Coq Rouge

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Carl Gustaf Gilbert Hamilton är Sveriges nya vapen.
Hamilton är specialutbildad vid CIA:s agentskola i USA, och är lika dödlig i eldstrid som i närstrid.
Och när en av Säpo:s chefer mördas anser Hamiltons överordnade att det är dags att testa deras nya vapen, men ingen av dem anar hur pass skicklig Hamilton är och vad utredningen av mordet på Säpo-chefen kommer att leda till.

Boken utspelar sig under senare 80-tal i främst Sverige, och vi följer utredningen av mordet på Axel Folkesson under en period på några månader.
Carl Hamilton förflyttas till Säpo: s utrednings avdelning för att delta i utredningen av mordet på Säpo-chefen. Där möts han av byråns otroligt odugliga chef Näslund, som bara ser Carl som en odräglig kontorsnisse som hans chefer prackat på honom.
De två andra personer som jobbar med fallet är två äldre poliser, Fristedt och Appeltoft.
Båda av tjänstemännen ogillar också Carl till en början, men de börjar gilla honom när de märker hans kapacitet och till sist blir de goda vänner.
Miljön i boken är ofta kall och fientlig, om inte strikt och disciplinerad. Carl kommer lätt på fel kant med människor han anser inkompetenta, men han håller sina åsikter för sig själv.
Carl själv är ganska innesluten eftersom han inte vill visa vem han verkligen är, hans hårda träning har satt djupa spår i hans beteende. Carl blir lätt rastlös oh försjunker gärna i deprimerande tankegångar om han inte har händerna fulla. Han är mycket strikt och följer order och fullföljer alla uppgifter med militär disciplin och precision.
Carl förändras inte nämnvärt genom boken, han blir aningen mer deprimerad när han får reda på sin kapacitet och av de människor han tvingas döda för att själv överleva.
Namnet ’Coq Rouge’ syftar på det kodnamn Carl av någon outgrundlig anledning förtjänar sig efter omkring halva boken, men namnet påverkar inte boken anmärkningsvärt.
Boken berättas av författaren och han använder ett ganska begripligt språk, förutom när han använder militär- och polis- termer, då det lätt blir förvillande.
Han har också en förmåga att skriva häpnadsväckande målande och blodigt, när man läser vissa sidor är det nästan så att man behöver kväva en kräkning.
Boken är mycket detaljrik och författaren måste ha gjort mycket research för att kunna presentera en så detaljerad bild av den svenska förvarsmakten, och de mesta fakta är förmodligen helt riktig.

Boken är mycket bra men ändå otroligt tråkig. Hela boken verkar leda fram till en uppgörelse, som är otroligt spännande, men bara på fyra sidor. De oändliga förhören och ledtrådarna blir snabbt olidliga. Och man fortsätter läsa bara på grund av små antydningar om att avslutningen kommer att vara något extra ordinärt, vilket den är, men det är inte tillräckligt.
Men den fungerar som en språngbräda som får en att vilja läsa nästa bok.
Man tänker ”Nästa kan ju inte vara sämre”.
En annan anledning att l...