Antisemitismen genom tiderna

7 röster
21124 visningar
uppladdat: 2005-02-10
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Innan vi började läsa om världskrigen nu i skolan, visste jag knappt vad antisemitism var. Hade någon frågat mig hade jag nog bara trott att judeförföljelserna bara pågått under andra världskriget.
Jag hade också svårt att förstå hur människorna kunde tro på all Hitlers judepropaganda. Jag vill lära mig mer om det här, om antisemitismen, och försöka förstå hur antisemitismen kunde utvecklas till förintelsen under andra världskriget.

För att kunna skriva denna fördjupning har jag använt mig av fakta som jag har hittat på Internet. Jag har då gått in på sökmotorn ”google” och sökt på aktuella ord. Jag har också använt mig av sidan ne.se. Slutligen har jag använt den vanliga historia boken, Historia kompakt.

TIDEN FÖRE HITLER
Först vill jag klargöra ordet antisemitism. Ordet betecknar en blandning av hat och rasism riktad mot judar. Ordet antisemitism uppkom som ett mer respektabelt ord för judehat, men idag har ordet knappast något respektabelt kvar.
Om man spårar antisemitismen tillbaka i tiden kan man finna den nästan ända från år noll. I gamla testamentet lovar ju Gud att han ska sända sin son, Messias, till jorden. I alla tider förekom det män som sa sig vara denne utlovade son. När så Jesus kom, trodde vissa att detta verkligen var Messias, och de kallade sig Kristna. De som trodde att även denne man var en bedragare som utgav sig för att vara Guds son förblev judar. Så småningom började de kristna utpeka judar som ”Kristusmördare”.
Redan mellan år 38-41 efter Kristus förekom omfattande massaker på judar i Alexandria. Dessa massakrer anses vara de första utslaget av antisemitismen i världshistorien.
I Romarriket skrevs det lagar på 400- talet som inskränkte på judarnas rättigheter. Judar fick inte bygga synagogor, gifta sig med kristna, ha statliga ämbeten, äga jord eller ha kristna slavar. Liknande lagar spred sig snart till många andra länder i Europa. Judar fick nu i stort sätt bara sysselsätta sig med handel och låna ut pengar mot ränta, något som Bibeln förbjöd kristna att göra.
När judarna på detta sätt stöttes ut från samhället började även myter spridas om dem. Man sade att judar tog de kristnas barn och använde deras blod vid påskfesten, och de använde de kristnas nattvardsbröd i sina riter. I samband med den stora pesten 1348-50 (digerdöden) beskylldes judarna för att ha förgiftat brunnarna, och på så sätt orsakat hela epidemin. I rättsprocessen som följde förekom falska bevis och många judar avrättades eller fördrevs. Judarna hade nu i mer än tusen år varit utan ett eget hemland. De lärde sig att varje gång det hände svåra katastrofer i de länder de bodde i skulle just judarna komma att utpekas, avrättas och tvingas till ny flykt. Judarna var ett folk i förskingring, utan tryggheten med ett eget land, och de måste alltid vara beredda att ta allt de hade med sig och fly. (Judarnas eget ord för att leva i förskingring, utan hemland är diaspora). I slutet på 1400-talet vann kung Ferdinand och drottning Isabella ett krig i Spanien, och efter det tvinades såväl araber som alla judar ut ur Spanien. Araberna återvände till arabländerna, men judarna kom i stort antal till de andra länderna runt Medelhavet. Många kom till Venedig, och år 1516 byggdes där en mur bakom vilken alla judar hänvisades att bosätta sig. Där blev de blev helt enkelt isolerade. Man hade byggt världens första judegetto. Även Martin Luther uppmanade under 1500-talet till antisemitism i sin skrift ”Mot judarna och deras lögner”.

Judeförföljelserna var alltså kraftiga i de kristna länderna ända fram till upplysningstiden på 1700-talet. Då den minskade något. Efter franska revolutionen kom det stegvis förbättringar för judar. I Frankrike, och de länder som erövrades under kejsar Napoleon försökte man ge judar fulla medborgerliga rättigheter. Men framförallt borgare och handelsmän såg sig hotade av den judiska konkurrensen, och dom protesterade.

I Sverige förekom före upplysningstiden inte några bofasta judar. Ville judar bo i Sverige var de tvungna att låta döpa sig till kristendomen. Men när upplysningstidens vindar blåste över Europa, ville ju även den svenske ”upplysningskungen”, Gustav III, hänga med. Så år 1774, fick Aaron Isaac och hans familj, som första judiska familj, stanna här utan att döpa sig. Det fanns fortfarande starka begränsningar för de svenska judarna. Till exempel behövde de en stor summa pengar motsvarande 10 årsinkomster för att få komma in i Sverige. De fick bara bo i Stockholm, Göteborg och Norrköping. De fick bedriva handel, men de fick varken vara hantverkare eller gifta sig med kristna. Under 1800-talet genomdrevs dock olika reformer för att ge större frihet åt judarna i Sverige.

I östra Europa, och framför allt i Ryssland hade judarna det svårare, och upplysningen nådde aldrig riktigt dit. Det fanns begränsningar i vilka yrken judar fick ha o.s.v. men i början av 1800-talet förvärrades det. Alla judiska pojkar i Ryssland tvingades när dom var 12 gå i en s.k. kantonistskola. Där ”förberedes” de för militärtjänst. I dessa skolor utsattes pojkarna för starkt tryck att konvertera till ortodoxa kristna. Mordet på den ryske tsaren Alexander II utlöste en våg av pogromer (pogromer betyder våldsamma och blodiga judeförföljelser, d.v.s. antisemitismens handlingar). Detta ledde till att drygt 2 miljoner judar återigen var tvungna att fly från sina hem.

En stor del av dessa flyende judar försökte via Norden att ta sig till USA, men en del av dem kom då att stanna här i Sverige. Fram till 1870 hade de svenska judarna mest kommit från Tyskland och Holland, dom var också ganska välbärgade. Dessa assimilerades, d.v.s. smälte in, ganska väl i samhället. Men de nya fattiga ”östjudar” som nu kom till Sverige var varken välkomna av dom gamla judarna eller av svenskarna. De kom många på kort tid, och de drog med sig sociala problem. Detta ledde ibland till konflikter, och antisemiten växte sig starkare i Sverige. Under andra världskriget kunde man även i Sverige se skyltar som den här.

I slutet av 1800-talet skedde även andra saker som ökade antisemitismen. Nya vetenskaper började användas som argument mot judarna: rasbiologin och socialdarwinismen. Rasbiologin indelar människor i olika raser efter hudfärg och andra yttre kroppsegenskaper. Man menade också att med dessa yttre egenskaper följde även inre egenskaper som gjorde de olika raserna olika mycket värda. Enligt dessa teorier var den ariska ”rasen” den överlägsna, medan judarna och romer var de sämsta och smutsigaste ”raserna”. Sverige var ett av dom mest framstående länderna inom rasbiologin.
Under 1800-talet hade Charles Darwin publicerat sina arbeten om djurarternas uppkomst. Bland djuren är det ju så att bara dom starkaste och smartast djuren överlever och kan föra sina gener vidare i ”kampen för tillvaron” förklarade Darwin. De som kallade sig socialdarwinister förde över detta resonemang från biologin till samhället (ett resonemang som Darwin själv aldrig deltog i). Man menade att vi borde ha det likadant i samhället. Att bara de ”starka” skulle få föröka sig, och de ”svaga” rensas bort.

Med dessa socialdarwinistiska idéer som grund växte det fram ett nytt politisk tänkande. Idéerna kom att utvecklas lite olika i olika länder, och fick därför också olika namn i t. ex Italien och Tyskland. Den gemensamma stammen var att man ansåg att alla länder och människor behövde en stark ledare. Man var uttalat antidemokrater. Den starkaste och mest lämpade mannen skulle leda sitt land och sitt folk. Man tycker också att ”kampen för överlevnad” är naturlig även mellan människor. Krig var därför något naturligt, och ett sätt att se till att det var de starkaste som hela tiden överlevde och förökade sig. Däremot kom man som sagt att skilja sig åt på några punkter, och det var framförallt i vad man ansåg skulle vara den naturliga grunden för vilka man hörde ihop med. I Italien kallades idéerna för fascism, med Mussolini som ledare. Där utgörs grunden av en stark nation eller stat. Det italienska folket var en enhet, därför att man hade en gemensam historia och ett gemensamt språk. Den politisks utveckling i Tyskland kom att kallas nazism, och där var grunden inte staten Tyskland, utan den ariska rasen. Fascisterna är alltså inte lika utpräglat rasistiska. Det var först i slutet av andra världskriget som det förekom judeförföljelser Italien.
Förenklat kan man säga att, fascisterna satte staten, och nazisterna rasen som samhällets grund.

Efter första världskriget var missnöjet stort med fredsvillkoren i både Tyskland och Italien. Detta missnöje utgjorde en grund för de partier som kom att ledas av Hitler och Mussolini. Hitler förklarade att de enda i Tyskland som skott sig på freden var judarna, ”precis som vanligt”. Antisemitismen spred sig snabbt i hela samhället.
Nazisterna med sin antisemitism kom till makten 1933, och bland de första de gjorde var att förbjuda alla partier utom nazistpartiet så att det aldrig mer skulle kunna bli val. Sen var det fritt fram att bestämma som man ville, bortvald skulle man aldrig kunna bli.

HITLERTIDEN
När Hitler och nazisterna 1933 kom till makten så såg dom det som sin uppgift att rensa landet från judar. Till att börja med försökte dom få alla judar att ”frivilligt” flytta från Tyskland. Detta gjorde man genom att göra livet outhärdligt för judarna. Alla böcker av judiska författare brändes och judiska affärer var tvungna att ha speciella skyltar. Sedan uppmanade Hitler folket att bojkotta dessa affärer.
År 1935 skrivs Nürnberglagarna, där togs alla judars rättigheter ifrån dom liksom medborgarskapet. Totalt var det 400 lagar mot judar. T.ex. fick judar nu inte gifta sig med någon arier. Dom fick inte häller arbeta inom militären eller som läkare, lärare eller jurist. Detta innebar att många familjer från togs sin försörjnings möjlighet.
1938 beslutas det att all judisk egendom skulle registreras. Tysk-judiska män och kvinnor måste lägga till namnet Israel respektive Sarah. Judars pass stämplas med ett rött ”J”. Judiska barn fick inte längre gå i tyska skolor.
Många judar ville säkert flytta från Tyskland, men länderna omkring stängde sina gränser för judarna. Detta gällde även Sverige. Man var rädda att judar skulle komma i stora mängder och dra med sig massa sociala problem. Man förstod nog inte heller hur illa judarna hade det, eller vad som komma skulle. För det skulle bli värre!
Den sjunde november 1938 gick en ung judisk man, som blivit desperat över all den förnedring som drabbat hans familj, fram till en tysk diplomat i Paris och sköt honom. Tysken dog inte direkt, men den nionde november avled diplomaten, och detta kom att utlösa en hemsk natt. Det finns olika uppfattning om vad som verkligen hände, om det var tyska folkets ”spontana vrede” eller om det var en välregisserad föreställning av propagandaminister Göbels. Men 1000-tals tyskar gick ur sina hem natten mellan den nionde och tionde november, och de slog sönder judiska butiker och synagogor, de misshandlade judar de stötte på eller drog ur deras hem. Mellan 20 -30 000 judar fördes till koncentrationsläger. Glittret av allt krossat glas som låg på marken nästa morgon har givit natten dess namn, kristallnatten.
Efter detta började världen förstå hur judarna hade det i Tyskland. Sverige tog efter denna natt emot 500 judiska barn.
År 1939 stiftas fler lagar som styrde judars liv. De var tvungna att lämna ifrån sig smycken och andra ädelmetaller. De hade inte längre rätt att äga cykel, bil eller radio. Efter kl. 21 var alla judar tvungna att vara inomhus.
I och med att Tyskland invaderar Polen i september startar andra världskriget. Hitler förkunnar att ett världskrig kommer att innebära ”förintelsen av den judiska rasen i Europa”. Man utvidgar judeförföljelserna till att omfatta även alla ockuperade stater.
År 1940 ockuperas Norge, Danmark, Holland och Frankrike, och alla dessa länders judar hamnar under tysk antisemitism.
Både i Lodz och i Warszawa byggs det nu getton för judar. Där var judarna helt isolerade från omvärlden. Det var ofta väldigt trångt och smutsigt, men framför allt rådde där en väldig brist på mat. Under året 1940 inrättades också koncentrationslägret Auschwitz, där senare drygt en miljon judar skulle mista sina liv.

Under 1941 började man deportera judar från dom flesta städer i ockuperade områden till olika koncentrationsläger. Där var förhållandena knappast mänskliga. Där tvingades judar, men även andra människor t.ex. romer, homosexuella och kommunister att bo i trånga och kalla baracker. De tvingades att arbeta sig till döds åt den tyska industrin. Maten var knapp, medan hälsovården var nästa obefintlig. På vissa ställen började man att bygga ut koncentrationslägren med s.k. gaskamrar där man kunde gasa ihjäl människor.
Man har nu påbörjat utrotningen av judar, man vill inte bara bli av med dem från Tyskland, man vill bli av med dem helt och hållet. Judar förbjuds därför att emigrera från Tyskland. De som inte hade hunnit flytta blev nu kvar. Alla judar över sex år blev tvungna att bära en gul Davidstjärna.

I januari 1942 beslöt nazisterna att genomföra ”den slutgiltiga lösningen av judefrågan”. Den innebar att alla judar skulle förintas. Man använder för första gången Zyklon-B för att gasa ihjäl fångar i Auschwitz. Efter det börjar man med ”massgasningar” i flera andra koncentrationsläger, och i vissa läger utför man brutala och grymma experiment på fångarna som ofta slutade med döden.
Deporteringarna från olika tyskockuperade områden fortsatte, ofta med hjälp av tyskvänliga och antisemitiska invånare från det ockuperade landet. Alla judar, även i dom ockuperade områdena måste nu bära Davidstjärnan.

1943 fortsätter tyskarna med massavrättningar av judar från i stort sätt hela Europa. Från Danmark lyckas man dock rädda över några judar till Sverige.
Ungern hade under hela 30- och 40-talet samarbetat med tyskarna, och därför sluppit undan ockupation. Judarna där hade levt att ganska normalt liv. Men från oktober 1944, under det halvår som Ungern var ockuperat, lyckades tyskarna förinta 569 000 av de dryg 600 000 judar som levde där. Många av dem som överlevde var sådana som kunde lämna landet tack vare diplomaten Raoul Wallenberg.

År 1945 lyckas dom allierade befria alla koncentrationsläger, och när de allierade kom till Berlin kapitulerade tyskarna. Andra världskriget var slut.

TIDEN EFTER KRIGET

Trots att tyskarna hade försökt ”städa upp” de värsta spåren av vad de gjort i koncentrationslägren, stod omvärlden chockad och skakad när portarna till koncentrationslägren öppnades. Man greps av dåligt samvete över hur judarna hade blivit behandlade. Judarna måste nu få en egen stat som kompensation! Problemet var att det inte fanns något ledigt land där judarna kunde bo. I Palestina, de gamla Israel, hade det bott ett annat folk i tvåtusen år. FN delade upp Palestina så att både judar och palestinier kunde bo där, och judarna fick då äntligen ett eget land. Men inte heller detta har varit problemfritt. De palestinier som blev av med mark, odlingar och egendom som varit i deras familjer i flera generationer tyckte sig inte få tillräckligt med kompensation. Inte heller alla judar är inte nöjda med vad de fått. De anser att landet som de en gång fått av Gud, måste tillhöra dem, med de gränser Gud satt, inte de som FN bestämt. Så det har varit oroligheter i och runt Israel ända sedan des, med nya terrordåd och självmordattentat nästan varje vecka.
Men blev det slut på antisemitismen när judarna fick ett eget land?
Många judar flyttade till Israel, men många stannade kvar i de länder som de bott i hela sina liv, och detta gjorde att antisemitismen aldrig dog ut, tvärtom är den en del i efterkrigstidens historia.
Antisemitismen har varit störst i Sovjetunionen och i Polen efter kriget. Men även i Västeuropa och USA kom antisemitismen tillbaka så småningom. Det bildades nya organisationer som väckte det gamla judehatet till liv. På 1970-talet uppkom en grupp som kallar sig för historierevisionister. De menar att förintelsen aldrig har ägt rum, utan att förintelsen skulle vara en konspiration av judarna som försöker utkräva skadestånd. Detta krav på ekonomisk kompensation ses som ytterligare som ett tecken på att judar är snåla och fixerade vi pengar.

Antisemitismen är en viktig del även i dagens naziströrelser. Samma argument används fortfarande i den amerikanska rörelsen Ku Klux Klan- och i de svenska nynazistiska programmen. Dagens nazister talar ofta om ett stundande raskrig, där vita tvingas ta till vapen för att försvara sig mot judarna som anklagats för att ha skapat vårat mångkulturella samhälle.


Även myten om en judisk sammansvärjning lever kvar, idag kallas den ZOG (Zionist Occupation Government). ZOG anses enligt antisemiterna kontrollerna bl.a. bankerna och den ekonomiska makten.
Idag är antisemitismen inte lika öppen, men den finns fortfarande där. Man kan ibland ana den under kritiken mot Israel. Men all kritik mot Israel är naturligtvis inte antisemitisk. Det finns många judar som själva är emot den politik som förs av landet Israel.
Under medeltiden var judeförföljelserna ofta svårare i de kristna länderna än i arabländerna. Men idag finns antisemitismen inte bara i kristna länder utan också i muslimska länder. Där har den sin utgångspunkt i Israel-Palestina-konflikten. Detta märks även här i Sverige, till exempel i Radio Islam. De har upprepade gånger sänt antisemitisk närradio över hela Stockholm, och deras ansvarige utgivare, Ahmed Rami, har flera gånger fällts i domstol för hets mot folkgrupp. På deras Internet sida har de hundratals namn på personer som uppges vara en del av den judiska sammansvärjningen. Samtidigt hyllas Ahmed Rami på nynazistiska hemsidor som en som genomskådat judarnas bedrägeri.

EGNA TANKAR
Jag ville lära mig mer om antisemitismen, och förstå hur den kunde utvecklas till förintelsen. Det målet har jag verkligen uppnått. Nu har jag lärt mig jättemycket om antisemitismen genom tiderna. Nu förstår jag att det inte var något Hitler hittat på. Den fanns redan där hos folket. Hitler var bara skicklig på att utnyttja den.
Men jag har också lärt mig något annat lika viktigt. Om hur farligt det är med fördomar. Jag tror inte att det ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Antisemitismen genom tiderna

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2005-02-15

    Dom räknas som talspråk och

Källhänvisning

Inactive member [2005-02-10]   Antisemitismen genom tiderna
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=3559 [2019-12-05]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×