Ardenner

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Exteriör
Ardennerhästen har stort fyrkantigt huvud, bred panna, stora ganascher, stora uttrycksfulla ögon, små fina öron och stora näsborrar. Mankhöjden är i genomsnitt runt 155-165cm. De brukar oftast ha färgerna brun, fux, svart eller skimmel, men uppfödarna föredrar en stickelfärgad häst som är kompletterad med blekblond man. Halsen är kort och väldigt muskulös, tydlig nacke och mankam. Ardennern har väl välvda revben, rymlig kroppsbyggnad, kort stark rygg, stort bröstomfång, och ett avrundat, brett stupande kors. Ardennern har korta, kraftfulla ben med stora, tunga hovar. Kraftfull och väl lutande bog. Den har energiska rörelser i skritt och trav. Traven är ofta vägvinnande.
Ardennerhästen är knubbigare än någon annan draghäst, därför kallas den ”traktor på fyra ben” av vissa.

Historia
Ardennern har sitt ursprung i det belgiska höglandet, Ardennerna. Det är där ifrån rasens namn kommer. Traditionellt föds den upp i Ardennerna. Förr fanns det även en smidigare version av ardennerhästen, men den är väldigt ovanlig idag.
Julius Ceasar använde dessa muskulösa hästar som stridshästar. Man kan se spår av fullblodens inverkan än idag, eftersom ardennerston blev betäckta med arabiska fullblod och berberhästar. Man försökte under 1800-talet att renodla ardennern. Det var ett svårt projekt, men det lyckades efter mycket ansträngning.
I slutet på 1800-talet (år 1873), så importerades det in 3 stycken ardennerhingstar i Sverige. Det var greve Carl Gustaf Otto Kristian Wrangel som importerade de tre hästarna. Året efter importerade han in 2 stycken ardennerston. Detta gjorde grunden till Sveriges första och äldsta ardennerstuteri. Det tog inte lång tid förrän ardennerhästen hade erövrat större delen av södra och mellersta delen av Sverige.
De första hästarna som importerades var små, sega, hårda och rörliga. De korsades med den svenska inhemska hästen, med ett gott resultat. Den svenska ardennern blev snabbt en stadgad (konsoliderad) ras. Den blev så pass efterfrågad att den kom att dominera den svenska hästaveln helt under årtiondena runt sekelskiftet.

Avelsföreningsarbete
”Stamboksföreningen för Svenska Ardennerhästen” startades år 1901. Alla ardennerhästar finns från och med år 1904 stambokförda. Stamboksföreningen ombildades och utvidgades 1923 och de bytte då namn till ”Avelsföreningen för Svenska Ardennerhästen”. Denna förening står till tjänst för uppfödarna, ger dem upplysningar & råd, och de har även hand om fölregistrering och stamboksföring.
Avelsmålen för den svenska ardenneraveln är att hålla rasen från främmande blod, att förbättra hästens exteriör och hälsotillstånd. Ytterligare ett mål är att bibehålla rasens goda bruksegenskaper. Inget land i Europa har så sunda och friska hästar som Sverige.
Avelsföreningen för Svenska Ardennerhästen har delat ut hederspris till treåriga svenskföda hingstar ändå sedan år 1919.

Användningsområde
Under 1600-, 1700- och 1800-talen var ardennerhästarna pigga och kompakta djur, som både reds och användes som lätta körhästar. Ardennerhästen användes allmänt av franska militären under den franska revolutionen år 1789, men även efter det. Ardennerhästarna ansågs vara de bästa artillerihästarna i Europa. Under Napoleonkrigens tid var rasen utmärkande för sitt kurage, sin uthållighet, och dess förmåga att överleva jobbiga och/eller svåra tider. De drog franska kanoner och tross* under Napoleons misslyckade fälttåg. Man sa då att det var de enda hästarna som kunde klara av det fruktade vintervädret under återtåget till Moskva, och att de räddade hem en ansenlig del av kejsarens tross.
Den moderna typen av ardennern är en lite större arbetshäst. Man korsade ardennerhästen med boulognesare, percheron, fullblod och arabiska hästar för att man ville avla fram en starkare häst som skulle klara mycket tunga arbetsuppgifter. Rasen är livlig men snäll och väldigt stadig på foten.
Ardennerhästen är nära släkt med arbetsraserna Auxios och trait du nord. I Frankrike används ardennern som draghäst, men man föder även upp den till slakt, för det goda köttets skull.



*tross är ett annat ord för mobilt militärt...