Dante Alighieri

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Förord

När jag började skriva det här arbetet hade jag en frågeställning i huvudet:
Vad är det som har gjort Dante känd i våra dagar? Att bara svara komedien på den frågan blir alltför lätt, man måste gå djupare in i hans verk för att få svaren. Jag skriver inte svaret, utan svaren, till varför Dante dyker upp i en annars helt öde epok i historien och inspirerar andra författare till mästerverk. Svaren som ges i detta häfte är mina och förmodligen inte alltid helt korrekta. Jag anser t.ex. att Dantes främsta verk ska heta komedien och inte den gudomliga komedien. Jag kommer också att uppmärksamma inferno betydligt mer än purgatorio och paradiso. Detta beroende av att den delen är betydligt mer känd än dom två övriga.

Dantes liv

År 1265 föddes Dante i tvillingarnas tecken. Han gick i skola vid Santa Croce-klostret där han starkt påverkades av Franciskus, ett helgon som slogs för dom fattiga. Efter skolgången gjorde han krigstjänst som kavallerist. Han gifte sig med Gemma Donati och dom fick två söner, Jacopo och Pietro. Florens som efter en lång strid mellan påvepartiet och kejsarpartiet, nu upplevde en ny maktkamp. När Påvepartiet splittrades i två fraktioner, de Vita och de Svarta, tog Dante parti för de Vita. De motsade sig den dåvarande påven Bonifatius försök till mer inflytande. Dante som i komedien hävdade att kyrkan inte borde ha någon världslig makt, var naturligtvis anhängare av de Vita. De Svarta vann makt kampen och på grund av sitt engagemang landsförvisades Dante. Mycket i komedien hänvisar till tiden i florens, många orättfärdiga florentiner brinner i helvetet. Om inte Dante hade blivit landsförvisad hade han förmodligen inte skrivit komedien, i alla fall skulle han nog inte ha gjort den så hätsk och fylld med orättfärdiga florentinare. Efter landsförvisningen levde Dante ett kringflackande liv. Han reste mellan många olika städer men dog i Ravenna, där han också ligger begraven.

Vita Nuova

Vita nuova, pånyttfödelsen. Det är i den boken Dante sjunger sin lovsång till Beatrice. Boken skrevs under lång tid, nästan tio år och är skriven som en självbiografi. Dantes första möte med Beatrice inträffar när de båda är nio år. Nästa möte äger rum nio år senare. Liksom i komedien är talmystiken stor, siffran nio återfinns i boken nio gånger eftersom . När sedan Dante står i kyrkan och betraktar Beatrice tror alla att hans blickar är riktade mot en annan kvinna. Dante låtsas vara förälskad i den andra kvinnan och boken tar en vändning. Bilden av kvinnan i kyrkan går igen i både Boccaccios (som skrev dom första lyckade novellerna) och Petrarcas (som bl. a. utvecklade sonetterna ytterligare) verk. Att dom båda kopierar en sådan detalj är ett bevis på att båda var starkt influerade av Dante. Boken har kallats för den första psykologiska romanen. Inte helt utan anledning, då Beatrice dör, innan Dante har fått visa henne sin kärlek. Förmodligen existerade inte Beatrice i verkligheten, kanske var hon en sådan ”skärmkvinna” som Dante låtsades vara intresserad av då han egentligen var förälskad i någon annan.


Inferno

Komedien är uppdelad i tre delar; Helvetet(Inferno), Skärselden(Purgatorio) och Paradiset(Paradiso). Den är skriven så att varje del omfattar 33 sånger, Inferno innehåller 34, då det där även finns med en inledning. Dante skriver med så kallade terziner, vilket gör att verserna rimmar på varandra:

Vid mitten av vår levnads bana funnen
av mig själv blev jag i en dunkel skog
för att den raka vägen var försvunnen.
Hur svårt att säga hur den skogen tog
sig ut, vild, vass och tät så att dess minne
förnyar ångesten och nära nog
ej bittrare är döden för mitt sinne;
men skildra gott som fanns är jag benägen
och därför annat med som sågs där inne

Ser du rimmen? Så fortsätter det hela boken igenom. I början på Inferno har Dante gått vilse i syndens mörka skog. Han är i mitten av sin levnads vandring. Dante ansåg att människans genomsnittsålder var 70, vilket gör att han var ungefär 35 år. Det överensstämmer mycket bra med resten av boken, då det hänvisas till jubelåret 1300. Hela situationen ger sken av att vara en trettio- eller fyrtioårskris. Efter att förgäves ha försökt ta sig ur skogen blickar han till sist upp mot himlen. Där ser han solen, som liksom de mesta i komedien är en symbol för någonting, i det här fallet en symbol för den gudomliga nåden. Solen sänder sina strålar mot en kulle, som symboliserar dygden. Dante börjar gå mot kullen, men skräms iväg av tre rovdjur; en panter som representerar vällusten, ett lejon som representerar högmodet och en mager varg som representerar girigheten. Dante vänder bedrövad tillbaka i sina gamla fotspår, då han får syn på Vergilius vålnad. På Dantes tid var Vergilius den största diktaren, vilket gav större effekt på hans tid än i våran, då han mest är känd för sin medverkan i Komedien. Många anser att han här är en symbol för det mänskliga förnuftet. Vergilius förklarar för Dante att den enda vägen till räddning är att gå genom dom tre dödsrikena. Dante tvekar, men Vergilius övertygar honom. De båda skalderna vandrar in genom helvetets port. Direkt möts dom av klagorop. Dom har hamnat i helvetets förgård, där dom som aldrig valt sida plågas. Alla som plågas i helvetet gör det under vedergällningens lag. Dom som aldrig valt sida tvingas jaga efter en fana samtidigt som dom blir plågade av getingar. Dante känner igen några, men dristar sig för att yttra deras namn. Många kommentatorer har bland annat velat placera Esau och Pilatus här. Sedan faller dom ner till helvetets första krets, Limbus. Den enda smärta dom i Limbus upplever är en värdig smärta av längtan efter gud, eftersom dom i Limbus inte har begått någon synd, dom har bara aldrig blivit döpta. Där finns dom flesta av antikens hjältar; filosofer, skalder, krigshjältar och andra lärda män och kvinnor. Det var där Jesus tillbringade sin tid efter korsfästningen. Noterbart är även att Dante placerar Ceasar bland dom som aldrig syndat. Det tyder på en vilja till ett enat Italien, nästan ett tecken på nationalism. Sedan färdas dom till nästa krets där vällustiga såsom Achilles och sköna Helena plågas av en hagelstorm. I nästa krets plågas frossarna där bland annat florentinska handelsmän pinas. I de flesta kretsar i Inferno plågas florentinare, de gav komedien ett fränare budskap under 1300-talet. Om man känner igen personerna det handlar om, eller rent av träffat dom och blivit utsatt för deras synder, så tar man Dantes budskap på större allvar. Med åren har givetvis intrycken bleknat och dom framstår mer som ett slags kuriosa bland alla andra mer kända syndare. I den fjärde kretsen plågas dom snikna, och där har Dante placerat ut flera påvar och kardinaler. Trots att han var katolik drog han sig inte för att låta dom lida i all evighet. I den femte kretsen ligger de tröga och de argsinta dränkta i en dypöl. I staden Dis återfinns den sjätte kretsen. Där ligger kättare och epikuréer i brinnande kistor som kommer att förslutas på domens dag. Mellan den sjätte och sjunde kretsen återfinns Minotaurus, det grekiska sagomonstret. I den sjunde kretsen återfinns våldsverkarna. Både mot sin nästa, sig själv, och mot Gud/naturen. Bland våldsverkarna mot sin nästa återfinns bland andra Attila, hunnerkungen dränkt i blod. Efter att ha tagit sig genom blodsfloden, burna på kentaurer, befinner sig plötsligt Vergilius och Dante i en tät skog där träden blir attackerade av harpyor. Det visar sig att träden är dom som tog livet av sig. Efter det möts dom av själar torterade av ett eldregn, det är ockrare och sodomiter (dom homosexuella och dom som har haft sex med djur), där befinner sig Brunetto Latini, en man som Dante känner igen som sin lärare. Det är intressant att Dante placerar en människa som han själv tydligen gillar i helvetet. Sedan tar dom sig ner till den åttonde kretsen där bland andra Kaifas, som uppmanade Pilatus att korsfästa Jesus som drabbas av vedergällningens lag, han lider som Jesus led på korset. Dante möter också Odysseus, som efter att ha kommit tillbaka till Ithaka ger sig ut på nya äventyr. Han straffas för de onda råd han gav i samband med trojanska kriget. Även profeten Mohammed straffas för att han orsakade splittring i kyrkan. Så reser dom då ner till den nionde kretsen där förrädarna straffas. Mordred, som försökte döda sin far kung Arthur (han med runda bordet). Där finns även Greve Ugolino och ärkebiskop Ruggieri där Ugolino gnager nacken blodig på sin ärkefiende Ruggieri. Och längst ner i helvetet finns då Lucifer, som med sina tre käftar trasar sönder Judas, Brutus och Cassius. Det är underligt att han låter förrädarna mot Caesar straffas nästan lika hårt som förrädaren mot Jesus. Och genom en naturlig hålgång klättrar så skalderna upp till

Purgatorio

Där möter dom Cato, som trots att han togs sitt liv inte befinner sig i självmördarnas skog utan är skärseldsbergets väktare. Han tog sitt liv för sin moraliska frihet, för att han inte ville uppleva romarrikets fall. Även hans placering tyder på nationalistiska tankar, Dante hade nog gärna sett romarriket stå kvar, bara kyrkan också fanns. Sedan börjar dom sin klättring uppför berget, där dom först måste gå genom antepurgatoriatet, förhallen till skärselden. Därefter kliver dom upp på en avsats där dom högmodiga renas, återigen gäller vedergällningens lag, dom tvingas ödmjuka sig. Efter det följer ytterligare en avsats där människorna renas från avund. Sedan följer vredens avsats där dom saktmodiga hyllas och Dante börjar förebrå kyrkan för att den blandat ihop världslig och andlig makt. I nästa avsats vistas dom lättjefulla. Där tvingas dom löpa för att vinna tid, vedergällningens lag gäller här lika mycket som i dom andra dödssyndernas avsats. Efter att ha vilat fortsätter Dante och Vergilius uppför berget till den femte kretsen där dom giriga renas. Där återfinns påven Hadrianus Då Dante för höra att han talar med en påve faller han på knä, men Hadrianus ber honom resa sig upp då all mänsklig hierarki är avskaffad i himlen. Sannolikt skrev Dante det här som kritik mot klassamhället. Sedan förbannar han den glupska varginnan (lägg märke till början på inferno). Nästa krets innehåller frossarna. Där samlas allehanda matvrak och sonar sina brott. Så har Vergilius och Dante alltså kommit fram till sista kretsen, dom vällustigas. Där återfinns bland annat Minotaurus moder, Pasifae. Efter att ha tagit sig igenom den sjunde och sista avsatsen möts Dante och Vergilius av en eldvägg, reningens eld. Dante tvekar, men Vergilius övertygar honom genom att påminna honom att Beatrice finns bakom den. Först vid dessa ord vågar Dante passera elden. Då skalderna har tagit sig genom elden möts dom av det jordiska paradisets portar. Dom tar sig igenom en skog fylld av lövverk och ljuv fågelsång. Där möts dom av en kvinna, Matelda, som förklarar för Dante uppkomsten av floden Lethe, som befriar den som doppar sig däri minnet av synd. Lethe skiljer Matelda och Dante åt och på Mateldas sida uppenbarar sig nu en procession. Den innehåller symboler för kristendomen, gamla testamentets böcker träder fram som tjugofyra äldste. Hela processionen riktas mot en vagn, som bärs upp av dom fyra evangelierna. Mitt på vagnen står Beatrice, symbolen för Gud. Dante blir förskräckt över hennes gestalt och vänder sig till Vergilius, som är borta! Dante gråter över Vergilius men Beatrice ber honom sluta. Dante biktar sig hos Beatrice och vandrar sedan över floden. Efter att ha tagit sig genom Lethe förbannar Dante många av kyrkans olika historiska utbyggnader. Mest av allt fördömer han att Rom gav kyrkan världslig makt som leder till förfall. Han anser också att satan slagit en bräsch i kyrkan. Sedan leds Dante till floden Eunoe och doppas i dess vatten. Det gör det möjligt för honom att ta sig till

Paradiso

Dante börjar Paradiso med att uppmana de läsare som saknar tillräcklig andlig och intellektuell mognad att avstå från att följa hans resa. Med pilens hastighet åker dom sedan upp till den första himlen, månens himmel. Där finns dom som delvis har svikit sina löften. I den andra himlen finns dom som förvärvat ära. I den tredje himlen, vistas dom som visat stark kärlek till himmelska ting. Återigen riktas skarp kritik mot kyrkan, samtidigt som Beatrice blir vackrare och vackrare för varje himmel dom passerar. I den fjärde himlen vistas de visa, teologerna och filosoferna. Kung Salomo och Natan är bara några av de visa som befinner sig i solens himmel. De som stred för tron uppehåller sig i femte himlen: Josua, Karl den store, Roland och Dantes farfars farfar Cacciaguida. Efter Mars himmel kommer Jupiters. Där finns de rättrådiga, bland annat kung David. Där befinner sig också två hedningar; Trajanus och Rifeus. Dante häpnar över att två hedningar befinner sig i paradiset, men han får förklarat för sig att de blev frälsta genom förböner. När Dante tittar på Beatrice ler hon inte längre, för hon skulle vara så vacker, att han skulle förvandlas till aska. De har alltså flyttats upp ännu en himmel till Saturnus. Där befinner sig de kontemplativa; funderarna. Här finns många anstiftare till munkordnar, bland annat benediktinordens grundare. Därefter flyger de upp till tvillingarnas himmel, den högsta. Här finns alla dom kända kristna karaktärerna;
Jesus, Maria, Jakob, Johannes, Adam och Petrus. Petrus fördömer mot påvedömet, eller rättare sagt, påvarna som sitter där och låter sig styras av synden. För trots alla Dantes angrepp mot kyrkan så biter det bättre om det är Petrus, själva ordens stiftare som riktar kritiken. Dante kan se på Beatrice och även på Gud själv.

dock av ett sken mitt sinne genomträngdes
vari det efterlängtade fram trädde.
Den höga fantasin här utestängdes
men som ett stadigt drivet hjul så känslorna
och viljan redan av den kärlek svängdes
som driver solen och de andra stjärnorna





Dante efter sin död

Det som har gjort komedien till en klassiker är dom mardrömslika, detaljrika skildringarna av syndare i både helvetet och skärselden. Även blandningen mellan antikens gestalter, Florens personligheter och kristendomens karaktärer har gjort den till ett verk utöver det vanliga. Varför blandade han då så friskt mellan mytologin, verkligheten och kristendomen? Antingen skrev han den som en moralisk upptuktelse där florentinarna bara fick utgöra ett synligt bevis på hur det kan gå medan huvuddelen av historien berättar om livet efter detta med massor av detaljerade beskrivningar. Eller så var huvudrollerna vigda åt Dante och sina före detta grannar medan de kända hjältarna och bara fick ange skalan på hur allvarligt brottet var, en pacifistisk hämndaktion. Hur som helst så var på många olika sätt var Dante före sin tid. På många sätt kan han l...