Är det verkligen hennes fel?

1 röster
3063 visningar
uppladdat: 2005-12-14
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Skulle hon inte ha haft den där kjolen, den nya svarta, den som är lite kortare än dom andra? Hade allt utspelat sig annorlunda om hon inte haft sina stövlar? Hade hon inte behövt drömma mardrömmar om hans äckliga kropp mot hennes varje kväll, om hon hade valt conversen? Om hon inte hade haft sex med Jakob, Linus och Robin förut, hade han fått ett hårdare straff då?
Hon ångrar allt så himla mycket. Om det ändå gick att spola tillbaka tiden. Hon skulle aldrig ha druckit dom sista klunkarna med ren Hb.

Det var efter hon hade snackat med Linus om att hon kände sig så ensam nu när han hade träffat Klara och alla verkade ha någon utom hon själv. Det var när han gick iväg tillbaka in mot musiken och värmen och ut därifrån kom den biffiga, lite äldre killen. Han såg henne rakt in i ögonen. Hon vejde undan blicken, ville inte att han skulle tro att hon ville ha honom. Han kom ändå emot henne. Hon kände hur hon frös och mindes att hon stod där mitt ute i höstnatten i bara linne och den korta kjolen. Hon lyfte blicken får den svarta asfalten, för att se om han fortfarande var kvar. Han hade gått in.
Hon ryckte till, för i nästa sekund la någon en jacka om henne bakifrån.
- Det såg väldigt kallt ut, sa han, han den biffiga.
- Oj, du skrämde mig. Men tack det var kallt. Det blev hennes svar.
Han tände en cigarett som han hållit i handen enda sen han kom ut ur mörkret och musiken. Hon reagerade på att den var självrullad.
- Vill du ha ett bloss?
Hon vet mycket väl att hon inte ska ta emot sådana som ser ut som den där. Det är inte en vanlig cigarett.
- Ja tack!
Varför i helvete sa hon så? Aja nu vare bara att dra ett bloss.
Dom stod där på den kalla blöta asfalten som var täckt med löv ett bra tag och rökte, och rökte. 4 sådana cigaretter hann dom röka upp, samtidigt som dom pratade om att hon var svartsjuk på att Linus hade träffat Klara.
Han kände tydligen Linus och Klara var hans lillasyster.
Hon hade sin flaska. Flaskan med ren Hb.

Hon åkte i Linus bil hem, den biffiga och Klara åkte också med. Alla skulle hem till Klara. Deras föräldrar var borta och dom var ensamma.
Hon tar av sig skorna, fnissar och håller på att trilla.
Linus och Klara försvinner direkt in på hennes rum, ner i hennes säng, under täcket, utan kläder. Svartsjukan skulle kunna få henna att spricka i 145 626 delar. Hon får svårt att se, för ögonen fylls mer tårar som vägrar trilla över kanten.
Han, den biffiga ropar på henne från köket. Hon drar in snoret, blinkar till för att få tårarna att rinna över, torkar bort dom och tar tre klunkar ur flaskan som innehåller den rena Hb:n . Hon går in i köket och han sitter på bordet. Han har tänt en cigarett, hon drar ett bloss. Han ställer fram ett glas och häller upp cider i det, åt henne. Själv tar han en öl. När två cigaretter är upprökta och glaset uppdrucket så vet hon inte vart hon är, vem hon är, eller vad hon gör där..

Hon minns att hon vaknar på morgonen, på köksbordet. Naken, hennes kjol på golvet, linnet söndertrasat och hon känner att det svider mellan benen och hur det ömmar om brösten och i överarmarna. Hon reser sig. Köksklockan visar halv sex på morgonen. Hon spyr i diskhon, klär på sig allt utom trosorna som hon inte hittar och struntar i det trasiga linnet och tar bara den tjockare tröjan istället.

Hon sitter bredvid honom och tänker hela tiden på att ha benen i kors.
Hon hade väckt honom, Linus.
Han hade sett hur hon såg ut. När dom gick ner mot bilden så hade han sett in under hennes kjol att hon var utan trosor och han hade sett blåmärkena på hennes arm, även det torkade blodet på låret hade han lagt märke till. Han förstod precis och han ångrade sig så jävla mycket. Hon visste inte att han visste. Hon visste inte att han granskade henne hela vägen ner till bilen.
Nu satt dom där. Han körde hon tänkte på att hålla benen hårt i kors.
Han la sin hand på hennes och dom båda ångrade sig så jävla mycket.

Timmar, dagar, veckor, månader har gått. Han har inte erkänt. Både hon och Linus har vittnat emot honom.
Hon sover med skammen, mardrömmarna och skulden. Linus sover med ångesten. Han, den biffiga sover med den äckliga tanken om hur hennes könsorgan kändes runt hans, Klara sover utan att riktigt förstå vad som hände den där kvällen.

Är det verkligen hennes fel? Skulle hon inte ha haft den där kjolen, den nya svarta, den som är lite kortare än dom andra? Hade allt ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Är det verkligen hennes fel?

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2005-12-14]   Är det verkligen hennes fel?
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=5309 [2024-07-22]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×