Selma Lagerlöf

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1. Inledning

Selma Lagerlöf är vår näst mest kända författare i Sverige genom tiderna. Endast Astrid Lindgren är mer känd utanför Sveriges gränser. Selma var halt, hade en dålig självkänsla och läste bibeln varenda dag. Trots detta hade hon konsten att få mig att inte lägga boken ifrån mig.

1.1 Syfte

Alla elever i årskurs 9 har fått till uppgift att skriva ett författarporträtt i ämnet svenska. Författaren skulle vara från 1900-talet och på något sätt skildra Sveriges författarhistoria. Jag valde Selma Lagerlöf. Det jag kände till om henne sedan innan var att hon skrivit Nils Holgerssons underbara resa. Mitt syfte med detta arbete är att ge dig, läsaren, information om Selmas liv och hennes författarskap.

Det som gjorde mig nyfiken på Selmas liv är att hon var den första kvinnan som blev invald i Svenska Akademin. Jag tänkte att då måste ju hennes böcker ha varit något speciellt.


1.2 Metod

Jag har letat i fakta böcker, som Nationalencyklopedin och Fokus. I faktaböcker står informationen på byråkratisk svenska. Eftersom jag till den största delen har tagit del av dessa böcker, har det varit en stor utmaning att skriva om dessa fakta till detta personliga arbete du har framför dig. Det finns också otroligt mycket fakta på Internet, men den är så varierande i innehåll att jag valde att inte använda den som huvudkälla.

2. Utredning

Följ med in och upplev bland annat Selmas uppväxt, kärleksliv och författarskap i detta kapitel.

2.1. Uppväxt

Den 20 november 1858 föddes en liten flicka på gården Mårbacka i Värmland. Flickan döptes till Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf. Hon var det fjärde barnet i syskonskaran som totalt bestod av fem barn. Redan som liten tyckte Selma om att läsa och skriva och innan åldern tio var nådd hade hon läst ut Bibeln.

Vid 3,5 års ålder blev Selma lam. Selmas förlamning var antagligen psykiskt orsakad. Eftersom att Selma i hela sitt liv varit det yngsta syskonet, med en skada i höften som gjorde att hon inte kunde gå ordentligt, hade hon alltid fått hela föräldrarnas uppmärksamhet. Bara dagarna innan hade Selmas mamma fött ytterliggare ett barn. När det hade kommit ett yngre syskon fick inte Selma all uppmärksamhet längre. Så under hela Selmas barndom satt hon oftast inne och lyssnade på historier som hennes farmor berättade, istället för att var ute och leka med de andra barnen. Selma hittade andra saker än lek som höll henne sysselsatt. Det kunde till exempel vara sång, dikt och litteratur.

Ungefär ett år efter att Selma hade blivit lam, åkte hela familjen Lagerlöf iväg på en middag hos ett par som var vän med familjen. Mannen i familjen var kapten ombord på ett fartyg och Selma blev nyfiken när hon fick höra att det ombord på fartyget fanns en paradisfågel. Selmas familj skulle få följa med på en resa. Men de var alla tvungna att åka en liten roddbåt ut till skeppet. När Selmas pappa hade burit upp henne på skeppet, gick en Matros förbi. Selma frågade honom vart paradisfågeln var. Matrosen tog Selma i handen och sa
- Kom så ska jag visa dig.
Selma blev så ivrig att hon på egna ben följde efter matrosen. När Selma kom fram till paradisfågeln var det en uppstoppad påfågel. Familjen förstod nu att Selma kunde gå bara hon ville.

Selma gick inte i en vanlig skola, utan hela syskonskaran läste hemma. De hade en guvernant till lärare. Selmas far tyckte inte att hon skulle gå i skolan, utan att hon skulle skaffa en man som skulle försörja henne. När Selma var 22 år gammal tog hon mot sin fars vilja ett lån för att kunna åka till Stockholm och studera till lärarinna.

2.2 Författarskap

År 1891 gav Selma ut sin första bok. Det var Gösta Berlings saga. Den handlar om en försupen präst som mister sitt arbete. Han är vacker och charmig och i likhet med Jan från Skrolycka som är huvudperson i Kejsaren av Portugallien, är han galen.

Selma gillade att skriva om övernaturliga saker och detta visar hon tydligt i Herr Arnes Penningar. Hela den boken är som en spökhistoria med många övernaturliga händelser. I Kejsaren av Portugallien, längtar Jan så mycket efter sin försvunna dotter att han blir sinnessjuk och samtidigt blir han synsk. Han ser mycket i syne, men flera gånger stämmer hans syner. För att ta en gång, när Jan hörde ett förskräckligt oväsen, men ingen annan. Hans sällskap trodde inte på honom. Men efter en halv timme kom det en hästvagn rusande förbi deras stuga. ” – Gud fri mig! sa hon. Såg du ´n, Jan? Han låg på släp!” Orden var Katarinas, som var Jan från Skrolyckas fru. Hon hade upptäckt att hästens ägare låg på släp bakom hästkärran. Om byborna hade lyssnat på Jan från början hade mannen haft en chans att överleva, men nu var han död. Tillfällen jämförbara med detta var det gott om i denna bok. Men för det mesta trodde folk bara att han var galen, så de lyssnade inte på honom.

En annan sak som är typisk för Selmas böcker är att det är kvinnorna som är de starka och modiga. Jag kan ta som ett exempel i Kejsaren av Portugallien, där Jan blir tokig och både hans dotter och fru är de starka och sist överlevande. I Herr Arnes Penningar är det Elsalill som är den sista överlevande i familjen, det är även hon som efter sin familjs död får klara sig själv.

Selma skrev en bok som skiljde sig från hennes andra böcker. Det var Nils Holgerssons underbara resa, som är en barnbok. Boken handlar om en 14-årig elak pojke, som blir förvandlad till en liten tummetott. Han reser genom Sverige, sittandes på en gås och får en själslig och kroppslig resa. Denna bok var tänkt till barn som ville lära sig om Sveriges geografi. Boken läses fortfarande idag, även av vuxna. Boken blev känd långt över Sveriges gränser. Den enda likhet med hennes andra böcker är att boken utspelar sig i en drömvärld.


Det verkar som det vara så Selma levde sitt liv, i en dröm. Hon drömde om att bli författare. Hon drömde om att dansa, springa och gå som en normal människa kan. Men hon skrev böcker istället och förmedlade direkt till läsaren sina och andras drömmar.

2.3 Kärlek

Selma gifte sig aldrig och hon fick heller inga barn. Selma reste däremot mycket i världen med sin väninna Sophie Elkan. På den här tiden var det mycket ovanligt att två kvinnor reste tillsammans. På senare tid har man förstått att de hade ett förhållande med varandra och att Selma var lesbisk.

ß Sophie Elkan

Orden nedan är Selmas, nerskrivna för 64 år sedan.
"Det är mycket underhållande i min djupa ensamhet här på Mårbacka att försöka leva mig in i Sophies liv. Kunde jag bara lyckas, så att människorna finge en sådan bild av henne som hon förtjänar.
--- Men sedan kommer det svåra, det som gör att pennan faller mig ur handen, då jag börjar skriva. Den inre historien, hennes förhållande till de närmaste, den stora kärlekshistorien, som berättas överallt i hennes noveller, men som man inte för ännu levande personers skull vågar häntyda på. Hennes och mitt förhållande, vad allt detta är svårt..."

Selma Lagerlöf, 1939


2.4 Mårbacka

Mårbacka släktgård är namnet på Selmas barndomshem. På Mårbacka hölls det många fester när Selma var tonåring. Eftersom Selmas ena ben var 6 cm kortare än det andra, kunde hon aldrig vara med på danserna, utan fick nöja sig med att titta på när de andra flickorna dansade och hade skoj. Selmas far dog, när hon jobbade som lärare i Landskrona. Hennes mor hade inte råd att behålla Mårbacka, så släktgården såldes. Detta tog Selma mycket hårt och i flera av hennes böcker skriver hon om sitt barndomshem. Selma tyckte att en riktig författare måste ha en sorg som gjorde böckerna mer levande. Denna sorg fick hon efter att Mårbacka hade sålts.

2.5 Priser och berömmelse

Vid sekelskiftet åkte Selma, tillsammans med Sophie till Palestina och skrev där boken Jerusalem. Efter Jerusalem, som handlar om gudstro, svek, sorg och kärlek, fick Selma internationell uppmärksamhet. År 1909 fick Selma Nobelpriset i litteratur. Nobelpriset är det finaste pris en författare kan få. Selma fick det prestigefyllda diplomet och en guldmedalj. Förutom äran fick hon också en större summa pengar. För dem köpte hon tillbaka Mårbacka och rustade upp gården. År 1914 blev Selma, som första kvinna någonsin, invald i Svenska Akademin. Selma har även fått äran att vara ansiktet på våra svenska 20-kronors sedlar.

2.6 Selmas sista resa, vid framkomst väntar Sankte Per

Selma dog 16 mars år 1940, hon var då 81 år gammal. Hon dog på Mårbacka, i sitt älskade barndomshem. Många i världen sörjde. De skulle aldrig mer få läsa ett nytt verk av Sveriges då mest folkkära författarinna. Det var en utsändning i radio från hennes begravning.

3. Sammanfattning

Rubriken på detta arbete är följande två frågor. Drömmande, tråkig och gammeldags? Eller fantasirik, underhållande och innehavare av konsten att kunna trollbinda en läsare?
Jag har under tiden som jag har jobbat med Selma ändrat uppfattning ett flertal gånger. När jag började med att läsa boken Kejsaren av Portugallien tyckte jag att hon var oundvikligt tråkig. Men det otroligt fina och ömma slutet kompenserade, som jag tycker att boken i stort handlade om att en sak. Jan från Skrolyckas dotter Klara Fina Gulleborg skulle återvända från Stockholm. Jag har funderat på om boken har något djupare budskap och har kommit fram till att det har alla Selmas böcker, med undantaget Nils Holgersson underbara resa, som är en skolbok. Jag tror Selma ville förmedla att kärleken är en helt avgörande makt. Jan från Skrolycka älskade sin dotter så mycket att han var villig att dö för hennes skull. Jag har aldrig upplevt sådan kärlek från min egen far, det är förmodligen därför slutet påverkar hur jag upplever hela boken. Jag tycker att boken var vacker och den träffade rakt i hjärtat på mig.

Av de böcker jag har läst av Selma är det svårt att säga vilken som är bäst, men vad både Kejsaren av Portugallien och Herr Arnes Penningar har gemensamt är att handlingen innehåller onaturliga händelser. I Herr Arnes Penningar tror jag budskapet är att man inte kan välja vem man blir kär och att känslor kan hålla i sig oavsett vad personen man älska...