Napoleon Bonaparte

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Napoleon Bonaparte föddes år 1769 på ön Korsika. När han var tio år sändes han till en fransk militärskola och tog sedan värvning i franska revolutionens arméer. 1785, som 16-åring, utnämndes han till officer och redan 8 år senare var han general och mycket populär bland soldaterna och folket. Han utsågs senare till chef över inrikesarmén och efter det till befälhavare över italienska armén. Det var då han gifte sig med Joséphine de Beauharnais. I och med det giftermålet vann han inträde i politiskt inflytelserika kretsar. År 1796 inledde han det italienska fälttåget. Detta gjorde att Napoleon kunde visa sin militära skicklighet. Han tvingade Österrike att ge upp vid freden i Campo Formio 1797. När han sen avvärjde fructidorkuppen framträdde han som landets starkaste man. Han begav sig till Egypten 1798 i ett försök att skära av Englands förbindelser med Indien. Militärt sett blev detta ett misslyckande men om man ser till allt som Napoleon upptäckte i och med denna expedition kan man inte se det som ett misslyckande. Efter detta ingick Napoleon i en sammansvärjning och försökte ersätta direktoriet med en stabilare ledning. Den 9 november 1799 genomförde han en militärkupp och blev förste konsul och Frankrikes härskare. Efter det besegrade han Österrike på nytt i freden vid Lunéville 1801 och 1802 slöts fred med Storbritannien.

År 1804 utropade han sig till Kejsare över Frankrike, Napoleon I. Han kröntes samma år i Notre-Dame. Napoleons främsta nuvarande mål var att skapa en fransk stormakt. Medan Britterna var segerrika till havs var Napoleon bättre på land. Slagen vid Austerlitz 1805, Auerstedt 1806 och vid Friedland1807 visar att
han var en mycket duktig fältherre.Genom sina militära segrar
utvidgade han Frankrikes territorium och gjorde en rad
europeiska länder till franska lydstater där han placerade
sina släktingar som kungar. Själv lät han utropasig till kung av
Italien 1805 och blev 1806 beskyddare för Rhenförbundet,
vilket medförde det tysk-romerska rikets fall. När Napoleons
rike var som störst täckte det en stor del av den europeiska
kontinenten. Efter att han skilt sig med Joséphine fick han
sonen Napoleon med Marie Louise, dotter till den österrikiske
kejsaren Frans I.


Folket i Napoleons länder hade dock börjat tröttna på de höga skatterna och fler och fler klagomål uppstod. Spanien, Tyskland, Ryssland och delar av Frankrike var nu uppretade. I Spanien vållade det folkliga motståndet mot det franska styret oväntade svårigheter. Framför allt i Tyskland, den huvudsakliga krigsskådeplatsen, växte nationella stämningar fram. I Frankrike steg missnöjet över skatter och militära utskrivningar, samtidigt som ekonomin försämrades. Då Ryssland, där motståndet mot kontinentalsystemet tilltagit, på nytt rustade för krig beslöt Napoleon att en gång för alla besegra detta land. Efter slaget vid Borodino i september 1812 intog han Moskva. Men efter att staden stuckits i brand tvingades Stora armén att retirera. Detta var orsakerna till Napoleons fall.

Sedan de allierade stormakterna segrat vid Leipzig 1813 fördes kriget allt närmare och in i Frankrike. I april 1814 tvingades han att abdikera. De allierade lät honom behålla kejsartiteln och tilldelade honom ön Elba som furstendöme. I mars 1815 återvände han och utan våld lyckades han ta tillbaka makten. Stormakterna satte sig emot hans återk...