Brott och straff av Fjodor Dostojevskij

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hur skildras huvudpersonen?

Raskolnikov framstår för mig som en överintelligent, mycket teoretiskt lagd människa. Han vill experimentera med sitt liv genom att utföra en handling som drar åt ytterligheterna i livet; mord. Hans teori om genierna bland oss människor, de som är genier och de som är ”avskrapet”, och hans napoleonkomplex får honom att tro att han skulle klara av att mörda och kunna gå vidare utan reflektion.

Han är student, vilket upplyfter honom från de övriga karaktärernas sociala status. I Raskolnikovs Petersburg så är det mycket prestigefyllt att studera vid universitetet eller vara statstjänsteman. Raskolnikov är vad man skulle kalla den extremt implosiva i en värld fylld med explosiva människor.

Jag tycker att han är ett mycket bra verktyg i skildringen av dåtidens Ryssland, den fattiga, smutsiga, odrägliga tillvaron som alla bokens karaktärer lever i. Han är lågmäld och disträ, fattigdomen verkar inte bekomma honom mer än att han vantrivs lite smått med sitt boende och sina kläder. Han är väl medveten om sin sociala situation, men Dostojevskij förvandlar situationen till ett verktyg i betraktarens ögon.

Var utspelar sig romanen?
Romanen utspelar sig i Petersburg, Ryssland. Samhället är hierarkiskt och Raskolnikov befinner sig, tillsammans med de andra karaktärerna i boken, längst ner i samhällskedjan. Förhållandena är så kritiska att människor förvandlas till anarkister vars enda mål är den faktiska överlevnaden. De prostituerar sig, medverkar i konspirationer mot varandra, dödar och merparten av männen i böckerna har grava alkoholproblem.

Vilken tidsperiod?

1860-90 talet.


Återge kort romanens handling:

Boken handlar om Rodion Romanovitj, Rodja eller Raskolnikov. Han är en student i mitten/slutet av artonhundratalet i det fattiga Ryssland. Han har lämnat sin familj för att studera och bli en statstjänsteman.
På grund av sjukdom, fattigdom och andra anledningar händer det sig så att Raskolnikov tar ett sabbatsår. Någonstans på vägen så bestämmer han sig för att begå mord. Han är nyfiken på vad en sådan fruktansvärd handling gör med människans, hans eget, psyke. Men hans tillit till sitt eget intellekt och sina känslor bedrar honom, och han går sakta under i självhat, ångest och vansinne.

Det är många karaktärer i boken. Kvinnorna porträtteras som antingen undergivna och olyckliga eller, som det då kallades, hysterikor. Männen är mångordiga och karismatiska, alkoholiserade och kanske typiskt ryska. Alla dialoger går under i utsvävande förklaringar och intentioner av olika slag.

Varför tror du att författaren skrev boken?

Naturligtvis tror jag att Dostojevskij skrev boken för att skildra fattigdomen och misären i dåtidens Ryssland.
Eftersom språket är svårläst och artikulärt, så tror jag att Dostojevskij skrev av mer konstnärliga skäl än ideologiska.

Jag ger alltid en bok 50 sidor innan jag ger upp. Det här hade vanligtvis kunnat var en sådan bok där jag gav upp, men efter femtio sidor känner man att man borde ge den femtio till, och femtio till. Kanske var det just det som Dostojevskij strävat efter, att kunna skriva ett sådant litterärt mästerverk utan att stigmatisera läsaren. Man känner sig mycket nöjd när man lyckats läsa ut den, dels på grund av språket, men också för att man tagit sig över murarna till den andra sidan av förståelse. Man lyckas alltså förstå denna svårlästa bok, och det är nog den mest tillfredställande känsla en författare kan åstadkomma hos sin läsare.

Vad gav boken dig?

Som sagt, jag fick en mycket tillfredsställande känsla i kroppen när jag läst ut boken.
Det var antagligen det bästa slutet någonsin, jag blev rent ut sagt lycklig när stackars Raskolnikov inser att han fortfarande är förmögen att älska och känna. Hoppet flödar i slutet och man ser ett ljus.

En annan sak jag kände genom hela boken var att, trots misär och missförhållandena, så fanns det för varje enskild individ man träffade ett visst hopp. Ingen av karaktärerna, förutom hysterikorna, klagade över sin livssituation, och såg alltid till att inte skylla någon annan för sin sociala ställning i sam...