gjort då tror man även att Jesus tar på sig alla en skulder och då blir man förlåten. Tror man inte, blir det raka vägen till helvetet.
Ganska orättvist, kan jag tycka, eftersom att detta innebär att en person som har mördat någon ändå kan få komma till paradiset, om han eller hon bara tror på Gud.
Inom kristendomen innebär döden inte förintelse utan bara övergång till ett annat tillstånd. När man dör är det meningen att man ska komma till den plats som människorna först var ämnade att bo i, alltså Guds ursprungliga idé ”Människornas hem – första upplagan” (Paradiset).
Men även om man hamnar i Paradiset är detta ingen permanent vistelse, utan ett plats att vara på i väntan på uppståndelsen, den dagen då människan åter blir till liv och de goda sorteras från de onda och de goda får återförenas hos Gud.
Förr i tiden, ansågs självmord som en riktigt dålig synd och om man begått självmord begravdes man till exempel utanför kyrkogården, man får heller inte komma till himlen då.
Men eftersom att självmord har ökat i vår tid har kyrkan blivit mer liberal och tolerant mot det mesta och därför även mot detta kan man i självmordsfall få en vanlig begravning ändå. Uppgifter om vad Gud har att säga om detta saknas.

En kristen begravning
En kristen begravning hålls i en kyrka i närvaron en präst, som en länk mellan Gud och jorden, som håller i ceremonin. De anhöriga till den döde brukar lämna blommor. Det är tradition att bära svarta kläder när man går på begravning, det anses vara sorgens färg och det kan uppfattas som stötande om man bär färgglada kläder.
Inom den protestantiska kyrkan bär man fina kläder på begravning medan detta anses som stötande av den romersk-katolska och den ortodoxa kyrkan, det tycker att om man har klätt upp sig är man ytlig och har inte koncentrerat sig på att sörja.
På begravningen ber prästen Gud att förlåta den dödes synder och ta emot denne i himlen. Ofta hålls en personligare ceremoni också, med till exempel sång eller tal. Det vanligaste sätten att begravas på i Svenska Kyrkan är i kista eller i urna. Vid urnebegravning har den dödes kropp kremerats (bränts upp) och sedan begravs askan i en urna.
Efter begravningen brukar det ofta vara gravöl, en tillställning i den dödes ära där det bjuds på mat och dricka.
Inom katolicismen är det mycket vanligt med kremering.

Kristendomens inställning till organdonation
Detta är ju en högst individuell fråga och jag menar inte att man kan dra alla kristnas åsikter om donation över en kam men vill jag gärna behandla detta ämne lite ändå.
Både den romersk-katolska och den protestantiska kyrkan ställer sig positivt till organdonation. Det gör även den ortodoxa kyrkan så länge det handlar om att rädda liv och inte i forsknings syfte.
I dontationsfrågan passar ett av de tio budorden, den gyllene regeln, ”behandla andra så som du själv vill bli behandlad” väldigt bra in. Varför skulle man som kristen ta emot andras organ ifall man inte kan tänka sig att donera sina egna efter sin bort gång? Detta tycker jag gäller för alla människor.

Islam
Islam är precis som Kristendomen en monotistisk religion, alltså en religion med endast en gud. Islams gud heter Allah, vilket betyder precis ”Gud” på arabiska. Islam betyder ungefär ”underkastelse” eller ”hängivelse”. Islams heliga skrift heter Koranen och är skriven efter profeten Muhammeds uppenbarelse.
Islam räknas som den näst största religionen med 1300 anhängare och muslimer går till Moskén.
Enligt Islam skapade Allah (precis som i kristendomen och i judendomen) på sex dagar, men han behövde inte vila på den sjunde dagen eftersom detta anses som ett mänskligt drag, de anser även att det är fel att kalla Gud för ”Fader” (vilket ju är vanligt förekommande inom kristendomen) eftersom att detta också anses som ett mänskligt drag.

Islams syn på döden
Enligt Isalm kommer man att efter sin död vänta på Qiyamah, vilket betyder den Yttersta Dagen. Den dagen kommer jorden gå under. Alla människor som någonsin levt kommer att återuppväckas och varje enskild persons bra och dåliga handlingar kommer att presenteras för Allah som kommer att döma dem. Gärningarna och missgärningarna kommer att vägas mot varandra och om de goda gärningarna vinner kommer man att belönas och får komma till Paradiset och återförenas med sina nära och kära, om detta är Allahs vilja. Om missgärningarna överväger blir man straffad och hamnar i helvetet.
Islams syn på vad som händer efter döden påminner en del om Kristendomens, de härstammar ju från samma religion från början. Skillnaden är att Isalm är mycket strängare, i Kristendomen blir man ju förlåten om man bara tror att Jesus kommer att ta på sig ens skulder, och allting stryks, här kommer det goda vägas mot det onda, lite knepigare det gäller att verkligen vara en godtrogen muslim och följa Allah i alla situationer. Detta är nog anledningen till att Kristendomen har kommit att bli mer liberal än Islam, som ju är väldigt konservativ.
Att gråta mycket eller skrika vid dödsfall är att gå emot Allahs vilja, det är ju han som har bestämt att en person ska dö, och det görs inte, det är tabu, visst får man bli ledsen med aldrig sörja för länge. Vid nyheten om en persons död säger man ”Vi hör förvisso Gud till, och till Honom skola vi återvända”
Ingen människa med förnuftet i behåll skulle ju vilja bli av med det liv som Allah har skänkt en och därför anses självmord som något helt otänkbart och syndigt. Det är bara Allah som har rätten att ta tillbaka det liv som har skänkts till människan.

En muslimsk begravning
Muhammed har sagt att man ska begrava sina döda utan dröjsmål, så det är viktigt. Kroppen tvättas (män tvättas av män och kvinnor av kvinnor) och sen sveps man in i två rena vita tyger. Det är viktigt att man begraver döda så att kroppen vilar på högra sidan med ansiktet mot Mecka. Man begravs i kista, kremering är förbjuden. Det är även förbjudet att gräva upp en muslim ur sin grav, men det tillåts under mycket speciella omständigheter. Muslimernas principiella uppfattning är att en muslimsk grav skall grävas och även skötas av muslimer.

Islams inställning till organdonation
De flesta muslimer anser att räddandet av en människas liv är viktigt och är positiva till organdonation om donatorn har lämnat ett skriftligt godkännande innan sin död. De anser dock att organ inte får förvaras utan måste transplanteras direkt.



Judendomen

Judendomen har bara 14 miljoner anhängare men räknas som en världsreligion eftersom att den gav upphov till både kristendomen och islam, ibland kallas de för deras modersreligion.
Det finns tre inriktningar inom judendomen: Ortodox judendom, konservativ judendom och reformistisk judendom.
Judendomen tror inte att Jesus är Guds son (de tror att han var en falsk profet, därav hans korsfästningen…) utan de hävdar att han inte har kommit än, de väntar alltså på Messias fortfarande. Den hebreiska bibeln, Tanach, är det samma som första testamentet och toran betraktas som Guds uppenbarelse på jorden. Toran är den viktigaste delen av Tanach.
Inom judendomen anser man att Djävulen inte har samma mörka ställning som inom Islam och Kristendomen. Här tror man att Djävulen är Guds medhjälpare som hela tiden ställer kritiska frågor för att förhindra att Gud ska missbedöma en situation.
Trots att jag inte är troende över huvud taget (varken döpt eller, då självklart, konfirmerad) och inte kan se någon större charm i någon av alla religioner som finns tycker jag att judendomen är den klart överlägsna om man tittar på de abrahamitiska religionerna.
Judar går till synagogan.

Judendomens syn på döden
Inom judendomen anser man att döden är något väldigt naturligt som man inte ska frukta, döden är lika självklar som livet.
Det finns inte någon exakt bild av vad som händer efter döden, och det finns ingen uppdelning så som himmel och helvete. Man kommer enligt judendomen till en ny tillvaro på ett längre avstånd från Gud. Men trots att det inte finns himmel eller helvete tror man att en människa ändå kommer att få stå till svars för sina handlingar. De som har varit goda judar kommer att återfödas i en ny kropp och på så sätt leva för evigt i den nya tillvaron, de som inte har följt Gud kommer att stanna i ett slags ingenmansland till den dag då Messias kommer och frälser dem, och då får de också evigt liv. Ens gärningar, alltså typ själen, lever även vidare i ens barn och barnbarn och så vidare, på så sätt lever man även själv vidare.
Jag tycker att judendomen har en sund och vettig syn på döden, det känns bra att faktiskt inse att döden är helt naturligt för jag tror att man värdesätter livet mera då. Jag läste även att man inte får någon direkt belöning efter döden inom judendomen, mer än evigt liv, men det är inte den där ”du har varit god, nu kommer du till himlen/Paradiset”-grejen som ju råder inom islam och kristendomen. Judarna menar istället att belöningen man får om man lever rätt och riktigt, får man i livet, och det är ju faktiskt sant, gör man bra saker blir man även bra bemött tillbaka.
För att uttrycka sorg när någon har dött är ett sätt att klippa en reva i ett klädesplagg, vilket man sedan bär under hela sorgeveckan. Under sorgeveckan tas den sörjande familjen han om av sina vänner, familjen lämnar då aldrig sitt hem. Under veckan ska man, ja, sörja.
Detta tycker jag är en riktigt fin religiös tradition, för jag tror nämligen att det är bra att få sörja ordentligt, man mår mycket bättre sedan. Jag tror också att man har lättare att acceptera att den döde faktiskt är död då.
Precis som inom kristendomen och islam är självmord en synd men idag har det blivit mer tolererat och offren begravs som vanligt.

En judisk begravning
Det som är speciellt med judiska begravningar jämfört med kristna är att judarna begraver sina döda väldigt kort, en till tre dagar, efter att de har dött. Kremering är ingenting man utför, det är förbjudet precis som inom Islam.
Det finns i varje judisk församling ett sällskap som heter Chevra Kaddischa, som frivilligt utför den allra heligaste plikten inom judendomen. Chevra Kaddischa ledsagar den döde till det sista vilorummet. Sällskapet vakar över den döde och förbereder kroppen inför begravningen.
Att vara en medlem i Chevra Kaddischa anses vara en stor ära och är den godaste gärning man kan göra under sin livstid.
Innan begravningen tvättas kroppen och kläds sedan i en enkel vit linne klädnad. Män ikläds även sin bönemantel vars fransar har klippts bort eftersom att mannen inte längre behöver uppfylla kraven för att få finnas på jorden längre. Oberoende av till exempel socialstatus eller pengar läggs man sedan i en enkel, osmyckad (här skiljer det sig ju väldigt mycket från kristendomen, kristna kistor kan ju vara hur utsmyckade som helst) träkista. En gravsten reses inte förrens efter ett år.
Det hålls alltid en vaka innan begravningen, ofta hemma hos familjen, man kan då ha den dödes kropp hemma. Det är viktigt att kroppen aldrig lämnas ensam utan måste ständigt vakas över. Detta är mycket viktigt, kroppen har ju ändå varit själens boning. Till vakan är alla välkomna och folk brukar ha med sig en vit sten som se...