Pearl Harbor

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Tidigt på morgonen den 7:e december 1941 flög ca
300 japanska stridsflygplan in över den
Amerikanska ön Hawaii. Det var en tidig söndags
morgon och ingen hade väntat sig ett anfall mot ön, inte just då i alla fall. Eftersom ingen var beredd hade de ingen möjlighet att försvara sig. Några få plan försökte komma upp för att bekämpa
japanerna men det misslyckades. På mindre än en timme var hela basen förstörd.


Japans mål med anfallet var att överraska amerikanerna rejält och t.om. förinta hela den amerikanska stillahavsflottan. Anledningen till att Japan anföll just Pearl Harbor är lite komplicerat. Men det var ungefär såhär:
USA stödde Kina finansiellt och gillade därmed inte Japans expansion. Därför beslöt USA tillsammans med Storbritannien, som en straffåtgärd, att sluta exportera olja till Japan. Detta var ett stort bakslag för Japan. Landets oljereserver skulle inte räcka särskilt länge, max två år. Japan var i högsta grad beroende av oljan och de såg USA:s aktion som en ekonomisk krigsföring. Japan försökte förhandla med USA men förberedde samtidigt en manöver som gick ut på att anfalla den amerikanska stillahavsflottan Pearl Harbor på Hawaii.
Så den 7 december anföll Japan med dryga 300 plan som fällde bomber och torpeder över ön. Efter två timmar var attacken över och då var 18 amerikanska stridsfartyg ur stridbart skick. Nästan alla flygplan var förstörda och alla hangarer utom två var sönderbombade. Fem slagskepp var sänkta och ett stort antal soldater var skadade eller dödade. Siffror som går upp till 2360 man var döda och 1145 var skadade. Japan hade enbart förlorat 185 man i anfallet och man såg det som mycket lyckat. Anfallet ses som en av krigshistoriens störst upplagda och effektivast genomförda överraskningsattacker.

Det japanska anfallet kom verkligen som en chock för USA, och eftersom det inte kommit någon officiell krigsförklaring av Japan är detta förståeligt. Det sägs att Japan ska ha skickat en krigsförklaring samma morgon som anfallet ägde rum. Men denna förklaring kom tydligen aldrig fram utan kom först några dagar efter.
Nu skulle ju USA givetvis ge igen för det som Japan hade gjort mot deras flotta.
Så på våren -42 gav sig amerikanska soldater ut på sitt uppdrag. Uppdraget var både idiotiskt och oförberett. Det var ungefär 40 stycken soldater som hade ställt upp på detta.
Alla frivilligt. De hade tillgång till 16 bombplan. När Japan anföll hade de närmare 300 plan.

Planen var att segla från USA till den japanska kusten och därifrån skulle flygplanen lyfta från hangarfartygen. Det stora problemet med att lyfta därifrån var att startbanan egentligen var för kort. Mannarna tränades hårt för att ens kunna lyfta. Den sträcka som krävs för att normalt sett få upp en B-25: a, som flygplanen hette, var på ca 600 meter. De här skulle klara det på 141,3 meter. Allt onödigt slängdes ut ur planen så de skulle bli lättare. Och tillslut så lyckades man faktiskt lyfta.


Den andra april 1942 började seglatsen mot Tokyo som var deras bombmål.
Detta var första gången ett så stort bombplan lyft från ett hangarfartyg. Och det är inte ens möjligt att landa där. Så när de hade bombat Tokyo skulle de flyga över till Kina och hitta någon bra landningsplats.
Men allt går inte som planerat. 624 sjömil från den japanska kusten ser man på radarn en japansk flotta 400 meter från dem. Nu blir det bråttom ombord. Flygplanen måste lyfta snarast möjligt innan japanerna hinner rapportera vad de har sett. Problemet nu är ju att det blir för långt att flyga ända till Japan. Alla plan får 10 dunkar extra bränsle.
Nu kommer det stora provet. Ska planen kunna lyfta från fartyget. Alla plan kommer iväg utom ett som inte hinner upp ordentligt. Nu är de påväg och de mål som söks att bombas är militära mål av alla slag samt fabriker och andra stora betydelsefulla byggnader.

Detta var egentligen helt sjukt dumt gjort. För nu flög de amerikanska flygplanen i blindo utan att veta vart eller överhuvudtaget om de kan landa någonstans. Och när bensinen var slut så fanns det inte mycket mer att göra än att kraschlanda.

När uppdraget är avklarat fortsätter planen flyga som beräknat bort mot Kina. Men precis innan de når kusten börjar bränslet ta slut. Dunkarna är tömda och inget mer återstår att göra än att krascha i havet. Några hinner längre och kan landa på några risfält men upptäcks av kinesiska trupper.

Man kan ju ganska lätt se att detta uppdrag inte var särskilt välplanerat. För som vanligt när USA är inblandat i nånting så ska man anfalla snabbt. Och det är väl bra. Men om man hade planerat detta lite mer kanske man hade märkt att det inte skulle funka att landa nånstans. Och att man då kanske hade p...