Grymma barn?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jorden har varit ett krigsfält så länge människor har funnits, eftersom de jämt har velat ha mer mat, land, resurser och skydda sitt territorium samt sina egendomar från andra som bara har gjort likadant. Det som är erövring från den ena sidan är försvar från den andra; båda sker förstås med användandet av våld och leder till seger, som måste behållas, eller förlust, som måste revanscheras och som medför förtryck, som måste avskaffas. Våld föder våld, säger det gamla ordspråket, så det blir aldrig fred i världen. Den kommer aldrig att upphöra, för att förmågan till våldsamhet är en naturlig och en medfödd del av människans mörka sida, tycker jag. Oftast döljs den för att väckas i en nödsituation, men det finns alltid människor, i vars liv den tar över kontrollen och dominerar, hetsat av begär, hunger och hat.
Parallellt med vuxnas värld finns det ett samhälle, som på sätt och vis är en kopia av den vuxenvärlden. I den miljön i barndomen, på lekplatsen och i skolan utbildas små människor för att kunna leva som vuxna. Det är föräldrarnas ansvar att uppfostra sina barn med kärlek och omsorg; det är skolans uppgift att föra in barnen i samhällssystemet och ge kunskaper och statens plikt är att möjliggöra och stödja dessa arbeten. Detta samarbete bestämmer framtiden, det kommer att speglas i den nya generationen.
Det händer ofta att ”en person eller en grupp utsätter en person eller en grupp för återkommande fysiska skador och/eller andra former av kränkande behandling, till exempel utfrysning, hot, skvaller, ryktesspridning och förolämpningar”; det är inget nytt i den stora världen, man blir inte förvånad heller om den utsatta gruppen är en nation, följare av en religion, en ras eller ett kön. Det var dock definitionen av mobbningen, som jag citerade.
I dag talas det ofta om mobbning som en form av våld mellan elever och elever och vuxna i skolan. Det har gått så långt att barn har hamnat på sjukhuset sedan de har blivit slagna på skolgården och läraren vågade inte vidta åtgärder eftersom de kände sig hotade. Därför kom barn- och elevskyddslagen 2007, dess ändamål är att främja lika rättigheter, motverka och förhindra diskriminering, trakasserier och alla former av kränkande behandling. Lagen lägger stort ansvar på skolverksamheten med handlingsplikten, som innebär att det måste upprättas en likabehandlingsplan, förhindra och förebygga kränkande handlingar och i fall mobbning sker utreda händelsen omedelbart och vidta alla åtgärder för att stoppa den, oavsett om den utförs av personal eller andra barn. Om lagen inte följs kan huvudmannen för skolverksamheten bli skadeståndsskyldig. Hur effektiv den nya lagen blir kommer vi att se i framtiden, jag tror på dess positiva påverkan i alla fall, eftersom den gör skolpersonalen ansvarig för att ha koll på barnen och agera i god tid och förutsätter hårda straff.
Enligt Folkhälsoinstitutens undersökningar utsätts lika många pojkar som flickor för mobbning i Sverige, fastän de som mobbar är oftast pojkar. Det är en stor skillnad mellan flickornas och pojkarnas sätt att mobba. Det är uppenbart när pojkar slår och hotar men inte när flickor sprider rykten eller ljuger om någon; dock är både direkt och indirekt mobbning kränkande och har fysiska och psykiska effekter på det mobbade barnet, som vanligen är alldeles för skräckslaget och förnedrat för att berätta om det för någon och be om hjälp. För att kunna märka mobbning i skolan måste läraren verkligen bry sig och ha bra kontakt med sina elever. Det är viktigt att stoppa förekommande kränkningar innan de blir till vanor och leder till allvarliga hälsoproblem, som till exempel depression, oro, psykosomatiska symptom och ätstörningar – hos både mobbare och mobbade. Det finns alltid någon förklaring, varför ett barn istället för att leka med sin kamrat, använder sig av våld mot honom eller henne. Orsaken till trakasserierna kanske är yttre skiljaktigheter mellan dem, vilket kan avhjälpas genom konversation; eller problemet ligger djupare och det är mobbaren, som egentligen behöver hjälp. Aggressionen och hatet måste ha en källa, vilken oftast är brist på kärlek och ödmjukhet, och att det förekommer orättvisa, gräl och slagsmål i hemmet....