Den demokratiske terroristen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den demokratiske terroristen börjar med att den tyska polisen av en händelse får veta att två personer i den illa beryktade terroristorganisationen RAF, Rote Armee Fraktion, antagligen finns i ett område utanför Hamburg. Ärendet skickas vidare till den tyska underrättelsetjänsten Verfassungsschutz där man lyckas få reda på att RAF planerar ett attentat i Sverige och behöver en svensk terrorist med goda militära kunskaper. Efter förhandlingar med SÄPO inleds ett samarbete och Carl Hamilton, alias Coq Rouge, kopplas in. Hans uppdrag blir att ta sig in i RAF:s hårda kärna och att avslöja tillräckligt många terrorister från tre olika terroristorganisationer i lika många länder för att organisationerna ska ha svårt att återhämta sig. Hamilton lyckas ta sig in i RAF och starta en operation; att spränga CIA:s kontor på den amerikanska ambassaden i Stockholm. Han utsätts för misstro och skador, och rollen han måste klä sig i för att passa in är så bra att Coq Rouge börjar fundera på vad som egentligen är hans riktiga jag.

Jan Guillou skriver med en stil som är väldig saklig. Det är ingen speciellt målande stil, saker och miljöer beskrivs objektivt hur de ser ut. Det är nästan (?) så att det går till överdrift när närmare tre sidor i rad använts till att beskriva ett vapens tekniska specifikationer och olika stridstekniker.

Det känns som boken är indelad i mindre bitar; från det att tyska polisen antar att man funnit terrorister till dess att ärendet överlämnas till Verfassungsschutz känns som en del, från det att Hamilton kommit in i terroristernas inre krets till att han och två ur kretsen åker till mellanöstern för att skaffa vapen en annan.

Personerna i boken är typiska stereotyper, de har sitt humör, sina tankegångar och åsikter, och dessa ändras inte nämnvärt under hela boken. Det enda som liknar en förändring hos någon karaktär är egentligen när Hamilton börjar fundera på sig själv, vem han verkligen är, men han kommer ändå fram till att han är den han varit, så det är inte riktigt en förändring.
Jag blir inte riktigt klok på meningen med boken. Det verkar inte finnas något direkt budskap med den, och inga direkta värderingar. Det är en bok som är lättläst, man behöver inte tänka själv, man får inga moralkakor eller pekpinnar ner i...