Inkariket

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Uppkomst:
Under 1100- talet började ett märkligt rike växa fram i västra Sydamerika i Andernas bergsmassiv. Under 1200- och 1300-talen var det endaste ett av många små, rivaliserande härskardömen i området. Men Inkahärskaren Pachacuti inledde en period av tre framgångsrika härskare (Pachacuti 1438 - 1471, Topa Inka 1471 - 93 och Huayana Capac 1493 – 1525) som utvecklade rikets område betydligt. Området utvidgades successivt så att det vid Huayana Capacs död omfattade hela det andiska området från Ecuador till mellersta Chile.

Kultur och uppbyggnad:
Inkafolken dyrkade solen och såg ledaren, Inkan som solens son. Bara ett fåtal personer fick närma sig honom. Hans kläder var tillverkade av ullen från vikunjan (ett kameldjur) som betraktades som heligt. Ingen fick vidröra kläderna och efter användning brändes de upp vid en helig ceremoni.

Antalet hustrur var ett mått på prestige och Inkan kunde ge bort särskilt utvalda kvinnor som gåvor till lojala undersåtar. Vid furstens död måste även hans drottning och tjänstefolk dö. Prästen ströp dem efter att ha berusat dem med en helig dryck. Inkahärskarens kropp balsamerades efter döden och begravdes i palatset.

Inkariket hade ett välutvecklat jordbruk med över 40 grödor, varav de viktigaste var majs och potatis. På många håll kläddes de branta bergssluttningarna av smala jordbruksterrasser byggda av sten med komplicerade bevattningssystem.

Inkakulturen hade en enorm hantverksskicklighet. Deras byggnadsverk bestod av stora stenblock bearbetade med stenverktyg och sammanfogade utan cement med en sådan noggrannhet att knappast en knivsegg kan föras in i mellan skarvarna.
Det flödade av guld i Inkariket. Metallbearbetningen var mer mångsidig än någon annanstans under den här tiden och man ansåg att guldet var solens tårar.
Topa Inka lät under sin tid som härskare anlägga en stor trädgård jämte palatset med växter, fåglar och andra djur i naturlig storlek, tillverkade i massivt guld.

Inkans många tjänstemän höll sträng kontroll över rikets invånare. Det var förbjudet att göra resor och handeln var reglerad. Varje människa hade sitt arbete och utförde det efter givna order. Männen arbetade i gruvor och på offentliga byggen, kvinnorna spann garn och vävde tyg. Arbetet var hårt, men i gengälld erbjöds invånarna en stor social trygghet. Härskarna kände ansvar för dem och såg till att alla hade mat och att gamla och sjuka omhändertogs.

Erövring:
Det som främst lockade de spanska erövrarna till Inkariket på 1530-talet var överflödet av guld. De spanska trupperna ledda av Francisco Pizarro härjade riket och lade beslag på mängder av konstföremål som sedan smältes ned och skeppades till Europa.
Efter att inkahärskaren Huayana Capac plötsligt avled i en epidemi (troligen någon sjukdom som spanjorerna fört med sig) utbröt ett inbördeskrig om tronen mellan Atahualpa och Huáskar, vilket sedan skulle komma att vinnas av Atahualpa. Inbördeskriget underlättade spanjorernas erövring betydligt.

När spanjorerna och Inkan Atahualpa först möttes hade indianerna aldrig tidigare sett hästar eller bepansrade krigare, ej heller hade de hört ett kanonskott. Indianerna blev hysteriskt rädda och flydde, och Inkan tillfångatogs.
Spanjorerna erbjöd sig att släppa Atahualpa om indianerna kunde fylla hans fängelserum med guld. De gick med på överenskommelsen och lyckades efter flera veckor få ihop tillräckligt med guld. Spanjorerna tog guldet me...