Bokrecension: Vingklippt ängel av Berny Pålsson

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag valde att läsa självbiografin vingklippt ängel som är skriven av Berny Pålsson. Boken som är relativt ny gavs ut år 2005. Anledningen till att jag valde den här boken är att jag vid ett flertal tillfällen har läst intervjuer och tidningsreportage om Berny Pålsson, som boken handlar om. Det fick mig intresserad om den dramatiska berättelsen om hennes liv.
I självbiografin får man följa Berny, en ung tjej som är psykiskt sjuk. Man får bland annat följa henne på olika behandlingshem och sjukhus i dagens Sverige. Under vistelserna på behandlingshemmen och sjukhusen får hon många olika diagnoser av psykiska sjukdomar, t.ex. fick hon under en period diagnosen bipolär sjukdom, men tillslut kommer man fram till att det är schizofreni som Berny har. I boken berättar Berny i återblickar om sitt liv från de första minnena, genom skoltiden och tills hon som nittonåring börjar tillfriskna, och börjar kunna leva i den verkliga världen.
Som barn var Berny nästan alltid rädd, t.ex. för att hennes pappa skulle ha druckit, för att bli besatt av djävulen, för att vara ensam och för spindlar. För att försöka minska på rädslan lär hon sig tidigt att missbruka droger, mediciner, alkohol och sex. Berny upplever även att hon mår bättre då hon skär sig o armarna och då hon ser blodet sippra fram. Man skulle kunna säga att hon blir beroende av att skära sig eftersom det är först då som hon inte hör demonernas röster för en kort stund.
I högstadiet mår Berny riktigt dåligt, men trots flera överdoser och självmordsförsök får hon ingen hjälp av samhället. Men Berny är ändå inte helt ensam. Hon har några vänner som hon kallar för sin änglafamilj. Namnet änglafamilj kommer troligen ifrån att både Berny och hennes vänner upplever att de inte är som andra människor, och de kallar sig då för änglar. De flesta av vännerna i änglafamiljen mår också psykiskt dåligt, t.ex. skär de sig, svälter sig, missbrukar, är anorektiska och deprimerade. Tillsammans har de en dröm om att bygga upp en vackrare värld, med rosaglittrande murar.
I slutet av högstadietiden får Berny komma till olika behandlingshem och sjukhus, där hon tillbringar ungefär 3 år innan hon börjar tillfriskna och får livslust.
Jag skulle kalla den här boken för en överlevnadsberättelse. Jag tror det är det som Berny vill förmedla med boken, att aldrig sluta kämpa även om det många gånger kan vara svårt att se en ljusare framtid.
Ibland fick jag känslan av att Berny omedvetet uppmanar andra att men faktiskt mår bättre av att skära sig, eftersom hon själv upplevde att hon mådde bättre när hon skar sig. Men i slutet av boken förstår man att hon mår mycket bättre av att inte skära sig.
Jag tycker att boken överlag är ganska bra, även om det ibland blir lite tjatigt med allt mörker, demoner och beroendet av att skära sig. Det finns också små ljuspunkter med vänner, filmer och musik som är livsviktigt för Berny. Det bästa med boken tycker jag är det målande och beskrivande språket som den är skriven på, vilket gör att det blir mycket lättare att leva sig in i Bernys livssituation. Språket gör också boken ganska lättläst.
Efter att ha läst Vingklippt ängel upplever jag att jag har fått en bättre inblick i hur det är att vara psykiskt sjuk, med allt vad det inn...