Titel: Högre än himlen - Det är för ditt bästa! - Är det Sant eller falskt?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det är för ditt eget bästa!

Har du någonsin tänkt på hur fort tiden går? Hur allt runt omkring en förändras utan att du lägger märke till det? Att det är som att, om man vänder sig om för man känner att något förföljer en, men att det inte är något där. Men så fort du vänder dig framåt igen och börjar gå, så kommer den där känslan tillbaka! Så känns mitt liv hela tiden, att allt snurrar runt och det är bara jag som står till. ≪

Det vrider sig i magen, det bullrar som en byggnadsplats i huvudet och allt står ändå bara stilla. Vad är det för fel? Vad kommer Nadjas ångest ifrån? Hon stänger ögonen hårt och försöker på något sätt komma fram till ett svar! Men inget svar dyker upp inom henne och hon ger upp, klär på sig kläderna och går ut i köket för att äta frukost.

– Vad tidigt du är uppe idag då, gumman?
Mamma Marlene sörplar i sig det sista av kaffet i koppen och skakar på dagens tidning och fortsätter att läsa.
– Somnade tidigt igår. Hur var det på jobbet då?
Nadja börjar bre två mackor, mycket ost skall det vara och gurka förstås!
– Det var bara bra, jobbade med en ny tjej som var hur trevlig som helst och vi fick mycket bra kontakt!

Nadja sätter sig ner och börjar äta på ena mackan medan hon tittar ut genom det aldrig tvättade fönstret. Utanför på gårdsdagiset leker dem små barnen och små bråkar om vem som skall få gunga härnäst.

”Tänk vad allt var bra när man var liten. Man behövde aldrig oroa sig för hur man såg ut eller hur man var. Man blev alltid förlåten och man kunde aldrig såra en på lång tid.
Så var det inte längre, nu var man tvungen att passa in i samhället och bland ungdomarna i skolan. Man skulle på något sätt hålla perfektionen av fjortis och dum i huvudet stilen vid liv i åratal.
Så sorlig var samhället i dagens läge. Som tur vad, var Nadja ingen i gruppen, i skolan som blev mobbad eller kränkt för sitt utseende eller sätt att vara på. Hon var en tjej som fick mycket uppmärksamhet utan att ens göra något, hon krävde inte att människor skulle gilla henne och se henne som någon med hög status. Hon själv såg sig som en helt vanlig tjej bland alla andra, en av alla. Men ändå så kollade killarna lite mer på Nadja och pratade lite mer med henne än med andra tjejer och tjejerna visade Nadja respekt och tyckte bra om henne än med andra tjejer som dem slängde ur dumma onödiga kommentarer till.”

– Skynda dig till skolan nu Nadja! Annars kommer du bli försenad till första lektionen! Nadja kollade bort från fönstret och kollade med frågande blick på Mamma Marlene, som om hon vaknat från en hypnos och inte visste alls vart hon var eller vad som hänt.
– Hör du vad jag säger gumman? Skynda dig nu!
Nadja reste sig och gick mot badrummet för att göra i ordning sig. Efter 5 minuter var hon klar och stod i hallen för att knyta den sista skon och klä på sig jackan.
– Du vet att jag älskar dig socker topp!?
– Absolut! Jag älskar dig med!

Nadja små springer nerför trappan och ut ur porten. ”Jag kommer att bli försenad” Tänker hon för sig själv. Tåget har redan gått när Nadja springer in på perrongen. ”Nu kommer jag försent! Mamma hade som vanligt alltid rätt!” Nadja sätter sig ner och suckar högt medan hon lutar sig bakåt mot bänkryggen. Hon tittar sig omkring och ser en gammal tant som sitter och hostar i en näsduk, när hon tar bort den ifrån munnen så ser Nadja att det är blod. När tanten tittar upp ser hon att tanten inte är så gammal ändå. Hennes ansikte var blekt och ögonen såg sorgsna ut. Nadja sneglar på sig och kollar åt ett annat håll medan hon känner hur tantens blick letar efter ögonkontakt igen. ”Tänk om det skulle hända Mamma Marlene?” Nadja vet att Marlene inte mår så bra just nu och verkar faktiskt vara lite frånvarande.



Nadja ser tåget rulla in på perrongen och dörrarna öppnas och hon kliver in. Hon sätter sig och kryper ihop medan hon lutar huvudet mot fönstret
– dörrarna stängs.
Säger en högtalarröst och dörrarna stängs. Nadja ser ut genom Stockholm och tittar ner mot vattnet som är nedanför. ”Undra hur livet skulle vara om man fick leva som en fågel för en dag? Man kunde flyga runt och kolla alla människor nere på marken och ibland släppa ner en klick skit på någon man avskyr bara för att jävlas!”

En röst talar om att tunnelbanetåget är framme vid Nadjas stop och hon reser sig upp för att gå. Folk tränger sig för att komma fram och någon trampar Nadja på foten så hon gapar och skriker av ilska!
– Se vad du sätter fötterna kärringjävel
Damen tittar argt på Nadja och fnyser till.

Nadja tränger sig ut ur tåget och haltar mot trappan som leder upp och ut därifrån.
”Satans kärring! Varför ska man stapsera omkring med skor med sådana breda och tunga klackar!? Se hur skorna ser ut! Och foten bara värker! Jag skulle ha stampat tillbaka! Jo det skulle jag ha gjort!!

Klockan börjar bli mycket och Nadja springer mot skolan. ”Satan vad foten värker!” När hon kommer in i klassrummet så tittar alla upp från sina läseböcker och flinar. Adrian drar upp huvudet och blinkar med ena ögat medan han ler brett mot Nadja.

”Vad vacker hon är” tänker han för sig själv och ser när Nadja smidigt och lätt som en fjäder sätter sig ner och öppnar boken för att läsa. ”Varför ska hon vara tillsammans med den där idioten för? Hon kunde lika gärna vara tillsammans med mig! Jag är tusen gånger bättre än honom!”

Nadja sätter sig ner och öppnar boken för att läsa. Hon vet att Adrian fortfarande tittar på henne och hon känner sig obekväm. ”Varför måste han vara kär i henne för? Kan han inte bara släppa att hon valde Martin före honom?”



~Det var ett tag sen det hände. Den där kvällen då Martin och Adrian slogs utanför fritids och Adrian fick åka till akuten med spräckt läpp. Kvällen hade börjat som alla vanliga kvällarna, med att Nadja gjorde sig i ordning och mötte upp Adrian vid gallerian för att umgås ett tag på fritids med alla andra vänner som brukade hänga där på kvällarna.

Martin hade ringt och blivit arg på grund av att han var trött på att Adrian alltid skulle ringa och sno Nadja varje gång Martin hade en ledig kväll! Nadja hade förklarat att Martin kunde hämta henne vid fritids lite senare så kunde dem åka iväg och umgås dem med.

När dem hade lagt på så hade Adrian plötsligt blivit allvarlig i tonen och ville att Nadja och han skulle gå iväg och prata. Han berättade då sin kärlek för henne och hur dum Martin betedde sig mot henne och att han själv var mycket bättre, att han aldrig skulle göra illa henne psykiskt som Martin gör. Nadja hade blivit arg och lite ...