Kvinnoliv i Antiken

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Villkoren för kvinnorna i antiken varierade under olika perioder, i olika områden och inte minst mellan kvinnor i olika sociala grupper på samma plats, under samma tid. En stor skillnad mellan kvinnorna då och kvinnorna nu är hur kort deras liv i allmänhet var. Männen blev 45 år eller något mer medan kvinnorna blev ca 35 år.

Men det tycks ha funnits ett kvinnounderskott som inte berodde på att kvinnorna dog tidigare än männen eftersom skillnaderna mellan antalet födda flickor och pojkar i olika befolkningsgrupper vas så pass stor att det inte kunde ha berott på en slump.

Det var husfadern som bestämde om ett barn skulle fostras upp eller inte. Om han valde att inte behålla barnet kallas detta för att barnet ”sattes ut”. Detta var den vanligaste metoden för att begränsa antalet barn och drabbare flickor betydligt mera än pojkar.

Var man flicka under antiken i Rom och husfadern valde att behålla en lärde man sig snart att lyda mannen. Den viktigaste uppgiften i en kvinnans liv var att bli en bra maka och mor. Hörde man till de övre samhällsikten i Rom hade man fått en ganska bra utbildning vilket ansågs behövas för att man skulle klara av uppgiften så bra som möjligt. Detta var till skillnad från Aten där flickorna endast lärde sig vissa elementära baskunskaper och där man ansåg att kvinnan skulle formas i sitt nya hem och giftes bort vid 14-årsåldern.

Så fort flickorna giftes bort började de föda barn. Många dog under graviditeten eller förlossningen. Många var undernärda när de blev gravida första gången. Sjukdomar kan lätt utlösas av graviditet, ex Tbc. Det var vanligt att kvinnor dog i barnasäng, oavsett social tillhörighet. Om graviditeten gick bra fortsatte de flesta kvinnor med nya graviditeter hela livet. Få fick leva efter sin fertila period och se sina barn fullvuxna.

Även i Sparta var barnafödandet den viktigaste rollen men där levde kvinnorna ett friare och mindre instängt liv. För att flickorna skulle föda friska barn fick de gymnastisera och vänta till 18-årsåldern med att börja föda. Där hade man också till skillnad från Aten och Rom inget förbud mot kvinnligt äganderätt. I Rom kunde en kvinna bara få förfoga över sin egendom om hon födde ett visst antal barn. Annars var det maken eller kvinnans far – den som hade förmyndarskapet över kvinnan – som hade ansvaret.

Kvinnorna i Rom stängde inte heller in sig och levde ett avskiljt liv från männen som kvinnorna i Aten gjorde.

Giftermål var en självklarhet. Man gifte sig sällan av kärlek. Man lärde barnen att det var familjen som var det viktiga. Man gifte sig ofta för att familjen skulle få det bättre/lättare uppnå vissa mål (politiska exempelvis) osv. Skilsmässor var vanliga

När det gällde föräldrarollen började föräldrarna inte leda sitt barns uppfostran förrän barnet blev lite äldre. Under spädbarnsperioden togs det om hand av tjänsteflickan. Först senare tog föräldrarna över uppfostringen och ledde barnet in på ”rätt väg”. Skildes man stannade barnen hos fadern. Han var deras vårdnadshavare, som han hela tiden hade varit.

Yrkesvalen i de sociala grupperna var ganska lika. Kvinnorna arbetade oftast med framställning av tyger. Ex spinnerskor och väverskor. Inom politiken saknade kvinnorna rättigheter oavsett vart i det sociala systemet de hörde hemma.

Men i slutet av den klassiska perioden höll kvinnosynen på att förändras. Platon ansåg att idealstaten skulle styras av ”de bästa” – Även kvinnor skulle ta ansvar för staten. Statsstatens värderingar ersattes under hellenismen med andra. Bl.a. ökade intresset för individen. Friheten ökade i förhållande till familjen. Juridiska överenskommelser ”infördes”. Äktenskapskontrakt, kontrakt som innebar att även kvinnor kunde ha egendom och att trohet förväntades även från mannens sida.

Man kan säga att utvecklingen till kvinnornas självständighet i dagens samhälle började där.
Sedan har yrken ”uppkommit” under åren som idag är lika vanliga för både kvinnor och män. Exempelvis läkare, konstnärer, forskare, advokater m.m. och inte minst politiker. Även andra mera ”manliga” jobb som brandmän, poliser o.s.v. Kvinnans roll i hemmet har förändrats betydligt.

Idag är det mycket viktigare att ett giftermål grundas på kärlek, tillit och respekt.
Och det är inte lika självklart att gifta sig och skaffa barn.
Barnuppfostran bygger idag på helt andra grunder än antikens. Men en sak som jag tror lever kvar är att barnen fortfarande påverkas mera av mamman än pappan under uppväxten.

Förändringarna är många och de är enorma men fortfarande har man inte uppnått jämställdhet mellan kvinnor och män. Exempelvis löneskillnaderna. Fast nu jämför jag med ...