Är kloning rätt eller fel?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Att klona innebär att man skapar genetiska kopior, dvs. flera individer med samma arvsanlag.
Växter klonas ständigt och naturligt, t.ex. var gång de skjuter ett sidoskott, men hos däggdjur är det ovanligt. Kloning sker bara när enäggstvillingar föds. Efter många års forskning har man nu utvecklat två olika metoder för att på konstgjord väg kunna skapa exakta kopior av däggdjur och människor. Denna ena innebär att man gör en provrörsbefruktning och sedan klyver embryot i två delar. Dessa förs in i varsin livmoder och resultatet blir två identiska individer. Den andra metoden gör det möjligt att skapa kopior av redan existerande djur.
Det omtalade fåret Dolly var det första djuret som ett resultat av kloning och hon kom till för mer än 10 år sedan. Metoden att klona vuxna djur är mycket osäker och för att få en unge måste man utgå från tusentals ägg. Det är också troligt att den föds svårt missbildad. Av dem som föds lider många av missbildningar och inre skador. Med dagens vaga tekniker anser de flesta forskare och läkare att det vore fel att klona människor, men om detta mot förmodan skulle se inom de närmsta åren, hur lika skulle dem då bli? Skulle det skapas två identiska människor till kropp och själ? Den klonade individen kommer att ha nästan samma arvsanlag som sitt ”original”, men både människor formas genom ett samspel mellan arv och miljö. Man kan alltså endast skapa nästan identiska varelser.

FRÅGA: Är det rätt att klona människor och djur?

För

-Inom medicinsk forskning kunna hitta nya botemedel mot sjukdomar med hjälp av stamceller.
-Underlätta genmodifiering av djur (t.ex. för att minska mängden onyttigt fett i grisarnas fläsk.)
-Hjälpa människor som behöver olika sorters organtransplantationer genom så kallad terapeutisk kloning.

Emot

– Farligt att mixtra med människors och djurs natur, det strider mot naturens alla lagar.
– Det krävs flera tusen ägg för att klona fram ett levande djur.
– Skapar lidande hos de klonade djur som växer upp med missbildningar och inre skador.

Sinnelagsetik

Hur skulle då en sinnelagsetiker resonera? Personen skulle yrka på att det är avsikten bakom handlingen som är det avgörande för handlingens moraliska status, och inte de resultat man får. Ur den synvinkeln skulle kloning inte vara lika med ett brott mot naturens gång utan mycket väl kunna vara moraliskt rätt. Forskare med avsikten att rädda utrotningshotade däggdjur och utveckla alternativ till organdonationer skulle alltså inte begå några felaktiga handlingar.

Att vilja rädda människor är en ädel tanke som enligt sinnelagsetiken gör det irrelevant att påpeka vilka konsekvenser detta kan få. Att mycket kan gå fel och att såväl djur som människor kan stryka med spelar ingen stor roll i den här frågan, avsikten var trots allt att bidra till en bättre värld. Men om nu avsikten var att skapa lidande men det resulterar i att människor tillfrisknar och djurarter räddas, är det då moraliskt fel? Så är fallet om man ser till tanken bakom kloningen, dock gav det positiva konsekvenser. Problemet med detta synsätt är att man egentligen inte kan veta till hundra procent vad människor har för avsikter bakom sina handlingar, vi ser endast andra människors skal.

Konsekvensetik

I motsats till sinnelagsetiken så utesluter konsekvensetiken värdet av tanken bakom handlingarna, och ser enbart till vilka konsekvenser de får och utifrån det avgör om det var moraliskt rätt eller fel. Anledningen till att forskare intresserat sig för den här frågan är för möjligheterna att hjälpa och göra gott i världen, men samtidigt finns alla dessa risker. Om de med goda avsikter klonade en vuxen människa och resultatet blev en missbildad person utan möjligheter till ett människovärdigt liv skulle världen reagera häftigt och mena att avsikten bakom experimentet var oviktigt och att konsekvenserna av deras handlingar har blivit smärta och lidande. Men så kommer vi återigen till en motsatt situation. Om en forskares avsikt var att skada en människa men det i slutändan förbättrar personens livskvalité, kommer då andra människor att döma? En sådan här inställning upplever jag som mycket vanlig, vi människor trivs med att döma varandra och ser till resultaten inte de goda avsikterna.

Egna resonemang

Jag har ingen fast åsikt i frågan om kloning, utan upplever mig stå mittemellan två vitt skilda synsätt. Båda sidorna har goda argument för sin sak och det var svårare än jag trodde att ta ställning. Det som talar för är möjligheterna att hitta botemedel till svåra sjukdomar och även använda så kallad terapeutisk kloning som ett alternativ till organtransplantation. På så sätt skulle kloning kunna förbättra människor hälsa och rädda liv, ur den synvinkeln upplever jag att kloning är vad vi kallar moraliskt rätt. Att hjälpa våra medmänniskor är något vi uppfostras till sedan födseln, man ställer upp för de svaga och gör vad man kan för att de ska må bättre, är det då inte fel att inte använda de möjligheter forskningen erbjuder? Kanske.

Motståndssidan står inte heller dem utan ett träffsäkert argument och jag håller med om att ännu vet inte människan nog mycket om kloning för att experimentera med människor och däggdjur, risken är överhängande att personen eller djuret får allvarliga skador och missbildningar vid födseln. Att inte medvetet skada andra är djupt rotat i min upplevelse om vad som är rätt och fel, vilket stärker motståndarnas argument.

I diskussionen om kloning är rätt eller fel kan man även blanda in frågan om huruvida vi har själar eller inte. Själv anser jag att våra upplevelser och känslor är resultat av kemiska reaktioner men kan även se det från ett annat perspektiv. Om vi utgår från att människan har något odefinierbart...