Etiken inom genteknik

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
En rätt så vanlig invändning mot gentekniken är den att det är ”emot naturens ordning”. Det är alltså något som spontant inte skulle kunna ske i naturen. De människor som säger så här verkar dock inte se längre än vad näsan når då våra traditionella kulturväxter och husdjur inte heller har uppstått spontant i naturen. Dessa är båda konsekvenser av människans vilja att förändra omgivningen till hennes eget bästa. En pudel eller ett Cox Orange-äpple är lika ”onaturliga” som en genmodifierad sockerbeta eller en så kallad onkomus – en musstam som fått mänskliga cancergener och som därför är användbar vid cancerforskning. All teknik som omger oss – bilar, telefoner, lantbruk, sjukvård – innebär förändringar i naturen som spontant inte skulle ha skett.

Hur långt kan vi egentligen gå med genteknik? Kan vi till slut kunna föröka oss helt utan vår, idag, vanliga fortplantningsmetod? Det finns flera etiska frågor som vi, i ett demokratiskt samhälle, till slut helt enkelt måste ta ställning till. Jag kommer att gå igenom en del av dem, och hoppas på att du sedan har tillräckligt mycket kött på benen för att själv kunna bilda dig en uppfattning kring genteknikens alla möjligheter.


Genernas integritet
Vem har rätt att läsa av och känna till dina gener? Många anser att generna är högst personliga och att de inte ska visas upp eller krävas av till exempel sjukhus, arbetsgivare, etc. Tänk dig att du är en väldigt skötsam helnykterist, men nekas jobb av din arbetsgivare på grund av att du har starka anlag för alkoholism. I det här fallet är det ju oerhört orättvist att dömas på grund av generna. Många tror också att om man visar sina gener för andra så kan en gendiskriminering uppstå. Precis som i tidigare exempel kan du till exempel nekas sjukvård om det skulle vara så att du har starka anlag för cancer men likväl röker. Sjukvården ber dig att sluta, annars ingen vård. En gendiskriminering uppstår ju faktiskt oerhört lätt. Jag menar, vem vill ha människor med ”dåliga” gener i sin omgivning? Sen finns det ju självklart positiva konsekvenser av att visa upp sina gener. Du kan ju till exempel få bättre sjukvård som är anpassad efter just dina behov på ett helt annat sätt än vad det är idag. Problemet med genernas integritet är att i varje information, som kan hjälpa en människa till bättre sjukvård till exempel, också kan användas mot henne och vara ett skäl att särbehandla och diskriminera.


Företagens pengar
Ska ett företag få tjäna pengar på dina gener? Företag som idag satsar pengar i genforskning vill försäkra sig om att tjäna på det och köper därför ensamrätten på de resultat som kan tänkas komma fram. Men är det verkligen företagens rätt att tjäna en massa pengar på de forskningsresultat som grundar sig på att tusentals människor donerat sin genetiska kod för teknikernas entusiastiska forskning? Borde inte all genetisk kod tillfalla alla människor, då vi alla äger den? Problemet här är ekonomin. Idag finns det inte tillräckligt mycket pengar för att kunna forska vidare utan att företag går in och hjälper till. Ett sätt att lösa det hela är att staten helt enkelt lägger ner mer pengar på forskning så slipper vi en massa biobanker med stora register över våra gener. Tyvärr verkar inte staten ha de pengar, eller den vilja, som krävs för att utvecklingen ska gå framåt utan näringslivets bidrag.

Designa dina egna barn
Ska du i framtiden få rätten att designa ditt egna barn? Tänk dig att du får bestämma exakt vilka egenskaper ditt barn ska ha. Ska hon få vara smart, snygg, lättlärd, fri från sjukdomar, stark både mentalt och fysiskt och dessutom ha ett utomordentligt bollsinne så att hon kan bli en riktigt duktig tennisspelare? Har du rätt som förälder att forma ditt barn? För första gången någonsin kommer vi helt att kunna ta över fortplantningsprocessen och utvecklingen av människor som tidigare skötts helt slumpmässigt och genom naturligt urval. Vi kan välja bort egenskaper och även skjuta till en egenskap här och där om det skulle vara så att vi inte blev helt nöjda. Många anser att vi borde ge oss själva den friheten, andra hävdar att det skulle förstöra mångfalden och att ingen längre skulle vara unik. Skulle människovärdet förändras om vi valde att se till generna? Skulle vi kunna välja bort blivande människor på grund av att de har fel gener? Vad säger man till någon som föds med en viss gen, om man sätter system på att abortera dess likar? Skulle omgivningen ge samma människovärde till den här personen?

Pratar man med människor som är aktiva inom olika patientföreningar för olika ärftliga sjukdomar så oroar de sig inte särskilt mycket för att den kommande tekniken skulle hota deras människovärde. De vill istället att man gör allt som står i ens makt för att förhindra att andra människor råkar ut för samma lidande. Många unga människor, som levt nära en ärftlig sjukdom, säger att de absolut inte vill föda ett barn som riskerar samma lidande.

Man skulle kunna vända på ovanstående argument. Tänk dig att du sitter öga mot öga med ditt nyfödda barn som fötts med en svår ärftlig sjukdom, när hon frågar: ”Pappa, varför ändrade ni inte den där genen?” Vad svarar man då?

Säg att man tillåter genmanipulering. Skulle du nöja dig med att endast ta bort ärftliga sjukdomar, om du hade makten att få ett riktigt drömbarn med precis de egenskaper du alltid drömt om att ditt barn ska ha? Sjukvården säger att de alltid har varit duktiga på att göra tydliga definitioner som skiljer sjukdomar från normala variationen av olika egenskaper, och att det absolut inte skulle tillåta manipuleringar som rörde mer än bara sjukdomar. Kommer de att kunna säga samma sak igen om 100 år?

Samtidigt tycker många att det är helt upp till föräldrarna om de vill genmanipulera sitt barn. Det är de som borde ställa sig dessa etiska frågor och sen göra det de kommer fram till. Det ska inte vara staten som bestämmer detta. På detta sätt blir det alltså frihet att själv välja. Makten åt föräldrarna och inte åt staten.

Men blir det så mycket mer frihet? Vad händer med ditt barn om du väljer, efter etiskt övervägande, att inte genmanipulera det och barnet sen hamnar i en klass med en massa genmanipulerade Einsteins? Blir det rättvist då att ditt barn har svårare att lära sig, på grund av att du inte valde att ge barnet den egenskapen?

I vårt samhälle idag finns å ena sidan de människor som vill att vi gör allt för att minska mänskligt lidande och öka människors lycka. Å den andra sidan har vi de som är väldigt skeptiska mot att rangordna och ställa människors olika värden gentemot varandra. Dessa två principer kolliderar i denna diskussion och olika människor tar olika ställningar. Vart står du?




Kloning
Ska vi i framtiden klona människor? Idag kan vi göra genetiska kopior av vuxna djur. Alltså klona vuxna djur. Det får absolut inte uteslutas att vi i framtiden skulle kunna utföra denna kloning på vuxna människor. Frågan uppstår då, borde vi börja klona oss själva?

Det finns många fördelar med kloning. Par som inte kan skaffa barn via normal fortplantning har här ett ypperligt tillfälle att få ett eget barn. Barnet kommer dock inte att bära bådas anlag, men i alla fall den enes. Man kan också se kloning som ett sätt att få evigt liv. Det själsliga kommer förvisso inte att leva för evigt, men din unika genuppsättning kommer att leva vidare. Redan idag finns det flera människor i USA som har valt att frysa ner organ när de dör så att de kan ”återuppleva” när kloningstekniken väl kommit.

Självklart finns det de som är emot kloning också. Återigen kommer människovärdet på tal. Man säger att det är det unika i individen som ger henne hennes värde. Det är kanske tack vare våra olikheter som vi anser oss ha lika värde? Tanken på att ha en massa kopior av sig själv skulle kanske ta bort känslan av att vara unik och speciell? Den här tanken leder dock till att enäggstvillingar inte skulle ha samma människovärde. Men det har de väl?

En annan anledning till att avstå kan vara tanken på alla människors individualitet. En människa som vill klonas har i och för sig redan förkastat den tanken, men barnet som föds har inte blivit tillfrågat. Barnet är bara en produkt. Vill du vara en produkt?


Människovärde
När uppstår människovärdet? Den här frågan tänker jag besvara helt på egen hand. Jag har frågat lite kompisar och kommit fram till följande: En människas värde uppstår först när hon själv kan se värdet hos sig själv och andra. Alltså har ett foster som utvecklas i livmodern, förutsatt att det inte känner till sig själv eller andra, inte samma människovärde som ett nyfött barn. Nu vet jag ju inte om man känner till sin omgivning när man är, säg i åttonde månaden, men jag misstänker att man inte känner till vare sig sig själv eller något annat då man aldrig har sett något annat än sig själv. Först när fostret är fött och ser värdet hos andra kan det förstå värdet hos sig själv.


Avslutning
Genteknik öppnar portarna till en rad möjligheter, och jag anser inte att...