Personbeskrivning

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Leon

Han sitter väldigt gärna framför datorn. Om Leon fick bestämma skulle han även äta framför datorn, inte behöva göra något annat är spela datorspel hela dagen lång. Hans stora mörkbruna ögon är som klistrade på skärmen, det skulle krävas minst en jordbävning för att han ska släppa skärmen med blicken. När lillebror kommer in i rummet och börjar dra honom i byxbenet tittar han inte ner, han säger inte ens något, försöker bara skaka på benet för att lossa lillebrors grepp.
När jag sätter mig ner bredvid och iakttar honom där han sitter syns det så tydligt att han snart ska börja skolan. Han är inte längre lika rund och go som han varit ända sedan han föddes. Hans armar och ben har blivit så långa. Det är inte längre på bredden han växer, utan nu är det på höjden som det har knakat på istället. Kindbenen i hans ansikte syn nu tydligt. Hans bruna hår är otroligt tjock, det glänser som guld i skenet från datorskärmen.
Jag ber honom att stänga av dator nu, men han visar inga tecken på att han hört vad jag sagt. Vi kan gå ut i skogen istället, säger jag och då tittar han snabbt upp på mig och det riktigt glittrar i hans stora ögon. Det finns bara en sak som Leon gillar bättre än att spela på datorn. Det är att gå på äventyrsjakt i skogen och leta efter ödlor eller grodor tillsammans med mig eller pappa.
Likt en vig katt hoppar ur stolen med ett glädje skrik; ”Whoohow”! Han rusar ner för trapporna och det hörs i stegen att han inte längre är en liten kille. Datorn hinner han inte stänga av. Snabbt har han fått på sig skorna och är redan ute på gården...