Napoléon Bonaparte

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Napoléon Bonaparte, född 15 augusti 1769, skickades till militärläger redan som 10-åring. Han tränades på fastlandet(han var född i staden Ajaccio, Korsika) och blev officer 1785. 1793 blev han general, detta efter att han hade anslutit sig med jakobinerna. 1796 var året då han dels blev befälhavare över armén i Italien, utan han gifte sig även med Joséphine de Beauharnais, tack vare henne vann han inträde i politiskt inflytelserika kretsar.

Napoleon var en mycket skicklig krigare och general, detta fick han visa 1796-1797, då han t ex tvingade Österrike till fred i Campo Formio 1797. Han blev också känd som "Landets starke man" då han vid Fructidorkuppen 1797 hjälpte till att avvärja det rojalistiska hotet i Paris. 1798-99 försökte han avskärma den enda återstående fiendens(Storbritannien) förbindelser med Indien, men detta blev ett fiasko.

1799, tillsammans med bland annat Sieyés, ingick han en kupp mot det franska direktoriet om att forma en bättre regering(Brumairekuppen), där han utnämnde sig själv som en av de tre konsulerna, Frankrikes oinskränkte härskare. När han 1801 besegrade Österrike skipade han fred i Lunéville, och året därpå i Amiens, Frankrike. 1804 utnämnde han sig till Frankrikes kejsare på livstid, men med godkännande av plebiscit.

Brumairekuppen innebar slutet på den franska revolutionen, och detta var början på Napoleons envälde. Under nästan hela Napoleons tid på tronen var Frankrike i krig, med undantag av korta pauser då och då, de krigade med Storbritannien så snart som 1803. Napoleons mål var att stänga kontinenten för brittiska varor och gynna fransk industri, men det stora målet var att Frankrike skulle styra Europa.

Napoleon vann mycket land och utvidgade Frankrikes territorium. Han satte sina släktingar på tronerna över hela Europa, och han själv utnämnde sig kung över Italien. 1810 var Napoleon som mäktigast, detta var året efter han brutit upp sitt barnlösa förhållande med Joséphine de Beauharnais. 1810 gifte han sig även med den österrikiske kejsaren Frans I´s dotter Marie Louise och säkrade tronföljden med deras barn, Napoleon II.

Napoleons imperie- och alliansbyggnad var bra, men saknade stabilitet. I bland annat spanien och Tyskland hade det blivit uppror mot Napoleon. Till och med i Frankrike blev folket argt, då skatterna var höga och ekonomin dålig. Napoleon bestämde sig då för att gå mot Ryssland i krig. Napoleon och den Stora Armén på cirka 600 000 man(!) tågade mot Moskva, men staden hade lagts i brand. Den Stora Armén hade inte lärt sig att hantera såna här situationer, så de flesta dog i det ryska vinterlandskapet.

1813, året då de allierade stormakterna hade segrat vid Leipzig fördes kriget allt närmare in i Frankrike. 1814 tvingades Napoleon abdikera, men fick ön Elba att vara kejsare över, men han tröttnade snabbt, och fick under de hundra dagarna tillbaka makten utan att behöva använda strid, utan gick på sin popularitet, men detta godkände inte stormakterna. Efter Napoleon förlorat slaget vid W...