En dag på bussen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Klockan är eller jag tror i alla fall att den är åtta på morgonen.

Jag stressade som vanligt till bussen idag. Jag hann knappt käka upp min macka till frukosten. Med den tunga halvöppna väskan på vänstra axeln sprang jag så fort jag kunde, när jag såg bussen komma. Och det är ju bara så jävla typiskt mig så klart.


Yes, jag är den typen av människa, som kör allt på övertid. Jag har slutat kalla det för försening, man måste ju variera allt i livet till och med ord. Finns de inget annat ord för ordet, så får man väl hitta på något eget.

Tung techno musik dunkar ut genom hörlurarna på min mp3, där jag satt längst bak i bussen. Morgonsolen sken starkt på den molnfria himmeln och in genom bussens fönsterrutor och blända mig, fast när man stod ute så stoppade inte solljuset den kyliga vinden från att isa genom kläderna. Eller vad säger jag? kläder och kläder, jag hade ju trots allt bara ett vanlig vitt linne på mig. Det gjorde inget nu längre, eftersom att jag ändå satt i bussen, där det var någorlunda varmt.

Några hållplatser bort, då när jag satt där kom tankarna. Du vet när den där söta tjejen steg på bussen. Hela världen stannar upp, eller min i alla fall, Jag hade ju sett honom ett par gånger innan på bussen.

De känns konstigt att säga det, men de känns ganska spännande. fast jag inte vet vad han heter, var han bor, vem han är, vad han brukar göra, alla dem frågorna om honom som finns.

Jag har aldrig varit intresserad av att gå fram och börja prata med honom, för att lära känna honom och få svar på frågorna som cirkulerar i huvudet.

Men, istället fantiserar jag om honom. Jag skapar den bilden jag vill ha. Han blir liksom perfekt i mina ögon.

När jag satt där och tittade på honom, funderade jag på om hur jag med så lite ord som möjligt eller helst bara ett ord kunna beskriva honom. Sexig, söt, het, gullig, speciell, baxig, fin, vacker, jag menar, fan, jag kom ju inte på något som passar. Det var ju fan omöjligt för mig att avgöra en sådan sak, när jag tyckte att en del av hans kropp, som magen var fin, armarna var baxig, och hans ansikte, speciellt då hans leende var söt.

Men vad förväntar man sig egentligen av en 15 åring tjej, som inte för så längesedan, upptäckt alla dem där sensuella, bara helt otroligt heta delarna på killarna. Killar som håller på att utvecklas till män, vars sexuella makt över oss tjejer och kvinnor ökar ! Fantasier förekommer klart, man har ju inte så mycket annat kul eller viktigt att tänka på under bussturen, och ja, inte under hela dagen faktikskt.

Jag menar så är de ju bara, i den åldern som tjej. Fast fan man blir ju lite frustrerad när en sån kille, du vet som man inte ens känner och utan att han ens själv vet om det bara står där mitt bland massa andra folk, i en buss och gör en helt galen. Är han medveten om vad han har? och använder han de mot mig för att ja ska känna så här, eller är han oskyldigt omedveten. Skyldig eller oskyldigt, Det är fan respektlöst i vilket fall som att leka så här med mina tankar med den kroppen. Jag menar åt helvete förstår han inte vad hans skönhet gör med mig?

Är han inte medvetna om hur dem rubbar det kvinnliga psyket ifall man nu ska kalla de för kvinnligt psyke när de kommer från en tonårstös. Där kom det. Ordet som jag tror att jag letat efter, skönhet. Hur förklarar man ordet skönhet då? Är skönhet när någon gör en galen?

Vad vet jag om en sån sak tänkte jag och börja pilla på min mp3, byta låt till en lugnare. Techno låten hade fått mig på fest humör. Men nu var det dags att dra ner på adrenalinet . knappade fram och tillbaks tills jag hittade Låten, Deville - Reggaeton girls. sträckte på mig och tänkte fan vad gör jag halv sover jag på bussen eller, sen börja jag små le åt mig själv. Fan vad jag är dum tänkte jag...

Skönhet känns ändå som ett gammalt ord man slutat använda. De första jag tänker på är stiliga gentlemän med en vacker kvinna med lång kläning tätt intill. Såna finns ju inte längre, det är väl gammalt? Dom fanns på den tiden. Det känns så i alla fall. Det är väl ändå deras ord. Alla har väl sina egna åsikter, jag tycker iallfall att det tillhör dem.

Min busshållsplats börja närma sig, jag reste mig upp och gjorde plats åt en äldre man, som var väldigt tacksam. Då såg jag att han faktiskt tittade på mig.

Han såg när jag gjorde en god gärning. Det är ju bra han har sett en god sida av mig. Nää fan, man får inte vissa en allt för blödig sida. När bussen väl är framme vid min hållplats där jag ska av, tränger jag mig först fram genom folkmassan. Han står där precis vid utgången. Jag måste spela cool, för det är den jag är. Jag är Mr. Cool.

Men man kan inte alltid spela cool. Speciellt inte när bussen tvärnitar och man tappar väskan flyger rakt på den söta killen. Jag tittade upp på honom med en korkad dum blick blandat med en osäkerhet som speglas i ögonen.

Fan där sket det sig. Jag har gjort bort mig. Jag plockade upp väskan, försökta undvika ögonkontakt med honom i alla fall till en början.

Jag tyckte väll att det räckte med att jag nyss flyget på honom och nästan råkat ta hans intima del, samtidigt som jag inte kunnat göra något annat än att. ge honom den där duman blicken. Men jag lyckades i alla fall att stamma fram ett förlåt.

Det var väll bra eller?

Sen bara ler han mot mig med sitt dödligt söta leende och jag tror att jag inbillar mig när han säger

- Dem flesta tjejerna brukar fråga om mitt nummer innan dem kastar sig över mig.



Okej, vi tar en paus. Har ni någonsin fått den där känslan när man får panik, som sedan bara blir värre och värre och man aldrig vet när helvetet ska ta slut, det var precis vad som hände mig.

Så jag svarade honom

- Herre gud det var inte ...