En argumenterande text

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En demokratisk saga

George Orwell skrev, efter andra världskrigets slut, boken ”1984”. Det är en mörk framtidsvision, och ett järtecken om vad som komma skulle. Boken är också en varning om att demokratin inte är självklar, bara för att den en gång var det.
”1984” bevakas medborgarna av teleskärmar, ingen går osedd, inte heller oberörd. Teleskärmarna registrerar minsta rörelse, minsta antydan till opposition, minsta tanke från det rätta spåret. På teleskärmarna visas bilden av Storebror, men också nyheter från kriget med de båda grannländerna. Man berättar om ärofyllda segrar, om det egna landets aldrig dalande ekonomi, om Storebror och dennes fullkomlighet. Få är de som, i lönndom, vågar tro på ett alternativ, ännu färre är de som visar sina åsikter öppet. För den, vilken inte hyllar Storebrors fullkomlighet och visar lojalitet med den egna armén genom att krypa i dess blodspår, för den väntar Kärleksministeriet. Här förhörs de oliktänkande, och för de hårdföra, de som inte låter sig knäckas av tortyren, stundar ett besök i rum 101. Liksom allt annat registrerar tele-skärmarna svagheter, vilka sedan används i rum 101. Här utsätts spindelfobikern för spindlar, den höjdrädde för höjder osv. 1984 kan ingen vara säker på något, utom på att Storebror ser dig.

Demokrati av idag

Vi har inga teleskärmar, som bevakar våra förehavanden. Vi har inga teleskärmar, som tvingar på oss en aldrig sinande ström av propaganda, men vi har en paranoid demokrati, så vi är snart där.
I de flesta engelska stadskärnor videoövervakas flanörernas varje steg. Kameror följer oss nyfiket när vi tittar på ett nytt armbandsur, eller ett dyrbart smycke. Ett bankuttag kl. 11:17, följt av en promenad till en närbelägen restaurant. På restauranten åt han ihop med person X och Y, det ser vi eftersom dessa betalade med sina kort samtidigt med klient A, vilket också finns på film… Naturligtvis är inte detta verklighet, i dagsläget, men vi lever i ett system där det är möjligt att spåra människor efter tycke, och det är där faran ligger.
Ett år efter att kriget mot Irak inleddes, och det för världen var känt att den så kallade kärnvapenarsenalen var en lögn och en våldtäkt på ett folks heder, gjordes en undersökning på den amerikanska befolkningen. Man ville jämföra de olika TV-medierna för att se om det rådde någon skillnad i nyhetsbevakningen av kriget. Av dem som tittade på de traditionella nyhetskanalerna trodde knappt 5 % att Irak fortfarande hade kärnvapen, medan samma siffra för dem, vilka fick sina nyheter från Fox news, låg på dryga 60 %. Sverige är inget undantag. Låt oss fortsätta att använda Irakkriget som exempel. Sedan den 20 mars 2003 har de svenska medierna haft journalister på plats i Irak, men inte på städernas gator, varifrån de skulle ha kunnat bedriva en seriös form av journalistik. Istället har man suttit tryggt på sina hotellrum och därifrån köpt nyheter från någon av de tre-fem amerikanska, och brittiska, journalisterna, som befunnit sig på plats, eller av de kriegsberichters som funnits inbäddade i aggressions-arméerna. Om detta står för en ”rättvis och balanserad” (Fox news använder denna slogan till sin grävande journalistik) bild av kriget i Irak, kan jag mycket väl förstå varför den arabiska kanalen Al-Jazira anses vara partisk.
Det må så vara att vi ännu inte har ett kärleksministerium, men vi har ett stort land i väst och det i sin tur har CIA, vilket är nog så illa. Varje dag hör vi hur, av CIA chartrade, plan flyger genom skyddade luftrum, utan tillstånd. Man lägger tortyren på entreprenad i länder, vilka redan är kända för sin ignorans inför mänskliga rättigheter, och detta för att slippa bloda ner sina egna händer. Ett par dollar i en tom statskassa kan göra underverk, exempelvis kan dessa cent trolla fram några hektar mark, med dålig insyn och tillhörande flygfält.
Vad gäller rum 101 kan bara sägas att allt har sin tid. En person som är beredd att offra sitt liv, kan bara torteras psykiskt, allt annat skulle stärka honom i hans tidigare uppfattning, alltså nekas han sömn och integritet. För en muslimsk man är den största skymfen att behöva visas naken inför en främmande människa, och då i synnerhet en främmande kvinna. Att klä av sig naken kallas inte tortyr, men likväl ”daglig hygien”.
Det finns ingenting som rättfärdigar vad USA, med vårt goda minne, gör med människor världen över. Det finns ingenting som rättfärdigar vad det amerikanska Dirle-wagner gör i Abu Ghraib eller på Guantanamo. Det finns bilder på hur amerikanska soldater kallblodigt avrättar skadade irakier, och om dessa soldater ska företräda världens största och starkaste demokrati, är frågan om dagens demokrati är den rätta lösningen.
Demokrati kan inte exporteras. För att använda Marx materialistiska historie-uppfattning, skulle man kunna säga att alla länder uppnår demokrati, när tid för demokrati är. Likaväl som att de gamla egyptierna inte startade den industriella revolutionen, bara för att de hade uppfunnit ångkraften, lika lite kommer en demokrati att skapas, som inte är kommen ur folket, och därmed sanktionerad av folkviljan och behovet. För att knyta an detta till vad jag tidigare nämnt om att demokratin inte är given, lika lite är demokratin en slutstation. När vi levde i det feodala samhället troddes det vara det sista, och enda steget, mycket pga. att man inte visste dess historia, men nu vet vi att samhällen, och samhällssystem, förändras, men inte nödvändigtvis till det bättre. Där Marx kommunism skulle ha kommit in, kan lika gärna en form av plutokrati, eller liknande, ta vid. Det enda vi kan vara säkra på är att demokratin är död, och detta eftersom vi börjat förbjuda i dess namn. Med det att vi sätter handfängsel på frihet, bakbinder vi också de händer som skulle ha kunnat användas till försvar, öppenheten. Om vi tillåter att människor mördas, och därmed de åsikter som dessa stod för, är vi inte långt ifrån det scenario som Orwell målade upp. Om en åsikt kan betraktas som mindervärdig, kan också människan bakom ses som just mindervärdig, en idé som ...