Litteraturhistoria - Dante Alighieri Den Gudomliga Komedin

Den gudomliga komedin

Min text är skriven under epokerna medeltiden och renässansen, alltså under 1300-talet. På
den här tiden spred sig kristendomen över Europa och det skrev därför mycket religiösa
texter. Man föraktade helvetet väldigt mycket och gjorde allt som kyrkan sa för att få komma
till himlen, eller paradiset istället. Men i början av renässansen tyckte man ofta till om
kungen eller kyrkan, men blev det för tydligt blev man straffad och därför skrev man det inte
rakt ut. Man ville även bevara den antika gamla kulturen, konsten och arkitekturen. Under
renässansen så skrevs bland annat också Hamlet av William Shakespeare och Don Quijote av
Miguel de Cervantes.
Den gudomliga komedin, som texten då heter, den börjar med att Dante har gått vilse i en
mörk skog. Han blir där visad till en port av den romerske diktaren Vergilius. Porten visar sig
leda till Helvete med den passande texten ”Lämna allt hopp, ni som går över tröskeln”
skrivet över porten. Han berättar sen att Helvetet enligt dom kristna på medeltiden var det
stället man hamnade på efter döden om man syndat, alltså betett sig illa. Men om man
istället sköt sig och betett sig bra skulle man komma till Paradiset, där Eva och Adam hade
levt innan. Vissa människor behövde renas innan dom kom in till Paradiset, det hände på
platsen Skärselden. Dom har tre platserna är det som hela texten går ut på och Dante
kommer i texten att vara på dom allihop. Han skriver om hur Helvetet är indelat i nio
våningar, varje våning för den nivån av brott eller synder man begått. Längst upp är det
mildaste och ju längre ner man kommer desto värre synder har begåtts. I den så kallade
förgården finns dom har antingen har trott på Gud eller inte, Dante kallar dom likgiltiga. Det
framgår inte riktigt vad dom gjort förutom att tro eller inte. På den första riktiga våningen i
Helvetet är dom okristna, dom som alltså inte tror på Gud och kristendomen. Där träffar
Dante bland annat Homeros som han har väldigt stor respekt för. På andra nivån finns dom
som syndat inom kärlek och känslor. När Dante är där väcks han av väldigt starka känslor då
han själv varit kär en gång i tiden. På tredje nivån finns dom som bara ägnat livet åt mat och
glömt bort det viktiga i livet. Fjärde nivån är där alla giriga människor straffas. Dom som bara
brytt sig om sig själv och deras utveckling. På femte nivån börjar Dante gräla med en man
han varit osams med innan när mannen var vid liv. Den nivån är alltså till för dom som alltid
varit sura och aldrig visat någon glädje för livet. Sjätte nivån däremot är för dom som försökt
få folk att gå emot den kristna tron och tro på något annat. Dom som använt våld mot sig

själva eller andra straffas på den sjunde nivån. Åttonde nivån är för dom som lurats, stulit,
fjäskat, svikit eller skapat konflikter. Sen är Dante på den sista nivån, alltså den nionde. På
nionde nivån finns förrädarna tillsammans med Lucifer, Djävulen själv. Under alla nivåerna
har Dante blivit vägvisad av Vergilius men när det kommer upp till toppen igen byter Dante
till Beatrice, som han förövrigt har historia med. Beatrice följer och vägleder honom in i
Paradiset. Där träffar han bland annat jungfru Maria och självaste Gud, då förstår han hur
allting ligger till. Hur vacker världen och kärleken är. Alltså slutade texten gott, även fast
vägen igenom var svår.
Författaren till texten heter Dante Alighieri, men kallas oftast bara för Dante. Han föddes i
Italien år 1265 mellan 18 maj och 17 juni, han dog sedan den 13 september 1321. Dantes
föräldrar var inte så värst speciella och hade ingenting att göra med hur folk sen fick upp
ögonen för honom. Hans pappa var bankir och hans mamma dog när hon var knappt tio år.
Dante trolovades när han var tolv år med Gemma Donati, som han sen gifte sig med och
dom fick tre sönder och två döttrar. År 1856 översattes Dantes text för första gången till
svenska av prästen Nils Lovén. Det mesta man vet om Dante är väldigt osäkert eftersom han
levde för så länge sedan.
Jag tycker att det märks att texten är skriven under medeltiden och renässansen eftersom
det är en väldigt religiös text. Den beskriver hur Gud skickar dig till Helvetet om du inte
betett dig bra eller så kallat syndat. Under den tiden var det väldigt viktigt för folket att följa
det kyrkan sa för att dom inte skulle hamna i Helvetet. Den använder också äldre ord som till
exempel syndat, vilket är ett ord jag anser att ingen skulle använda idag.
Jag tolkar texten som att Dante genomgår sin egen resa till att förstå världen i ett större
perspektiv. Hur det man gör påverkar andra och därför behöver straffas efter döden om det
inte gått när man levt. Att alla inte är likgiltiga och ska straffas lika hårt, utan man behöver
olika nivå på straff för att folk verkligen ska få vad dom förtjänar efter det dom gjort.
Jag tänker att man kanske borde tänka mer på vad man gör och hur konsekvenserna
kommer bli. Om det Dante skriver om Helvetet faktiskt är sant bör man verkligen fundera
över hur man vill ha det efter man dött innan man tar förhastade beslut i livet. Man borde
också tänka mer på sina nära och kära för man vet aldrig när livet tar slut och hur det tar på
dom om hur man betett sig mot dom när man var vid liv. Texten är väldigt lik många andra

texter från medeltiden, alltså skriven på samma sätt och man märker att dom hade en
väldigt speciell syn på världen som faktiskt är väldigt likt hur religiösa människor ser världen
idag. Jag tycker också att vissa av nivåerna i Helvetet var lite väl hårda. Att vissa som befanns
sig där faktiskt inte gjorde något så hemskt så dom förtjänade att hamna där.
Jag tror att budskapet i texten är att man ska tänka igenom vad man gör mot sig själv och
andra. Att man ändå kommer bli straffad i slutändan och även dom man ser upp till gör
dumma saker och blir straffade för det.
Jag tycker texten förmedlar mycket frustration och sorg. Dante blir i texten väldigt ledsen
över dom han träffar på dom olika nivåerna, till exempel Homeros. Eftersom att han var
någon Dante såg upp till när han levde. Han var då en känd författare under antiken. Han
skrev texter som till exempel Illiaden och Odyssén. Sen blir han också väldigt frustrerad
under bråket på femte nivån där han träffar mannen han varit osams med när han var vid liv.
Han blir också frustrerad av hur vissa på nivåerna får för hårda eller för milda straff.
Jag tycker man kan anknyta texten till kastsystemen i Asien i dagens samhälle eftersom dom
straffas för det dom gjort i livet precis som dom i kastsystemen straffas för det dom gjort i
sina tidigare liv. Dom straffas alltså på olika sätt på dom olika nivåerna i texten och dom i
kastsystemet återföds med olika bra förutsättningar beroende på vad dom gjort i sina
tidigare liv.
I dom flesta religioner i världen så tänker man att vart du hamnar e...