Indisk Munk: Detta är min tro!

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sammanfattning av texten
Det här är en sammanfattning – av en sammanfattning. Artikeln jag har läst handlade om en munk, som vid en frågestund med europeiska och nordamerikanska ungdomar, ombads svara på följande fråga: ”Antag att en grupp vanliga 16-åringar i Europa frågade, vad du anser vara rätt religion och rätt sätt att leva på. Hur skulle du svara?”
Denna fråga blev till sist en artikel på ungefär fem sidor, och som gav en korrekt uppfattning om vad hinduerna tror på, och vad munken ansåg vara det rätta sättet att leva på.

Munken svarade att alla religioner var sammanvävda med varandra, då vi tror på samma sak – gud, även om denne skiljer sig rent gestaltmässigt osv. i olika religioner. För att dyrka sin gud och så småningom bli en del av det som de i Indien kallar världssjälen, gör vi på olika sätt för att uppnå detta. Han angav olika sätt för de olika religionerna att ta sig dit..
Munken hade alltid något att jämföra det ena eller det andra med, och man lade märke till att han var en mycket vis man.

Enligt honom själv fanns det tre olika vägar att nå gud och det kunde betraktas som en ståndpunkt för de flesta religioner i världen. Den första vägen heter []kunskap, kroppskontroll och meditation. Den andra vägen skulle vara handling och för att sedan avslutas med den tredje vägen bhakti. Principen i alla religioner var den samma men man gjorde på olika sätt för att uppnå dessa tre vägar. För att nå dit var man tvungen att följa alla vägar, det räckte inte för någon att bara följa den ena vägen, utan man skulle ta del av alla tre vägar för att nå sitt mål. Han menade på att vi alla skulle ta nytta av att lära känna varandra, och skänka glädje och kärlek runtomkring oss.

På frågan om hur man skulle leva på rätt sätt angav han Bibeln och Bhagavadgita som källor. Även här strålar religionerna samman, då till exempel vi i västvärlden som är kristna läser i bibeln på samma sätt som muslimerna använder koranen. Munken var noga med att understryka hur mycket alla religioner och kulturer egentligen hörde samman med varandra, och att slutmålet var densamma för de allra flesta religioner.
Att leva sunt och äta vegetarisk mat är en självklarhet för en hindu i Indien, lika självklart som att vi kristna får äta kött etc. Att ta vara på sig själv och sin kropp ansåg munken vara en av de viktigaste uppgifterna man har som människa. Samtidigt var ärlighet och godtycke några av grundstenarna när det gällde uppförande – vi var skyldiga att vara trogna och godpliktiga. Munken lät de lyssnande ta del av gammal historia och även underbara berättelser genom hans ord. När frågestunden var slut sjönk några av dem som lyssnat ned på knä framför honom och kysste hans högra hand för att sedan vidröra hans fötter. På detta sätt visade man sin tacksamhet och sin djupaste vördnad över att få hans välsignelse genom att ha vidrört hans kropp.


Egna åsikter och tankar kring ämnet

Den här texten hade något jag fastnade för. Jag vet inte om jag kommer lyckas att beskriva det, men det kändes verkligen som att man förstod hur stor påverkan denna munks ord hade på hans åhörare. Det var som att allt han sade skulle kunna vidröras med något vackert, och historierna han berättade förde något mer med sig än bara det fakta de innehöll. Munken förtrollade denna skara och så lyckas även denna som har skrivit denna text.

Jag har alltid undrat över vilka munkar egentligen är, och vad deras uppgift är. Nu fick jag svaret, genom en underbar text som gav kunskap och en otrolig glädje. Det var som att man lärde sig något för livet när man hade läst igenom denna text och samtidigt hade förstått innebörden. Munken var klok, och även väldigt duktig på att dra paralleller från olika religioner. Likheterna var slående, religionerna emellan och det är kanske inte förrän nu jag har tänkt på detta. Världen ser rätt så lika ut, om man bara vet vad man ska titta på för likheter. Att munken också berättade en del om andra religioner och jämförde dessa med hinduismen gjorde det hela till en väldigt trevlig läsning då det inte ingav känslan av att vara riktigt lika strikt som de övriga texter jag läst. Munken och hans historia fascinerar mig och jag hade nästan önskat att det var jag som satt där på knä och kysste hans hand. Det var som att de i Indien inte tänkte några elaka tankar, och bara öste glädje med sina ord och runt omkring sig. Att läsa en text där man blir så berörd som jag blivit ...