Litosfären

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Litosfären är det översta, fasta lagret på jorden. Man kan även kalla litosfären för jordskorpan eller krustan, men dessa två är fel att säga. Jordskorpan och krustan är bara kontinentalbottenplattor (KBP). När man talar om litosfären menar man både kbp men också en oceanbottenplatta (OBP). Jorden består av flera lager trögflytande massor. Det är bara litosfären som är fast. Litosfären ligger och flyter på astenosfären som består av väldigt varm och mycket trögflytande magma. Denna varma magma stiger i långsamma, men mycket kraftiga konvektionströmmar. Dessa strömmar kan man jämföra med soppkokning. Om man tittar ner i kastrullen med kokande soppa ser man att det stiger bubblor från botten, upp till ytan. När bubblorna stiger mot ytan svalnar de av mer och mer och sedan sjunker de igen. På samma sätt gör magman i astenosfären. När den börjar stiga uppåt är den väldigt, väldigt varm, men ju högre upp den stiger desto svalare blir den och åker tillbaka ner mot värmen igen.

När magman stiger, stiger även trycket på litosfären. Till slut spricker den. Detta har hänt på många olika ställen så litosfären består av ett tjugotal plattor. Dessa plattor ligger inte stilla, utan de flyttar sig cirka 2 till 5cm per år. (Forskare tror att Atlanten bildats under loppet av 65 miljoner år.) Eftersom dessa tjugotal plattor rör sig är det oundvikligt att de inte ska krocka med varandra. När en KBP krockar med en OBP, dyker den ner under KBP. Detta händer därför att oceanplattan är mycket lättare än kontinentplattan. När OBP dyker ner i magman smälter den och magman tränger upp från astenosfären och orsakar vulkanutbrott. Denna procedur kallas för subduktion och i subduktionszonen det vill säga där OBP dyker ner, bildas jordbävningar. På detta sätt bildas även djuphavsgravar. Flera stora djuphavsgravar finns öster om Japan, Filippinerna och utanför Sydamerikas västkust.

Konvergens är en annan slags krock. Det är när två KBP krockar. När det händer vecklar plattorna ihop sig. Men varför dyker inte den ena plattan ner i astenosfären? Jo, det är för att dessa plattor är lika tunga/lätta (hur man nu vill se det). När de pressas mot varandra bildas nya berg. Det finns sediment (avlagringar) och olika bergarter i dessa plattor. När de krockar pressas dessa ihop. De veckas sedan och omvandlas. Denna omvandling gör att det ”växer” upp stora berg. Ett exempel är när den
Indiska plattan krockade med den Eurasiska. När detta hände bildades bergskedjan Himalaya. Dessa plattor trycker fortfarande mot varandra och det gör att
bergskedjan bara blir högre och högre.

När två plattor spruckit och glider längs med varandra stoppar den stor friktionen plattornas förflyttning. När spänningen blir för stor skakas jorden av förödande jordskalv. Det finns ett tydligt exempel på detta och det är den så kallade San Andreasförkastningen i Kalifornien, USA. Detta har uppstått av just att två plattor går åt olika håll och de glider få längs med varandra. Denna plattgräns går rakt igenom San Francisco. Det största jordskalvet vid förkastningen ägde rum år 1906. Plattorna flyttade sig fyra meter i sidled och det förstörde stora delar av staden. Även 1989 och 1994 var det jordbävningar vid förkastningen, men efter det har det inte varit några jordbävningar just där. Men människorna runt USA:s kust lever med vetskapen om att det även i framtiden kommer bli jordbävningar, som tur är har man instrument precis vid plattgränsen som hela tiden läser av vad som händer i berggrunden. Man hoppas på att detta ska göra att man kan se tecken på när ett jordskalv är på väg.


Mina egna funderingar

Jag tycker att detta är något av det intressantaste inom geografin. Det är jättekul att ta reda på vad som händer under oss, alltså vad som händer under jordytan. Jag tycker att det som var roligast att läsa om var hur plattorna rör sig. Det är konstigt egentligen att de rör sig. Jag läste någonstans att forskare inte riktigt vet varför plattorna förflyttar sig, men man antar att det har med radioaktivt sönderfall nere i marken att göra. Magman nere i manteln värms upp av det och sedan blir det så stora spänningar och så stort tryck att litosfären måste flytta på sig för att jorden inte ska bli en enda stor bomb som exploderar ut all magma som flyter rund där nere i jordens inre.

San Andreasförkastningen är en annan spännande sak. Det är häftigt att det bara är en stor spricka rakt igenom öknen. Det jag inte förstår är om det går en spricka rakt genom San Francisco också. Det framkom inte i den fakta jag hittat. Det är lite synd. Det hade nämligen varit kul att veta. Jag för min del tror inte att det går en spricka genom en stor stad. På något sätt måste man gjort så man kunnat gå över den, eller kanske runt den. Hur ska man kunna ha en stor spricka genom en stad. Tänk på alla olyckor som hade kunnat hända. Nej, det måste helt enkelt vara löst på något annat sätt. Hur vet jag inte, och det har jag heller inte kunnat ta reda på.

Jag skrev i min lilla inledning om att jag skulle ta reda på varför litosfären är så viktig för oss som lever på jorden. Det står ingenstans att litosfären är så viktig för oss människor, men jag har dragit mina egna slutsatser. Jorden består ju av flytande magma. Li...