På västfronten intet nytt

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

På västfronten intet nytt

Vad jag tror är författarens budskap.

- Krig är meningslöst
- Den förlorade generationen
- Man överlever om man har vänner
- Hur hemskt det är i krig
- Vad krig gör med en människa

Att krig är meningslöst är rätt så självklart, men ändå svårt att förstå. Men kan man förstå? Svaret är nej, men det är en av sakerna som jag tror är meningen med boken. Att man ska förstå, lite av väldigt mycket. Jag tror han skrev boken för att berätta hur det egentligen var.
Först och främst får man inte veta så mycket om Paul. Under den här tiden fanns många låg utbildade. De var extra påverkade av all propaganda, jag tror att Paul var en av de här stackarna. Och ”den unga rekryten” har jag tänkt extra mycket på. Om man ser någon annan halvt sönder bombad och i chock tillstånd. Kat föreslår ”skulle man helt enkelt inte ta till revolvern” (sida 63) men det dem borde göra är att hämta sjukvårdare, fast dem börjar tänka. Det man ska man inte göra, för då blir allt fel (säger min tränare). Skjuta honom för att han ska slippa lida eller hämta sjukvårdare som ”läker” honom, blir frisk och lever ett meningslöst liv med (typ) inga armar o ben. En klurig fråga men jag har svaret. Om jag varit rekryten hade jag velat dö för att slippa smärtan av att inte ha någon arm. Om jag haft chansen att träffa min familj hade jag inte velat det. Egentligen kan man själv bara över sitt eget liv, ingen annan. (Gamla/handikappade är en annan sak). Kat och de andra kan inte besluta den unga rekrytens framtid. 21 gram det sägs att när man dör väger alltid kroppen 21 gram lättare. När man tror man kommer att dö, tömmer kroppen sig på allt onödigt. Varför vet jag inte? Men det måste vara en otroligt hemsk känsla att sitta där. Känna sig övergiven.

Den förlorade generationen. Vad jag tänkt mest på med det här. Om inte första och andra världskriget varit. Så kanske Europa hade varit överbefolkat? Men det som menas är att, dem som inte varit vid fronten kan inte föreställa sig hur det är där. ” hon säger: med gasen och allt det andra” (sid 136) När paul är på permission, han kommer hem och får reda på att hans mor har kräfta. Alla undrar hur det är vid fronten. Han har det jobbigt och upptäcker att han börjar längta tillbaka till sina vänner. Han har blivit en helt ny person. Kriget har gjort om honom.
”bokryggarna står bredvid varandra. Jag känner…Min oro växer.” (sid 145)

Man överlever om man har vänner. Kamratskap, hur skulle dem annars klarat sig så länge? En soldat kanske vet hur man använder ett gevär, men så länge man kan tänka, le, skratta, lida. Tillsammans med någon annan känns det inte lika hemskt. ” Vi är bröder…det gör vi säger kat” (sid 84) som berättar när paul och kat fångat gåsen tänker på de andra. han säger själv, vi ä bröder. Men det förstår jag inte riktigt varför tog dem inte med sig de andra från början?
”de är…ska stå mig bi” (sid 176) som berättar hur han hör kats röst eller kanske de andras kan vara inbillning men saken är att han blir starkare av det. Det pysiska är så mycket mer än vad man tror. ”ska jag genast skjuta mig i foten för att vara med honom” att skjuta sig i foten betyder ingenting för honom! Att vara med katcinsky till slutet betyder mer för honom än att kanske inte kunna gå med ena foten resten av hans liv. Det kallar jag vänskap. Och då kommer vi till.



Hur hemskt det är i krig/Vad krig gör med en människa. Dem har blivit tränade i att döda, och han säger själv ”vi fick militär utbildning… 10 års skol” och ”efter 3 veckor… än våra föräldrar” (sid 22) när man ska slåss förbereder sig kroppen genom att pumpa ut en massa adrenalin i alla muskler. Man hör nästan ingenting och man börjar darra. Tänker inte på någonting. Så tror jag han känner sig i kapitel 6 under ett anfall. ”Vi har förlorat alla…bilden av en kamrat” (sid 99) det är så det ska vara när man är soldat, man ska vara kallblodig. Inte tänka, bra göra det och när han möter fransmannen i kapitel 9 ” jag tänker ingenting… sjunker ihop” (sid 179) där gör han rätt! Han hade valet döda eller bli dödad. Men så börjar han snacka massa sk*t. och göt något oväntat. ”hans uniform…plånboken” ”det är fotografier”
Osv. En soldat kan inte göra något sånt. Men det här beror mesta delen av att han fick åka på permission. Och sen i slutet skjuter en sniper rörande lik. Såg du hur den sprattla. ”jag skulle aldrig ha åkt på permission”. Säger han själv.
”jag är full…ifrån mig mer” ”när man vände på han… nöjd med detta slut” han dog. Det var en befrielse. När alla hans vänenr vara döda orkade han inte att leva ensam. Kunde inte dela med sig av allting, känslor, skrattet, maten. Och sådana små detaljer som att dela med sig av en gås gjorde att dem klarade sig så länge. Ända till slutet av kriget. Han kunde ha dött istället för fransmannen, men den här killen var ändå en riktig fighter. Han klarade av att hans bäste vän dog. Sin mamma fått cancer. Dödat en man med familj. Se kat dö. Vrf tog dem inte själva fram sina pistoler och skjuta sig själva. Svaret är att då hade det inte blivit en bra bok. Dem slogs för sitt land, tyskland. Det krig handlar är om makt. Makt och egen vinning. Mera makt, större gränser, större befolkning, mera arbeten. Tyskland hade storhets vansinne.
I boken fick jag läsa om 1a världskriget ur en soldats ögon och om jag tyckte den var tråkig i början förstod man inte så mycket det kändes som om man var med. Men man förstod ändå inte. Att att så många dött att en grupp soldater blir evi...