Dynamit

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Dynamit är ett sprängämne som används i första hand till gruvbrytning, tunnelbyggen, vägbyggen, bottenladdning i borrhål samt annan byggverksamhet. Före dynamiten uppfanns så använde man rent nitroglycerin till dessa ändamål.

NITROGLYCERIN
Rent nitroglycerin framställs i industriell skala och användes i bergsbrytning redan i början av 1860 talet. Sprängverkan är stor men nitroglycerin är stötkänsligt och svårt att hantera. Många och svåra dödsolyckor inträffade vid transport och användandet av denna farliga vätska.
För att få en säkrare metod för industriell sprängning började svensken Nobel experimentera men detta i början av 1860 talet. Han gjorde olika försök utan att lyckas.

Alfred Nobel
Men under vintern 1862-63 så fick Alfred idén att blanda nitroglycerin med svartkrut och tända med vanlig stubin. Detta experimentet lyckades och gjorde därför nitroglycerinet mer kontrollerbart.
Vid en demonstration inför militärledningen var det något som gick snett. Problemet var att nitroglycerinet hade sugits upp av krutet. Laddningarna som hade gjorts upp dagen innan var tydligen redan för gamla. Alfred laddade på plats en tackjärnsbomb gjord av hårt packat svartkrut och nitroglycerin.
Så kom den enorma explosionen.
Detta chockerade de militära experterna som efteråt förklarade att detta skulle vara alldeles för farligt att använda i krigföring. Det svenska försvaret hörde aldrig av sig efter detta.



TÄNDHATTEN OCH SPRÄNGOLJAN

Nu när Nobel visste att krut och nitroglycerin inte trivdes ihop prövade han därefter en separat krutladdning i ett glasrör och vips så var problemet löst. Detta var alltså grundformen för tändhatten, som gjorde det ännu säkrare att hantera nitroglycerinet.

Tändhatt är en liten koppar- eller mässingshatt fylld med ett tändämne te x blyazid, vilket detonerar vid energitillförsel i form av slag, låga eller värme. Tändhatten förekommer i tändrör, sprängkapslar, patroner m.m.

Det nya sprängämnet kallade han sprängolja och han började industriell framställning med hjälp av utländska lån.
Sprängoljan var fortfarande riskabel att använda. 1864 inträffade en olycka i form av en våldsam explosion i Nobels laboratorium. Fem personer omkom däribland brodern Emil Nobel.

Alfred Nobles far, Immanuel, tog sin sons död mycket hårt och blev aldrig sig själv igen fram till sin död 1879.

Denna smäll, som har fått sitt namn ”Den Nobelska smällen” blev början på Alfreds fantastiska karriär.

Med lite övertalan så fick Alfred delägaren JW Smitt att satsa 60 000 kronor mot att Alfred fick rätten att tillverka sprängolja efter att tillverkningsrätten av nitroglycerin förbjöds inom Stockholms stad.
Alfred Nobel fick flytta sin tillverkning söder om staden, till Vinterviken.
Där startade han, tillsammans med delägaren Carl Wennerström och kemisten TH Rathsman, bolaget Nitroglycerin AB.


Efter ett tag så tyckte Alfred att han hade gjort sitt och överlämnade bolaget helt åt Wennerström och Rathsman. I början av 1865 så lämnade han Sverige för att slå sig ner i Tyskland och för att där starta tillverkningen av nitroglycerin.

Efter han hade fixat en fabrikstomt i Tyskland så började han produktionen tillsammans men de svenska affärsmännen, bröderna Wrinkler och svenska arbetare och förmän från Vinterviken.
Leveranserna från fabriken gick främst till gruvdistrikten i Tyskland, Österrike, Belgien, England, USA och Australien.

DYNAMITEN
Alfred Nobel kom till slut på att låta nitroglycerinet sugas upp av kiselgur och därefter forma den degiga massan till stavar. Degen detonerade inte förrän den antändes med hjälp av en tändhatt. Därmed var dynamiten uppfunnen och det blev ett effektivt sprängämne som var enkelt och rätt riskfritt att hantera.



ALFREDS FRÄMSTA UPPTÄCKT
Dynamiten blev känd i hela världen och tillverkades i alla världsdelar. Alfred Nobel blev också mycket rik på sin uppfinning.

Dynamiten skördade stora ekonomiska framgångar men Alfred var inte nöjd. Den hade vissa svagheter som att inte tåla fukt och att dess sprängverkan inte kunde jämföras med rent nitroglycerin.
Under sitt arbete i laboratoriet hade Nobel råkat skära sig i ett finger och penslat på lite kollodium som ger en skyddande hinna över såret. Det var vanligt istället för plåster på den tiden. På natten vaknade han av att fingret börjat att värka. Han gick då ner för att pensla på mer kollodium och kom då på vilken kemisk sammansättning det hade.
Ämnet fås genom att upplösa nitrocellulosa i eter och alkohol. Nobel framställde nu lite kollodium och blandade samtidigt i några droppar nitroglycerin som direkt löstes upp i det övriga och bildade en fast geléaktig massa. Ett betydelsefullt genombrott hade gjorts, den overksamma beståndsdelen i dynamit (kiselgur) hade ersatts med en minst sagt aktiv, nämligen bomullskrut. Sprängämnet fick namnet Nobels extradynamit och fick stora framgångar över hela världen.



Nobel var aldrig gift, men hade ett förhållande med en ung österrikiska, Sofie Hess. Han levde ett tillbakadraget liv och deltog sällan i något umgänge.
Han avled ensam med sin betjänt i sin villa i San Remo, 10 december 1896.

BELÖNINGEN
Alfred hade en bestämd uppfattning av livet. Han lär ha yttrat: ”Att ärva en förmögenhet är bara en olycka som medverkar till människosläktets försoffning”.
K...