Det hemska

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Erik är 15 år och går i nian, han var den första omgången som fick vara gå i en nioårig grundskola. Han och hans familj bor i en trea på Södermalm visserligen tycker Erik att lägenheten är trång men hans föräldrar vill inte flytta ut till miljonprogramsbostäderna ute i förorterna. Varje kväll borstade han tänderna, gick på toa och gjorde så många armhävningar som han orkade, det brukade bli runt 60 stycken. Erik var ganska vältränad och det var han stolt över. När han somnade denna natt kände han att inget någonsin skulle bli normalt igen.

Erik drömde att han var jagad, jagad av sin pappa. Precis när Eriks pappa Tor kom ifatt honom vaknade Erik i ett ryck. Han förstod dock inte hur detta kunde vara möjligt eftersom att hans pappa låg på sjukhus. När Erik låg där och filosoferade om drömmen kände han att han behövde gå på toan. Fan också tänkte han. Efter toalettbesöket var Erik riktigt pigg, han tittade på sitt fina armbandsur som han fått i julklapp. Klockan visade tio minuter över 4 och Erik var inte alls trött. Han bestämde sig för att ta en promenad, så som hans far var van att göra. D.v.s. innan han blev utsatt för misshandeln, misshandeln som gjorde honom svårt skadad.

Erik kom ihåg den natten, som vanligt vaknade han när hans pappa skulle ta sin vanliga promenadrunda runt kvarteret. Han hörde att någon blev slagen långt långt borta, men vad skulle han göra åt det? Springa dit och också bli misshandlad eller rentav dödad själv? Nej, han försökte bara sova. Erik somnade, och när han vaknade var hans pappa inte hemma ännu, och han frågade sin mor vart pappa Tor var, men hon sa bara att han var borta när hon vaknade. Då förstod Erik vad som hänt och han sprang till den närliggande gränden där han trott sig höra misshandeln igår natt. När han kom dit var han svettig, men inte alls fysiskt trött. Han hittade sin pappa liggande, nerslagen och blöt. Fan också tänkte Erik, som började springa till närmsta polisstation för att tala om att han hade hittat, sin nedslagna far. Polisen tog bilen dit, medan Erik fick springa tillbaka. På vägen in till sjukhuset satt Erik och tänkte, om han hörde en misshandel igen skulle han ingripa, aldrig mer skulle något sådant få hända!

Erik hade aldrig fått följa med på hans fars promenader, med han började gå samma väg som han trodde hans far hade gått. Förbi Stadsgården, sen förbi gränden där han blev misshandlad och efter det till Britts tidningsstånd och sen hem igen. Han kände på sin ytterjacksficka där det låg lite tuggtobak. Han tog en av de sista och började tugga runt den i munnen. Den var ganska äcklig, men det var värt det. Man blev populärare i skolan om man hade snus, tuggtobak eller cigaretter, det var ett faktum. När han hade tuggat en stund på tuggtobaken så såg han Silverblixten, en splitterny svartlackad Puch med fartränder. Denna moped tillhörde Ragnar. Ragnar var starkast och coolast i skolan. Honom skulle man inte vilja träffa en mörk natt i en gränd.

När han kom nära gränden där hans far blivit misshandlad så hörde han de där ljuden igen, någon som ligger och blir sparkad. Egentligen vill Erik bara springa där ifrån, men han hade lovat sig själv, om han hörde någon bli misshandlat skulle han ingripa! Han spottade ut tobaken och gick kaxigt framåt.

När jag tittade runt hörnet såg jag rätt in i gränden, Ragnar, och en annan kille från skolan stod och slog på en man runt 40 år. Jag tänkte springa där ifrån, men jag var paralyserad av rädsla. Förstelnad stod jag bara och tittade på. Jag ville helst bara blunda eller gå där ifrån men det gick inte, jag var som fastfrusen. Plötsligt fick Ragnar syn på mig, han tittade oroligt på mig. Jag greps av panik och började skrika. Han började sakta gå mot mig, alla mina instinkter sa åt mig ”spring för fan”. Men så hände inte, det var som jag sett mormor Agnetas spöke. Han ranglade sakta fram till mig, dels utmattad men även lite halvfull, han sa ”om du någonsin nämner detta till någon kommer vi att slå ihjäl dig”. Efter det kom jag tillbaka till mina sinnen och jag sprang hela vägen hem, livrädd.

På vägen hem såg jag hur alla andra hade börjat vakna, jag såg hur herr Andersson satte upp tv:n in i sin butik, jag och min syster skulle nog dit ikväll och titta tänkte jag. På vägen hem sprang jag på höger sida, (detta var innan högertrafik infördes). Jag var inte riktigt vid mina sinnens fulla bruk efter det fruktansvärda som hänt. Jag sprang in i en Volvo Amazon men jag fick bara ett skrapsår på knäet. Jag linkade hemåt. Denna morgon fick jag ingen mer sömn, bara fler och fler tankar.

Efter denna händelse visste jag inte vad jag skulle ta mig till, men det var dock en vis person som jag kunde rådfråga, min äldre syster. Hon var både snäll, snygg och vis. Fast det sa jag såklart inte till henne.

En vecka gick och jag hade många tankar om det hemska, just denna vecka blev det två extra dosor med tuggtobak. Vad skulle jag göra? Jag försökte slappna av genom att lyssna på det nya radioprogrammet ”Svensktoppen”. Men det hjälpte inte heller.

Det stod i tidningarna om det hemska, det var mer än en misshandel nu, mannen hade dött på sjukhus efter två veckor. Jag var livrädd, han var kapabel att döda, jag var tvungen att tiga.

Men jag kände att det var fel att tiga, jag hade började få sömnproblem och en natt kissade jag till och med i sängen efter en hemsk dröm. Jag och syrran var ensamma hemma en dag, jag började prata med henne

”du syrran, erm… du vet den där misshandeln...