Mörkrets Kretsar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1833 ett lastfartyg närmar sig kusten det är storm,Ett ohygligt oväder värner och nästintill "spetsar" besättningen som befinner sig ute på deck.Elisabhet windslet vaknar upp i sin mal-ätna hytt efter att hon slagit huvudet hårt i golvet när en gigantisk våg slog i skeppet,Hon känner sig en smula omskakad och går ut i matsalen för och kolla in matsedeln.
I sin hast så går hon bara raka vägen in till den lilla "bardisken" mitt i rummet hellt utan att se den döde mannen i hörnet bakom dörr-tröskeln vid ingången.Det upptäcker hon givetvis när hon skall gå ut därifrån och reaksionen var ju inte hellt oväntad utan hon gör som alla andra och skriker så nästan dom rostiga gång-järnen "trillar" ut ur sina hållor vid dörren.Styrman kommar inskenande i rummet och efter sig alla andra i besättningen
styrman:Vad står på!?
Elisabhet kan inte tränga ut ett ända ljud utan pekar darrigt mot den döda mannen i hörnet med livlösaögon.
Besättningen tog hand om den döde kroppen och konstaterade att det säkert var matförgiftning eftersom den döde mannen var kock och sällan gorde god mat.
Elisabhet fruktade att det fans någonting viktigt den mannen viste om och att informatsionen var för viktig så nån fick lov att "fimpa" honom" elisabhet kunnde nästan känna doften av att hon hade rätt för dom resterande personerna i besättningen verkar inte vara det minsta ledsna för denna tragiska tradgedi.Dagen därpå vaknade Elisabhet av en smäll och ytligare en till,och en till nu kommer jag minsan på dom Elisabhet var nästan säker på att någon hade försökt occh undanröja ytligare en till person.hon rusar ut i matsalen och alla i besättningen ligger döda runt om i rummet Elisabhet försöker snippa efter luft men det går bara inte ,hon lungnar ner sig och försöker tänka klart och föreställer sig att allt bara är en dröm.Medans hon försöker få in det i skallen går hon stillsamt upp för den genom-rostiga trappan upp på deck hon kan känna "fragment" från en vildsint kraft ombord man kan knappt föreställa sig känslan det fryser ända in i märgen, och huden stelnar det känns som om omgivningen är rena istiden.Förförsta gången kan Elisabhet känna sina egna hjärt-slag det blir nog ända och sista gången tänker hon för hon kan inte styraskeppet själv och det är "krabbsjö" 3-5 m höga vågor tacklar fartyget sida,till sida kraften försöker dränka skeppet i fördervet...hon måste göra någonting hon kollar upp mot komandobryggan och får se kapten''''han hade slungas ut ur komandobrygan och krossats mot masten.PLÖTSLIGT någonting kreppar tag om hennes arm hon vänder sig om och få se en man med ...