Caesar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Gaius Julius Caesar föddes jämt år 100 f.Kr. den trettonde juli (månaden fick sitt namn Caesar i den julianska kalenderna). Caesar växte upp i en tämligt välbergad familj vars politiska ställning försämrats under de senaste generationerna för att ingen i släkten innehavat plats som konsul. Caesar visade sitt intresse för politik och makt redan vid en tidig ålder. Den politiska situationen var instabil under Caesars ungdom och det fanns bara två parti, av vilka Caesar hörde till folkets parti eller Populates. I Rom fanns det två konsuler Marius och Cinna. Caesar gifte sig med Cinnas dotter men år 81 f.Kr. mördades konsulerna på order av Sullas. Det betydde att också Caesar borde dö för att han var släkt med Cinna. Men Caesar flydde Rom och samtidigt vedjade hans familj till Sullas, som gjort sig själv till diktator, om att Caesar skulle bli skonad om han skilde sig från sin fru. Sullas gick med på kraven men Caesar ville inte skilja sig men Sullas skonade honom ändå. Caesar tyckte ändå inte att det var tryggt att stanna i Rom så han började jobba hos Asiens guvernör Marcus Thermus. Caesar klarade sig bra och när Sullas dog efter tre år återvände Caesar till Rom. I Rom jobbade han som advokat och han blev känd som en elegant man som kunde tala bra. År 69 f.Kr. dog Caesars fru men han gifte snart om sig med Pompeia som var barnbarn till Sullas. Caesar jobbade i Spanien under en längre tid där han ökade sin makt och steg sakta men säkert till allt högre maktpositioner. Efter att han återvänt till Rom blev han 59 f.Kr. val till konsul. Den andra konsulen Bibulus, som var en av Caesars fiender, men Caesar tog makten totalt och man brukade kalla konsulatet för ”Julius och Caesars konsulat”. Samma år gifte sig Caesar med sin tredje fru Calpurnia. Följande år blev Caesar guvernör över Roms galliska områden. Caesar gick snabbt till krig och erövrade stora områden, som t.ex. hela Gallien, Belgien och delar av Tyskland. Men under Caesars tid i Gallien (närmare tio år) hade hans motstånd i Rom ökat. År 50 f.Kr. befalde Pompei (dåvarande ledare av senatet) att återvända hem och att splittra sin armé. Men Caesar ville ännu vara konsul och startad därför ett inbördeskrig genom att gå över floden Rubicon med orden ”Alea iacta est” (tärningen är kastad). Det var nämligen förbjudet för en privatperson att korssa floden med en armé. Caesar anföll på så sätt Rom.
Inbördesgriget var egentligen inget krig för Pompei hade största delen av sina trupper i Spanien och därför flydde Pompei och senaten mot öster. Caesar tog sig lätt in i Rom och krönte sig själv till diktator. Caesar vann också över Pompeis trupper i Spanien och blev sedan lagligt vald till konsul. Pompei och rsten av oppositionen hade satt sig ner i Grekland dit Caesar flottade över sina trupper. Men Caesars styrka var över hälften mindre än Pompeis (46 000 mot Caesars 21 000) men Caesar lyckades vinna över Pompei som flydde till Egypten. Pompei blev sdan mördad av Ptolemy XIIIs officerar.
I Egypten var det under den tiden en tvist om makten, mellan Ptolemy och hans syster, hustru Kleopatra. Caesar understödde Kleopatra, som också födde honom hans förta son, Ptolemy XV Caesar, även kallad Caesarion. Caesar bodde kvar en tid i Egypten men fortsatte sedan med krig i Mellanöstern mot en upprorisk kung. Det var i det kriget som Caesar utalade sina kända ord ”Veni, vidi, vici” för att han var så överlägsen. Före han återvände till Rom krigade han änu mot Pompeis två söner i Spaien. Efter segerrika krig återvände Caesar hem med triumf år 45 f.Kr. Senatet började ge Caesar speciella privilegier som att använda lilafärgade kläder (som var färgen som de Romerska kungarna haft på sina kläder). Många statyer blev resta i Caesars ära. Också en i Quirinus tempel, där statyer endast av gudar och gamla Romerska kungar fanns. Det var ett tecken på att Caesar var likvärdig med gudarna och speciellt med de gamla kungarna, som hade en ännu högre status.
Caesar tog intryck av de hellenistiska monarkerna oh lät trycka mynt med sitt ansikte på. Caesar lät också sina statyer dyrkas som gudar speciellt i provinserna för att hans position också där skulle hållas stark. Caesar lät stora bygg projekt påbörjas och han förnyade den julianska kalendern och lät månaden Quintilis byta namn till juli (Latin Julius). Hela den hellenistiska kulturen spred sig genom Caesars erövringar och i Rom började man använda grekiska vid sidan om latinet. Caesar gjorde många nya lagar som t.ex. att alla medborgare mellen 20 och 40 inte fick vara längre än tre år utomlands om det inte var ett militäriskt uppdrag. Det var för att gynna jordbruket och för att motverka korruption utomlands. Han gjorde också lagar som gjorde samhället mer jämnlikt genom att se till att de rika inte kunde mörda de fattigare, eller i alla fall inte lika lätt som förr. Caesar fick många titlar och blev kallad många olika saker men han ville inte att folket skulle se honom som en kung, han accepterade inte att man kallade honom ”Rex” (latin för kung). Caesr sade hela tiden att han gör allt han gör för landets skull, men han tyckte ändå att han var den ända rätta att göra det.
Men räddslan för att Caesar skulle bli kung hade ändå ökat. Många medlemmar av senatet blev oroliga. De bildade en sammansvärjning som kallades Liberatores (friarna). Medlemmarna som mördade Caesar var Gaius Trebonius, Decimus Junius Brutus, Marcus Junius Brutus och Gaius Cassius Longinus. Märkvärdigt och ironiskt var att Caesar skonat alla utom en av sina mördare fast de krigat mot honom och sedan blivit tillfångatagna. Caesar mördades i Jupiters tempel, dit hans mördare hade låst in sig, den 15 mars 44 f.Kr. Caesar fick åtminstone 23 dolkslag men han hann ändå enligt legenden uttala orden ”Tu quoque, Brute, fili mi!” – även du Brutus, min son (”Et tu, Brute?” –även du Brutus- enligt Shakespeare). Liberatores förklarade sina handlingar med att de inte begått ett mord utan ett ”tyrann mord”. De trodde att Roms befolkning skulle hylla dem som befriare av en hemsk tyrann, men på Caesars begravning höll hans medhjälpare Marcus Antonius ett tal som fick folket mycket upprört. Det gjorde att medlemmarna i Liberatores hamnade fly ur landet och att Octavianus kunde ta upp kampen om Caesars makt.
Straxt innan sin död adopterade Caesar sin systersdotters son, Octavianus som sin (senare kän...