Demokrati

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Introduktion

Begreppet demokrati är lätt att förklara, det betyder folkstyre och att alla ska vara med och bestämma, men i verkligheten har det visat sig vara väldigt svårt att införa riktig demokrati överallt. Redan de gamla grekerna kom på idén med demokrati för tre tusen år sedan. Tyvärr får man nog konstatera att de flesta länder ända sedan den tiden och fram till nu har varit diktaturer.

Det är först under 1900-talet som verkliga demokratier har bildats, men det var först under efterkrigstiden som de fascistiska diktaturerna försvann i Europa, och på 1990-talet som de forna kommunistiska diktaturerna började få sin frihet.

Jag tycker att det är viktigt att så många människor som möjligt ska få vara med och bestämma om sin framtid. Det ska inte bara vara några få människor som ska få bestämma över resten av befolkningen i ett land. Om det bara är några få eller någon som kan bestämma om allt (vara diktator) kan det få väldigt stora konsekvenser som orättvisor, godtycke och förföljelser av människor som tänker annorlunda. I en demokrati lär man sig att ta hänsyn till andra och respektera andras åsikter. Det är också viktigt att folk bryr sig om hur samhället fungerar och om frågor som måste lösas.

Jag har valt att titta på styrelseskicket och valprocedurerna i tre olika länder, för att kunna jämföra och se om det kan finnas skillnader i rättvisa, jämlikhet och folkrepresentation i länder med demokratiskt självstyre.

De länder jag har valt är Sverige, England/Storbritannien och USA. Sverige valde jag för att det är mitt hemland, England/Storbritannien valde jag för att det är en av de äldsta demokratierna och USA för att det är ett land som har en så dominerande ställning i världen i dag.


Frågeställningar

 Hur fungerar Sveriges, Englands/Storbritannien och USA:s valsystem?
 Hur väljer man regering i dessa tre olika länder?
 Vilka för och nackdelar finns det för befolkningen med respektive valsystem?
 Vilket system är mest demokratiskt och representativt för hur folket tycker och röstar?
 Kan systemen förbättras i de olika länderna? Och i så fall hur?


Källpresentation

Jag har hämtat min fakta ifrån olika böcker och Internetsidor. De som har skrivit böckerna jag har hittat är sakkunniga statsvetare som undervisar och skriver om dessa frågor. Böckerna används som kursmaterial på gymnasienivå och i universitetsutbildning. Internetsidorna
kommer från riksdagen och från Sveriges Television och skall vara objektiva och trovärdiga.
Faktadel

Proportionella val

Den proportionella valmetoden bygger på idén om representation av individer. I varje valkrets finns det flera mandat. Ju mer folk det bor i valkretsen, desto fler mandat finns det att fördela. Mandatfördelningen görs med hänsyn till hur stor andel av rösterna som varje parti fått.
Proportionella val är vanliga i europeiska länder. Grundtanken är att fördela posterna efter partirepresentation istället för, som vid majoritetssystem, geografisk representation samt att posterna skall fördelas i direkt proportion till antalet röster, 10 procent av rösterna skall ge 10 procent av posterna.

Majoritetsval

Majoritetsval utgår från idén om att varje del av landet ska ha sin egen representant och valet går ut på att ute det lokala ombudet. I majoritetsval brukar valkretsarna vara enmansvalkretsar som är geografiskt indelade. Den valde personen representerar folket i den geografiska enmansvalkretsen. Mandatet går alltså till den person som fått mest röster i valdistriktet. De som röstar på någon annan får inte någon representant i parlamentet. I parlamentariska system med majoritetsval, som Storbritannien, gynnar detta till starka enpartiregeringar med en klar majoritet i parlamentet.

Sverige

Alla som är myndiga (över 18 år ) får lov att rösta. I Sverige röstar man på partier och inte på personer, men man kan om man vill stödja en viss person särskilt kryssa för dennas namn på valsedeln. Varje parti betalar sin egen valkampanj, men man får statliga partibidrag.

Sverige är indelade i 29 valkretsar. Valkretsindelningen följer i stort sett länsindelningen, men Stockholms län består av två valkretsar, Skånes län är indelat i fyra och Västra Götalands län är indelat i fem valkretsar. Varje valkrets består av flera valdistrikt. Det finns ca 6000 valdistrikt i landet.

I riksdagen finns 349 platser. De här riksdagsplatserna eller mandaten fördelas ut över valkretsarna beroende på hur mycket befolkning det finns i varje valkrets. Det finns 310 stycken fasta mandat som fördelas över valkretsarna och 39 så kallade utjämningsmandat som fördelas över hela riket efter att valet är klart för att få ett så rättvist slutresultat som möjligt. Detta valsystem kallas proportionellt.

Ordinarie val äger rum tredje söndagen i september vart fjärde år och är gemensamt för riksdags- och kommunval. Nästa ordinarie val äger rum 2006. Extra val kan utlysas av regeringen mellan de ordinarie valen, men detta är mycket ovanligt. Det har hittills bara förekommit en enda gång.

Så här röstar man

På valdagen går man till sin vallokal och tar med sig sitt röstkort som man fått med posten. Det står på ditt röstkort vilken lokal du skall gå till. Varje parti har sin valsedel eller sina valsedlar där partiets kandidater finns angivna med namn, yrke och titel. Valsedlar brukar delas ut utanför vallokalerna och de finns också inne i vallokalen. Inne i vallokalen går den person som ska rösta in bakom en skärm och stoppar ner de tre valsedlarna i tre olika kuvert som de sedan klistrar igen.

Valsedlarna har olika färger, en gul med två streck för riksdagsval, en blå med ett streck för landstingsfullmäktigevalet och en vit utan streck för kommunfullmäktigevalet. Efter det går den röstande fram till valförrättaren, visar röstkortet och lämnar in de tre valkuverten. Valförrättaren prickar av den röstande i vallängden och stoppar ner de tre kuverten i varsin förseglad valurna.

Man kan också rösta på posten, det gör ungefär en tredjedel av de röstande i Sverige. När man poströstar tar man med sig sitt röstkort, lämnar fram det till postkassörskan som lämnar ut röstkuvert. Röstkuverten tar man med sig bakom en skärm, lägger ner sina tre valsedlar i kuverten och lämnar tillbaka dem till kassörskan. Hon skickar sedan dessa kuvert till valdistrikten. Alla val är fria, hemliga och direkta.

Om man har poströstat så kan man ändra sig och gå till vallokalen och rösta. När man har röstat i vallokalen kan man inte ändra sig utan då gäller den sist avlämnade rösten.

Val av regering

Efter valet räknar man ihop rösterna. I varje valkrets har man ett visst antal mandat som ska delas ut. Det görs genom en metod som kallas ”jämkade uddatalsmetoden”. Man kan säga att i varje valkrets ordnas en ”tävling” mellan partierna om varje mandat/riksdagsplats. För varje mandat som delas ut räknas ett så kallat jämförelsetal ut för varje parti. Det parti som får det högsta jämförelsetalet vinner mandatet i fråga. (För utförligare information se bilaga 1).

När man har fördelat alla 349 mandaten vet man hur riksdagen ska se ut och vilka partier som har fått majoritet eller inte. Riksdagens främsta uppgift är att godkänna en statsminister som ska utse en regering. Regeringens främsta uppgift är att styra riket. Regeringen består av statsministern och övriga statsråd (ministrar). När statsministern ska väljas samråder talmannen med företrädare för riksdagspartierna. Talmannen föreslår en statsministerkandidat, vanligen partiledaren för det största partiet och riksdagen får rösta om förslaget. Om mer än hälften av riksdagsledamöterna röstar för förslaget så godkänns det. Om talmannens förslag godkänns av riksdagen kan statsministern börja utse sin regering. Statsministern bestämmer själv vilka som får sitta med i regeringen och hur många de ska vara. Om talmannen misslyckas fyra gånger i rad med att hitta en statsministerkandidat så blir det nyval av riksdagen. I jämförelse med andra länder har Sverige mycket detaljerade regler för hur regeringen ska utses. På ett sätt är det ganska lätt att bilda regering i Sverige, särskilt minoritetsregeringar. De beror på att det inte krävs en majoritet som röstar för en ny regering. Det räcker med att majoriteten inte röstar emot.

England/Storbritannien

England/Storbritannien är precis som Sverige en monarki med demokratiskt statsskick och allmänna val. De tre viktigaste partierna i England är: Konservativa partiet (tories), Labour partiet och Liberaldemokratiska partiet.

Parlamentet i England/Storbritannien består av två hus, överhus (House of Lords) och underhuset (House of Commons). Det är i underhuset som alla viktiga beslut fattas, medan överhuset i stort sett är maktlös. Regeringen är bara ansvarig inför underhuset. Underhuset består av 659 ledamöter. Dess främsta uppgift är att stifta lagar, besluta om utgifter och inkomster för offentlig verksamhet och att utse och kontrollera regeringen. Regeringen har rätt att upplösa underhuset efter fem år och ordna nyval. Dessa fem år kallas för underhusets mandatperiod.

Talmannen (the Speaker) har en viktig roll när det gäller att dirigera och organisera debatterna i underhuset.

Så här röstar man

Landet är indelat i valkretsar med ca 55-65 000 invånare i varje. Valkretsarna ändras med jämna mellanrum med hänsyn till befolkningsutvecklingen.

Man har majoritetsval i enmansvalkretsar. Det betyder att i varje valkrets så finns det bara ett mandat, det vill säga en plats i underhuset. Den person som får flest röster i valkretsen får alltså mandatet. Varje gång som det uppstår en vakant plats i underhuset t.ex. om en ledamot dör så har man fyllnadsval för att hitta en ny ledamot. Rösträtt har varje brittisk medborgare som fyllt 18 år och är bosatt i valdistriktet. Valbar är varje röstberättigad person som fyllt 21 år. Man behöver inte bo i distriktet för att bli vald, men präster, officerare och statstjänstemän är inte valbara. Den person som vill bli kandidat måste ha en underskrift av minst tio väljare i valkretsen. Han/hon måste också deponera en summa pengar, som man riskerar att bli av med om man inte får minst fem procent av rösterna i valdistriktet. Det finns vissa skillnader mellan hur partierna väljer ut sina kandidater. Inom det konservativa partiet är det fritt fram för vem som helst att anmäla sig som kandidat. Labourkandidaterna måste föreslås av en organisation som är knuten till partiet, t.ex. en fackförening. Valet av kandidat måste dock godkännas av partiet på central nivå. Kandidaten får heller inte använda hur mycket pengar som helst för sin valkampanj utan måste begränsa summan.

Val av regering

Det parti som har flest ledamöter i underhuset får bilda regering. England/Storbritannien styrs av sin regering, men formellt sker det i drottningens namn, även om drottningen inte har någon egentlig makt. Medlemmarna i regeringen är också ledamöter i parlamentet, antingen i underhuset eller överhuset. Sammanlagt ingår ca 100 personer i regeringen. Premiärministern som är den som leder regeringen har också en närmare krets på 22 medlemmar, som kallas för kabinettet. Kabinettet sammanträder en eller två gånger i veckan i premiärministerns bostad, 10 Downing Street. Kabinettets främsta uppgift är att leda förvaltningens arbete och utforma landets politik. Premiärministern har en mycket stark maktposition.

USA

USA är till skillnad från Sverige och England/Storbritannien en republik, utan några kungligheter. Makten i USA är uppdelad på tre delar. Den första är den lagstiftande makten eller kongressen. Kongressen består av två kamrar:
Senaten som har 100 ledamöter, två för varje delstat. Mandatperioden är 6 år. Senaten förnyas vartannat år.
Representanthuset som har 435 ledamöter där delstaterna är representerade i proportion till sin folkmängd. Mandatperioden är 2 år.

Den andra är den styrande makten eller presidenten som utses genom indirekta val (genom av folket utsedda elektorer ), men i verkligheten väljs han direkt av folket. Presidentval hålls vart fjärde år. En president kan sitta i max två perioder, d.v.s. åtta år.

Den tredje är den dömande makten. De federala domarna och högsta domstolen. Högsta domstolens ledamöter utses på livstid av presidenten som måste ha senatens samtycke. På så sätt kan en president påverka händelserna långt efter det att hans egen mandatperiod är slut.

Så här röstar man

I USA finns i praktiken bara två partier. Det ena är det republikanska partiet, och det andra är det demokratiska partiet. Båda partierna är i dag några av världens äldsta politiska organisationer. De finns inte några klara gränslinjer i politiska frågor mellan de två partierna. De fungerar mer som valmaskiner än som idé- klass och programpartier.

Delstaterna bestämmer själva om vilkor för rösträtt, men man måste alltid ta hänsyn till tre saker:

1. Den som har rösträtt i delstaten ska också ha rösträtt till kongressen.
2. Delstaterna kan inte vägra någon person rösträtt p.g.a. ras, hudfärg eller att släkten tidigare levt i slaveri.
3. Både män och kvinnor ska ha rösträtt.

Dessutom gäller i alla delstater att väljaren ska vara amerikansk medborgare, väljaren ska vara registrerad i delstaten och väljaren ska ha fyllt 18 år.

För att få bli vald till senaten ska man ha fyllt 30 år, vara amerikansk medborgare sedan 9 år och vara bosatt i valkretsen. Kandidat till representanthuset kan man bli om man har fyllt 25 år och är amerikansk medborgare sedan 7 år.

Valkampanjerna är oftast väldigt dyra så delstaterna brukar sätta gränser för hur mycket pengar som får samlas in och användas under en valkampanj. Dessa regler kan dock åsidosättas. Olika intressegrupper och företag kan bilda så kallade politiska kampanjkommittéer som kan samla in nästan hur mycket pengar som helst för att stödja sin kandidat.

De flesta stater arrangerar lokala val samtidigt som de väljer kongressledamöter och president. Valdeltagandet brukar vara väldigt lågt, knappt 50%. De låga valdeltagandet brukar förklaras med att många väljare saknar kunskaper och intresse för politik, att man har små möjligheter att påverka politiken, att man måste registrera sig för att få rösta, vilket många glömmer och att många äldre, välutbildade, rika väljare är skeptiska till hela valproceduren.

Själva valproceduren kan skilja sig från delstat till delstat. På de flesta ställen har man valmaskiner av olika sorter. En del är elektroniska, andra mekaniska och tillförlitligheten är inte alltid den bästa. Det är ganska vanligt att valresultaten ifrågasätts, att man får räkna om rösterna flera gånger och att man hör anklagelser om valfusk och att man har försvårat för vissa grupper att registrera sig m.m.

Presidentvalet brukar anses som det viktigaste valet och USA:s president ses av många som den mäktigaste mannen i världen. Presidenten är både stats- och regeringschef. Han är överbefälhavare för de militära styrkorna och är den som bestämmer det mesta i utrikespolitiken. Han utnämner högre tjänstemän och domare och han kan förhindra lagförslag i kongressen. Vägen till Vita huset för en presidentkandidat är lång och besvärlig. (Se bilaga 2).

Val av regering

När amerikanska politiker väl har blivit valda har de stor frihet att agera självständigt. För att bli återvald gäller det att i första hand tillgodose väljare och intressegrupper i den egna valkresten. Detta gäller även presidenten som måste ta hänsyn till de som har stött honom i valet. Presidenten utser själv departementscheferna och sina ministrar själv. De är ansvariga bara inför presidenten och tillsammans med honom bildar de regeringen eller kabinettet. Presidenten har också ett eget sekretariat vid sidan av kabinettet som består av personliga rådgivare, centrala planerings- och kontrollorgan m.m. De kallas ibland för det osynliga presidentskapet och kan ha stort inflytande över politiska frågor.


Diskussion

Som vi sett i faktadelen så är valsystemen uppbyggda på olika sätt i de länder som jag har studerat. I England/Storbritannien så har man majoritetsval i enmansvalskretsar. I Sverige har man proportionella val i flermansvalskretsar. I USA väljer man senatorer i majoritetsval med hela delstaten som valkrets. I presidentvalet väljer man elektorer från varje delstat som i sin tur sedan utser president.

Av det jag har läst verkar det som om fördelen med proportionella val är att de ger en bättre bild av de opinioner som finns i samhället. Det verkar som om blir lättare för små partier att få framföra sina åsikter och bli representerade i parlamentet. Flera olika grupper får det lättare att delta i samhällsdebatten och det blir lättare att bilda nya partier. Om det stämmer så är det nog också så att intresset för politik blir större bland befolkningen. Valdeltagandet blir förmodlige större när det finns många partier att rösta på och det är lättare att hitta något parti som stämmer överens med ens egen åsikt. I ett parlament med många olika partier måste man ofta kompromissa och samarbeta med andra partier. Det kan troligen betyda att de frågor man diskuterar och röstar om blir allsidigt belysta.

Nackdelarna med proportionella val verkar vara att det kan bli för många småpartier i parlamentet som bara tänker på sina egna frågor. Det kan bli kaos i det politiska arbetet och man kan få svårt att fatta beslut. Regeringsbildningen kan också försvåras om det inte går att hitta en stabil majoritet. Om regeringen är svag får den svårt att kunna stifta nya lagar och kan inte regera på ett effektivt sätt.

Fördelarna med majoritetsval verkar vara att valet är mer utslagsgivande när rösterna är räknade är det oftast helt klart vilket parti som ska bilda regering och vilken politik som ska föras. Det behövs inga långa diskussioner med andra partier och kompromisser om politikens innehåll. När man har en stark regering med en absolut majoritet är det klart och tydligt om vem som har ansvaret. Det är regeringspartiet som bestämmer allt. Oppositionen kan bara kritisera och försöka komma med alternativ. En annan fördel kan också vara att om regeringsparitet missköter sig så blir det troligen lättare att byta regering vid nästa val när det finns klara alternativ att välja mellan.

Nackdelarna med majoritetsval kan vara att stora delar av befolkningen inte får någon representation i parlamentet och att deras frågor glöms bort. Det kan kanske leda till stora motsättningar i samhället om en liten majoritet hela tiden bestämmer över en stor minoritet. I de samhällen som har majoritetsval finns det oftast två dominerande partier som står emot varandra, men eftersom båda försöker få en majoritet och vill tillfredställa så stora delar av befolkningen som möjligt kan deras politik bli utslätad och det kan bli svårt att skilja partierna åt i vissa frågor.

Vilket valsystem är bäst och mest demokratiskt? Demokrati betyder folkstyre. I en demokrati måste den politiska makten ha folklig förankring genom allmänna val. Det betyder att det också måste finnas frihet att bilda partier och att det finns en fri press, många organisationer och yttrandefrihet. I alla de tre länderna som jag tittat på finns allt detta. Det är därför svårt att säga vilket valsystem som är mest demokratiskt.

Hur ska man kunna förbättra valsystemen? Ett högt valdeltagande är viktigt för att parlament/riksdag och regeringen skall kunna sägas vara representativ och kunna tala majoriteten av hela befolkningen. Om valdeltagandet är lågt kan det finnas risk att vissa delar eller grupper av befolkningen känner sig vara utanför samhället. Hur man skall få mer folk att rösta är ett svårt problem, men det gäller att göra politiken intressant och visa att det betyder något om man engagerar sig och kan komma fram till bra lösningar på aktuella frågor genom att debattera och rösta. Det får inte bara bli ett ointressant tjafs mellan politiker och andra som bestämmer själva ändå. Om man gjorde det obligatoriskt att gå och rösta skulle det bli ett högt valdeltagande, men det är nog ingen bra metod att tvinga folk att gå och rösta. Hur skulle det se ut om polisen skulle åka hem och hämta folk och köra dem till en röstlokal? Det känns inte som det skulle vara en bra demokrati. Det måste också vara lätt att gå och rösta. Det ska inte behöva vara nödvändigt att gå och registrera sig i förväg på en särskild plats, utan alla som bor i valdistriktet och är myndiga ska kunna gå och rösta. Är man bortrest på valdagen ska man kunna rösta i förväg på posten eller något annat ställe. Är man sjuk eller sitter i fängelse ska man kunna få hjälp med att lämna sin röst.

Det demokratiska systemets måste vara öppet och ge alla medborgare insyn och stora möjligheter att påverka och att utkräva ansvar av de politiker som man valt. Kontakter mellan politiker och väljare ska kunna ske naturligt på många olika ställen i samhället och alla medborgare ska ha rätt att uttrycka sina åsikter genom att t.ex. debattera, demonstrera, underteckna upprop, skriva insändare och ordna möten.

För att demokratin ska fungera bra ska den finnas på fler områden än bara politiken i samhället. Demokratin är lika viktig inom skolan (genom t.ex. elevrådsarbete och elevinflytande), som på arbetsplatsen (genom t.ex. fackligt arbete och medbestämmande) och i bostadsområdet (genom t.ex. hyresgäst- och bostadsrättföreningar.




Slutsats

Sveriges valsystem fungerar genom proportionella val i flermansvalskretsar. Englands/Storbritanniens och USA:s valsystem är majoritetsval i enmansvalkretsar. I USA väljer man både senaten och presidenten.

I Sverige väljer riksdagens talman ut den partiledare som har majoritet att bilda regering. England/Storbritannien har man ofta ett så tydligt valutslag att segraren får bilda regering.
I USA är det presidenten som får välja regering.

Det svenska valsystemet med proportionella val är mest rättvist när det gäller att spegla folkviljan och att låta även små partier få ett inflytande i hur landet styrs.

Det engelska systemet är bättre när det gäller att få fram en stark regering som kan genomföra sin egen politik utan att behöva kompromissa så mycket med andra.

Det amerikanska valsystemet gör att politiken blir väldigt personinriktad och att det finns risk att inflytelserika organisationer som skänker pengar till valkampanjerna kan komma att påverka politiken på ett odemokratiskt sätt.

Det är svårt att säga vilket som är mest demokratiskt eftersom i alla tre länderna finns det fripress, yttrandefrihet och möjlighet att bilda fria partier.

Valsystemen kan förbättras genom att man underlättar för människor att gå och rösta. Och att man uppmuntrar folk att engagera sig i samhällets utveckling.

Källförteckning

Författare: Demker, Marie och Halvarson, Arne
Titel: Statsskicket i elva länder - en faktasamling
Förlag: Liber
Tryckår: 2002
Förlagsort: Falköping

Författare: Halvarson, Arne och Lundmark, Kjell och Staberg, Ulf
Titel: Sveriges statsskick - fakta och perspektiv
Förlag: Liber
Tryckår: 2003
Förlagsort: Falköping

Författare: Karvonen, Lauri
Titel: Statsskick, att bygga demokrati
Förlag: SNS Förlag
Tryckår: 2003
Förlagsort: Avesta

http://www.svt.se/nyheter/bakgrund/utrikes/nordamerika/usaval/usaval.htm
Ansvarig utgivare: Lena Lundkvist
Datum: 2005-03-14
Senast uppdaterad: 2000

http://www.ung.riksdagen.se/demokrati/demokrati_parlamentarism.asp?li=1&z=
Ansvarig utgivare: Sveriges riksdag
Datum: 2005-03-14


Bilaga 1

Fördelningen av riksdagsmandat

Spärr mot småpartier

För att få delta i fördelningen av mandat måste ett parti ha erhållit minst 4 procent av rösterna i hela landet.

Ett lokalt starkt parti, som fått minst 12 procent av rösterna i en valkrets men inte uppnått 4 procent av rösterna i landet som helhet, får dock delta i fördelningen av de fasta mandaten i denna valkrets, men inte i fördelningen av utjämningsmandatet.

De 310 fasta valkretsmandatet

Den metod som numera tillämpas i Sverige är den s.k. jämkade uddatalsmetoden. Man kan uttrycka det så, att det i varje valkrets anordnas en ”tävling” mellan partierna om varje mandat. För varje ”tävlingsomgång” räknas en s.k. jämförelsetal fram för varje parti. Det parti, som i en given omgång får det högsta jämförelsetalet, vinner mandatet i fråga. Partiernas jämförelsetal räknas fram på följande sätt:

1. Det första jämförelsetalet får man fram genom att dividera partiets rösttal med 1,4.

2. De följande jamförelsetalen får man fram genom att dividera partiets röstetal med dubbla antal erhållna mandat + 1. Divisor- serien blir alltså 1,4 3, 5, 7, 9, 11 osv. Observera att divisorn endast ändras när partiet vinner ett mandat.

De 39 utjämningsmandaten

De 39 utjämningsmandaten fördelas mellan de partier som klarar 4-procentspärren. Fördelningen sker med hjälp av den jämkade uddatalsmetoden och går till på följande sätt:

1. Man undersöker hur många mandat ett parti totalt skulle ha fått om landet hade utgjort en ena valkrets (riksantalet mandat).

2. Sedan tilldelas varje parti så många utjämningsmandat som svarar mot skillnaden mellan riksantalet mandat och det antal partiet sammanlagt erhållit av de fasta valkretsmandatet. Om ett parti vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten erhållit fler mandat sammanlagt i hela landet än en riksproportionell fördelning ger vid handen får det likväl behålla mandaten.

3. Utjämningsmandaten tillfaller partierna i de valkretsar där de i tur och ordning har sina högsta obesatta jämförelsetal. Från och med 1991 års val användes dock inte 1,4-spärren vid denna fördelning utan partiets röstetal är första jämförelsetal. Detta sker för att undvika att utjämningsmandaten hamnar ”fel”.


Bilaga 2

Lång kampanj

Valdagen utgör finalen på en lång kampanj som kan delas upp i tre steg.

1. Primärval

Kampanjen tar fart i februari när primärvalen inleds. Kandidaterna reser runt till delstat efter delstat för att övertyga väljarna om att de är rätt kandidat för att representera antingen republikanerna eller demokraterna.

Visserligen ställer kandidater upp för andra partier, som t ex de grönas Ralph Nader. Men dessa partier har inte någon verklig chans att i slutändan vinna presidentvalet. Däremot kan till exempel en sån person som Nader få en avgörande roll eftersom han har en politisk profil som liknar demokraternas. De väljare som röstar på honom kan ses som förlorade vä...