Slaget om Troja

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Slaget om Troja.

Allt började med att Eris, som var tvedräktens gudinna inte blir inbjuden till ett bröllop därför att hon förde olycka med sig vart hon än kom. Som hämnd bestämde hon sig för att ge sällskapet ett gyllene äpple som gåva till den vackraste. De tre största gudinnorna hävdade alla att äpplet tillhörde dem. Gudinnorna var Hera, hustru till Zeus och alla gudars drottning, Athena, visdomens gudinna och Afrodite, skönhetens gudinna. Under tiden som grälet om vem som var vackrast blev allt häftigare föddes i Trojas palats, av drottning Hekabe en prins, son till kung Priamos, som döptes till Paris. En siare spådde att Paris skulle leda till Trojas undergång så kungen Priamos beordrade en tjänare att bära ut Paris i vildmarken och lämna honom att dö. Här hittades han dock av en herde och växte upp som dennes son. När han blivit fullvuxen blev han mycket vacker. Gudinnorna som fortfarande var osams såg Paris och bestämde sig för att låta honom döma vem av de tre som var vackrast. De mutade honom med visdom och rikedomar. Men Paris skattade åt deras erbjudanden och gav äpplet till Afrodite vars löfte var att han skulle få världens vackraste kvinna till hustru. Den kvinna som var känd som världens vackraste va Helena. Hon var gift med Menelaos, kung över Grekland. Paris reste till Menelaos Palats och blev varmt mottagen. Helena som inte själv fått välja sin make, blev förälskad i den vackre Paris. Till slut lämnade hon sin make, sitt barn och sin ärbarhet för att följa med Paris på hans skepp tillbaka till Troja. När Menelaos upptäckte att hans hustru blivit förförd och bortförd greps han av raseri. Han tillkallade alla kungar över öar runt om Grekland bland annat Spartas kung, och bad dem följa honom i strid mot trojanerna. Bland de som följde honom fanns bland annat den listige Odysseus, Agamemnon, Nestor och Akilles. Akilles var en halvgud och hade som nyfödd blivit doppad i floden Styx av sin moder. Detta dopp gjorde honom odödlig i strid. Men alltför sent insåg hans moder att hans häl hade täckts i hennes grepp och därför inte var skyddad.


Menelaos valdes till anförare över den väldiga armé som seglade mot Troja. Krigarna byggde upp ett stort läger på Trojas strand medan kriget fortflöt. Trojanerna stängde in sig innanför sina stadsportar medan grekerna försökte belägrade staden. År efter år gick och Akilles drog sig ur striden efter att han blivit förolämpad av Agamemnon. Detta stärkte den trojanska hären och för första gången på många år stod de stora stridshärarna ansikte mot ansikte. Men i en tvekamp där Paris skulle möta Menelaos i en uppgörelse att kriget skulle vara över när deras tvekamp var över. Men Afrodite lade sig i striden och gjorde Paris osynlig. Under tiden satt Helena på sitt rum och önskade sig död. Endast kung Priamos tyckte om henne. Trojanerna ansåg att det var hon som var orsaken till kriget. Nu kunde kriget ha varit över men än en gång lade sig en gudinna i. Denna gång var det Athena som gav styrka till grekerna och fick dem att på nytt anfalla trojanerna och krigets hårdaste slag började. Till en början vek trojanerna tillbaka mot Troja. Men Hektor, trojanernas störste krigare och Paris äldste broder, kom ner från staden och hjälpte sina styrkor så pass att de drev tillbaks grekerna ända till strandbrynet. Några av grekernas skepp sattes i brand. I desperation gick Patroklos till sin kusin Akilles och bönföll honom att han skulle få leda männen i strid eftersom Akilles själv vägrade. Motvilligt gick Akilles med på detta och Patroklos tog på sig Akilles egen rustning. Han dödade många män styrkt av rustningen som var skänkt till Akilles av en gud. Striden pågick länge och till slut så lyckades Hektor trojanernas Krigare döda Patroklos. Tyngd av sorg över förlusten av hans kära kusin och vän svor Akilles att hämnas Patroklos död genom att själv döda Hektor. I stridens hetta fick Akilles syn på Hektor och kastade sitt spjut som borrade sig rakt igenom Hektors hals. Allt förnuft hade försvunnit från Akilles och i förblindelse av sorg och hämndbegär stack han ett rep genom Hektors kropp och släpade honom efter sin vagn i tolv dygn. Detta gjorde både trojaner och gudar upprörda. Kung Priamos tog en fullastad skatt vagn och begav sig till Akilles för att köpa fri Hektors kropp. Akilles gick med på uppgörelsen och så fick Hektor en riktig begravning. Till trojanernas hjälp kom en stam som kallades amasoner. Deras här bestod endast av kvinnor och de var högt aktade som soldater. Dock föll de alla offer för grekernas svärd i striden. Så en dag, tio år efter att striderna börjat, sköt Paris i väg en pil som träffade Akilles i hans häl. Detta dödade honom och striden om hans kropp påbörjades. En strid som vanns av grekerna. Grekerna höll en stor begravningsfest till Akilles ära men grekerna var nedstämda, medvetna om att trots att de hade stridit och kämpat i nära tio år var de inte närmare en erövring av staden Troja och Helena än de varit när de först anlände. De hade förlorat alltför många av sina nära och kära. Så gick de till sin siare som sade: ”hämta bågskytten på ön Limnos, utan hans hjälp kan vi aldrig ta över Troja”. Det var så att på vägen till Troja tio år tidigare hade grekerna lämnat en man på ön eftersom han blivit biten av en giftig drake och därför spred sjukdom över grekerna. Nu åkte man alltså tillbaka och hämtade mannen och förde honom till Troja. Han avlossade en giftig pil. Pilen träffade Paris i handen och giftet spred sig. Snart föll Paris ned och kvinnorna begrät hans död. Trots att Paris nu var död gav trojanerna ändå inte Helena tillbaka till hennes rättmätige äkta man. Kanske var de rädda för att hon skulle gå en grym död till mötes. Därför tog en av Paris kvarlevande bröder hand om henne. Striderna fortsätter och ingen kunde se ett slut på kriget.


Men så sade grekernas siare: ”eftersom vi inte kan besegra trojanerna med styrka måste vi besegra dem med list -” Då sådde Athena ett frö till en idé i Odysseus huvud. De skulle skapa en trähäst: en enorm häst med ihålig kropp. Och inuti kroppen skulle de modigaste männen i krigshären gömma sig, fullt beväpnade. Sedan skulle resten av krigshären gå ombord på sina skepp och segla iväg som om de begav sig av hemåt, men inte längre än till ön Tenedos som låg en bit utanför kusten. Där skulle de ligga gömda på utsidan av ön. Trojanerna skulle säkert komma ut ur staden för att se om lägret verkligen var övergivit och undra varför den stora hästen blivit tillverkad och kvarlämnad. En av grekerna, Sinon skulle stanna kvar för att bli upptäckt och berätta för trojanerna att grekerna givit upp och seglat hem. Uppifrån utkiksplatsen såg trojanerna grekerna segla iväg. Efter ett tag gick de, som grekerna planerat, ned till lägret och iakttog misstänksamt den stora trähästen. De fann den modige Sinon som blivit kvarlämnad och han lyckades övertyga kung Priamos att hästen var ett offer till Athena. Hästen drogs in till den inre gården på Athenas stora tempel. Invånarna i Troja sjöng och dansade i glädje över att kriget äntligen var slut. Men när mörkret föll seglade grekerna tillbaka och när Sinon fick tecken från grekerna att de var klara att anfalla öppnade han trähästen och den stora porten till Troja stad, som så länge stått pall för grekernas anfall. De brände och dödade alla som kom i deras väg. Halvvakna och halvklädda trojaner kom ut ur sina hus för att möta grekerna. Men varken reglar bommar eller de i desperat mod dragna svärden kunde hålla tillbaka grekerna. Överallt i staden rasade elden och dödandet när Troja föll efter tio år av belägring. Kung Priamos och hans söner dödades och kvinnorna samlades ihop vid greke...