Tjejen som levde utan någon!

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Himlen är mörk och grå, jag går längst trottoaren det har precis slutat regna, och molnen börjar dra bort sig från himlen.
Mina skor är blöta det och gått igenom skorna så varje steg är som en rysning i kroppen.
Jag orkar inte gå snabbt, det är bara 100 m kvar hem så jag saktar mer ner, jag vill inte komma hem till den vidriga lukten från det brända pannkaka jag fick till lunch och den sura mjölken som hade gått ut för en månad sen.
Jag börjar nynna på min en låt och sätter händerna i fickan för att inte frysa allt för mycket.
Det är ingen värma från mina trasiga byxor jag har på mig, och haft i snart två år.

Till slut kommer jag upp för den dallrande trappan med bara ett räcka på höger sida, det andra har gått av för länge sen.
Jag öppnar dörren och möter en så illaluktande lukt så jag nästan ramlar ner från trappen. Jag skakar på mig och tar ett djupt andetag och släpar fötterna in i huset.

När jag är inne kommer min lilla irriterade lillebror och viftar med sitt lek svärd som nu fått nya batterier i, och låter som aldrig förr.
Jag blir sur och skriker
- Sluta kan du låta mig vara.
Men Linus viftar bara mer och mer med svärdet framför mitt ansikte och skrattar.
Jag knuffar till honom och springer upp till mitt rum och lägger mig ner i sängen med kudden över huvudet och somnar.
Jag vaknar av en hård knackning som upprepar sig till buller mot dörren, och hör en irriterad röst som skriver.
- Öppna dörren Linda!!..
Jag går upp ovilligt ur sängen och låser upp dörren och flyger nästan baklänges när dörren flyger upp med en väldans fart.
Där står pappa ilsken och röd i ansiktet, han höjer handen så högt så det ser ut som han nästan ska slå mig.
Snabbt vänder jag huvudet och biter ihop men idag är han snäll.
Handen åker sakta ner igen och han börjar lugna ner sig och säger!
- Vart har du varit?.. Jag sa att du skulle vara hemma kl. sex och göra i ordning maten.
- Jag vet men !..
- Men vadå?.
Det blir helt tyst jag kan inte säga ett ljud, rösten bara darrar jag vill inte säga not fel då kanske han slår mig det är bäst att tiga istället.
- Vad är de med dig kan du inte prata eller?..
Jag vet inte vad jag ska säga, men till slut får jag fram ett ord!.
- Jo, men jag missade bussen efter skolan och försöker säga det på ett sätt så han inte ska förstå att jag ljuger.
- Om du inte lyssnar på mig och missar bussen igen så kommer jag och hämtar dig varje dag efter skolan.
Han går ut ur mitt rum och smäller igen dörren så hårt så tavlan på mamma ramlar ner på golvet och går sönder.
Jag suckar ilsket och sätter mig ner på huk för att plocka upp glass bitarna från tavlan och tar kortet och lägger det under kudden i min säng och lägger sen mig sakta ner och somnar igen.



Jag vaknar av ett ryck och smäller i huvudet i lampan. Jag kvider till och säger.
- Aj vad ont det gjorde.
Utan för fönstret drar pappa iväg men sin bil och tuttar för fullt.
Jag säger för mig själv!..
- Hatar honom jag hatar honom.
Jag kliver upp ur sängen för det är ingen ide att somna om igen för jag ska upp om en halv timma.
Jag går sakta ner för trappen, går mot köket och får en stor chock på hur det set ut. Allt ligger huller om buller på disk bänken, maten står framme från igår och det stinker unket och surt.
Jag spyr nästan av den illa luktande lukten, jag håller för näsan och går mot kylskåpet tar handen på det kalla handtaget och rycker upp dörren.
Jag kollar på den lilla ostbiten som ligger där helt ensam i kylskåpet, jag tar ostbiten stänger dörren och börjar äta.

Jag knyter på mig mina skor och öppnar dörren, en kall vind går igenom min kropp jag ryser till.
Det har börjat snöa, det ser ut som stora bollar som åker ner från himlen.
Jag börja gå med raska steg mot skolan när jag äntligen kommer in på skolgården är det inte en, enda där förutom dagisbarnen som leker i snön.
Jag börjar springa mot in gången och slår upp dörren så det låter som en bomb slår ner. Jag springer genom korridorerna och i sista svängen är det blött på golvet, jag tappar balansen och glider i hög hastighet rakt in i ett glass skåp.
Glaset spricker, jag tar armarna över mitt huvud för att täcka alla glasbitar som faller rakt ner på mig.
Jag ligger kvar en stund efter smällen jag hör röster som viskar och steg som närmar sig.
En hand fattar tag i mig och hjälper mig upp, det är räktorn han ögon är rädda och kollar på mig och frågar !..
- Hur är det, är du skadad?.
Jag skakar på huvudet, och känner någonting som rinner ner för ansiktet.
Räkton, hjälper mig till skolsyster och stänger igen dörren bakom sig.

Skolsyster kollar med ett leende på läpparna och säger med en vänlig röst!..
- Hur gick det här till då?.
- Först vågar jag inte svara är så rädd att jag ska säga not fel men jag tar ett djupt andetag och säger!.
- Jag ramlade när jag sprang till lektionen för at hinna. Det var blött på golvet och jag halkade och kunde inte stanna.
Det svider på händerna och i huvudet jag kvider till lite men jag försöker hålla masken för att inte visa att jag har ont.
Skolsyster kollar på mitt huvud och säger !.
- Vi måste tvätta såren du har i huvudet.!
Hon tar min hand, jag blir helt varm i kroppen och försöker le men det går inte.
Jag får sätta mig på sjuk sängen den är mjuk och varm.
Inte som min där hemma som knappt har någon madras bara hårda fjädra som går rakt upp i ryggen när man lägger sig ner.
Hon tar sina lena händer ...