Digerdöden och dess spridning i Europa

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
Digerdöden slog till under en äckligt, varböldig tid i historien då gatorna var fyllda av sopor och man tvättade sig en gång om året. Jag har fått ett intryck av att Sverige stank av allt smuts och så även resten av Europa. Mitt i allt kommer pesten och utrotar en tredjedel av Europas befolkning. Efter det vänder det och tiderna blir ljusare och man slutar så småningom kasta sopor på gatorna. I denna fördjupning kommer jag att titta närmare på var pesten egentligen kom från, hur den spreds över världen och vilka konsekvenser det fick. Den ställde ju som bekant till med väldiga besvär och höga dödssiffror. Vad jag har förstått är historiker och forskare oense om var pesten egentligen från början kom ifrån och därför tänker jag läsa olika böcker och titta på olika internet sidor för att få läsa så många versioner som möjligt. Jag tänker jämföra hur länderna i Norden blev drabbade enligt gamla skrifter man hittat i de nordiska länderna. Jag tänker även fundera över om en liknande epidemi skulle kunna drabba världen idag och vilka konsekvenser det skulle kunna få.

Råttor och Loppor
Pesten, som i Sverige fått namnet Digerdöden var den smitta som i början av 1300-talet härjade i Europa och även över stora delar av resten av världen. Det finns flera namn på den, bland annat Svarta döden, Stora döden och Svarta pesten. Man blir sjuk genom att bli angripen av en bakterie som kallas Yersina Pestis. Den lever i första hand som en inre parasit på råttor. De flesta teorier pekar på att smittan från början kom från skeppsråttor som levde på ett Kinesiskt skepp som var angripna av den här parasiten och att råttorna i sin tur smittade människorna. I lång tid har det sagts att människor enbart blev smittade av råttorna, men på senare tid har man kommit fram till att den teorin inte håller eftersom det inte fanns råttor överallt där pesten härjade. Därför har man nu förstått att även människorna troligen smittade varandra. För att en råtta skulle smitta en människa krävdes nära kontakt mellan de båda, men det hade man eftersom man levde i trånga utrymmen och skrymslen på den här tiden. Det var både svart- och brunråttan som spred smittan till människan men den som var värst var svartråttan. Detta troligen på grund av att svartråttan av naturen är mildare i sitt sätt än brunråttan och därmed kommer närmare människan. Det är själva loppan som sitter på råttan som smittar och inte råttan i sig. Den angriper vanligtvis inte människor men kan, när den sitter på en döende råtta, som därmed håller på att kallna i temperatur, i nödfall, hoppa över till en människa eftersom den måste till något varmt och levande för att själv överleva. Se bilaga 1, 2 o 3 När loppan väl angripit människan hoppar den från människa till människa och orsakar böldpest. Ibland kan böldpest sedan utvecklas till lungpest. På senare tid har man kommit fram till att hade man som människa fått lungpest kunde man sedan smitta en annan människa via luftvägarna. Den stora anledningen till att Digerdöden tog så många liv måste ha varit att den smittade så väldigt enkelt och att det både var råttor och människor som kunde sprida smittan vidare. Även om skulle ha försökt att isolera människorna för att förhindra en epidemi så var man ju fortfarande tvungen att stänga in alla råttor också, och det kunde ju inte ha varit det enklaste. Det skulle vara svårt även i vår tid, idag. Och då ska man tänka på att vi inte alls har råttor springandes överallt i samma utsträckning idag, som man hade då. Detta tack vare att vi dels har det mycket renare och mer hygieniskt både inomhus och utomhus men även för att vi byggt vägar och "riktiga" städer med massor av folk och trafik och det är ju ingen miljö som råttor trivs i. Därför är det främst på soptippar och också i skogen (även fast det är sällsynt) man kan få syn på råttor. En vanlig uppfattning verkar vara att man tror att pesten slog hårdare mot tätbebyggda platser som städer och att man i glesbygden klarade sig bättre för att man inte är lika närma varandra. Det är fel. Landsbygderna drabbades precis lika hårt som städerna. En annan sak att fundera på är att pesten inte gjorde någon skillnad på gammal eller rik. Ville pesten smitta de fina damerna och herrarna så gjorde den. Och ingen sjukvårdskö fanns det för dom att gå före i, oavsett hur mycket silver dom hade uti fickan.

Det finns tre olika sorters pest, böldpest, lungpest och blodpest. Dödssiffran hos blodpestsmittade och lungpestsmittade var mycket hög. Dödligheten var närapå hundraprocentig. Om man utgår från att pesten började i Kina, vilket nästan alla källor uppger så var det år 1334 som man fick den första rapporten, eller upptäckte de första fallen av pest. Genom de handelsvägar man hade till väst från öst spred sig smittan med främst de råttor som följde med på skeppen över de vida haven. År 1346 var pesten framme i Egypten och spred sig sedan till ön Krim, som tillhör Ukraina. Det var härifrån pesten sedan tog sig in i Europa för att skövla massor av människoliv.

De första symptomen när man blivit smittad brukade vara bölder på kroppen. I armhålor, hals och skrev dök dom upp en efter en. Bölderna blev svarta och var fyllda med blod och var. Den sjuke fick också svarta fläckar på kroppen på grund av inre blödningar innanför huden. Istället för bölder kunde man istället få väldigt hög feber, svårt att andas och ont i lungorna/luftvägarna, hosta blod eller ha blod i urinen och avföringen. De som hade bölder dog normalt inom 5 dagar och de med feber och andningsbesvären dog inom 3 dagar.

En tatarhär på Krim under Kiptsjak khan Jambegs ledning använde sig troligen för första gången i historien, av bakteriologisk krigsföring. Man använde kastmaskiner till att kasta pestlik över stadsmurarna och därmed sprida smittan över hela staden. Självklart utbröt panik och befolkningen i staden (Kaffa) flydde upp på skeppen för att ge sig av. Men det var för sent. Smittan var redan spriden och skeppen gav sig iväg med smittan ut på havet. Vart eftersom besättningarna insjuknade och avled förliste skeppen och drev in till kusterna och spred pesten vidare varthän den kom. Det var så pesten kom till Europa. Källorna varierar lite men minst ett skepp från handelsstaden Kaffa på Krim drev in till Sicilien kust och det var där det började för att sedan sprida sig norrut genom Italien och in i Europa. Att det var precis såhär det gick till är ingen säker på, men det kan man ju faktiskt aldrig vara när det gäller riktigt gammal historia eftersom det finns dåligt med exakta och precisa bevismaterial.

Pesten spred sig sedan vidare till Spanien och Frankrike. I den dåvarande påvestaden Avignon kom pesten och tog i ett kloster alla munkars liv på bara en natt. Från Frankrike spreds den sedan upp mot England och österut mot Nederländerna och Tyskland. Året var då 1349 och det hade gått 15 år sedan den första rapporten om pesten kommit, då i Kina.

Till Sverige kom pesten året därpå, 1350. Ett brittiskt fartyg antingen drev iland vid Bergen vid Norges kust. Man vet inte om det var ett fartyg med eller utan besättning men hur som helst så fanns pesten ombord på det och därmed var pesten också spridd till Norden. Det tog inte lång tid innan pesten spridit sig över den svensknorska gränsen och tagit fäste också i Sverige. I Danmark kom pesten också genom ett skepp från England som strandade vid Jyllands kust och när man lastade av varorna lastade man även in smittan i sitt eget land. Se bilaga 4

Jämförelse av hur länderna i Norden drabbades

Norge
Det nordiska land som har bäst och flest pålitliga källor om digerdödens historia är Norge. Faktiskt beror detta på att man hade så bra kontakt med islänningarna som har som tradition att alltid skriva ner historiska händelser. Islänningar som befann sig i Norge under den här tiden berättade att det kom ett engelskt skepp till staden Bergen i Norge och därmed spred pesten vidare in i landet. Detta trodde norrmännen på ända till en norsk historiker som hette Ole Jörgen Benedictow kom ut med en bok år 1992, där han sa att pesten måste ha kommit från två olika håll. Dels till Bergen, som man sagt hela tiden men också att den hade anlänt till Oslo till och med ett halvår tidigare än vad den kommit till Bergen. Också då genom att ett skepp hade drivit i land till kusten i Oslo. Eftersom båda dessa städer ligger i de södra delarna av Norge har man inga fullständiga uppgifter om de norra delarna och man vet inte ens om de drabbades överhuvudtaget. Norrmännen säger själva att de blev väldigt hårt drabbade av pesten och att den var boven till att Norge efter det försvagades och förlorade sin självständighet. Man har kommit fram till att det här är en liten överdrift från Norrmännens sida. Genom en undersökning och räkning av hur många ödegårdar det fanns i landet på 1500-talet skulle man kunna få en rätt så tillförlitlig bild av hur hårt katastrofen drabbat dom och man kom då fram till att hela 62 % av gårdarna var öde. Det var ju väldigt mycket om man jämförde med de 30-50 % som det var i de flesta andra länder nere på kontinenten. Senare undersökningar har dock konstaterat att norska forskare var väldigt generösa när man räknade ödegårdarna och att 62 % var en grov överdrift. Hade man varit lika hård i bedömningen av vad som var en ödegård som man var i Sverige hade siffran istället stannat på 40 %. Men för att slå ut det hela på ett rättvist sätt så skulle man väl kunna säga att siffran stannade på mellan 40 och 60 %. Därmed drabbades faktiskt Norge hårdare än många andra länder och man har egentligen ingen anledning att kalla dom för självömkare.

Danmark
I Danmark har man tvärtemot Norge knappt någon information alls om pesten. Genom att dom har så lite information skulle man nästan kunna tro att digerdöden inte ens nådde dit. Ödegårdsprojektet som man gjorde gav olika resultat i olika delar av landet. De östra delarna, norra Jylland samt Skåne hade bara 15 % av ödegårdar medan mellersta Jylland hade hela 40 %. Så visst hade pesten också härjat i Danmark, troligtvis genom att komma från det engelska skeppet som strandade vid Jyllands kust. Danskarna lägger inte så stor vikt på digerdöden och skyller hellre på jordbrukskris än digerdöden när det gäller försvagningen av landet och dess befolkning.

Sverige
Källorna i Sverige är varken bra eller många. Det finns många historier och sägner om digerdöden, men man utgår från att ca 99,9 % av dom är opålitliga. Man tror som jag skrev tidigare, att pesten vandrade från både Norge och Danmark in över Sveriges gränser för att sedan spridas vidare åt alla håll. Ödegårdsräkningen gav ungefär ett lika tvetydligt resultat i Sverige som i Danmark. Det är mycket svårt att hitta information om ödelagda gårdar i svenska arkiv plus att landet är så stort att resultatet blev väldigt skiftande i olika delar av landet. I och för sig förstår jag inte det, för det borde väl bara vara att räkna ut det i medeltal, på antal gårdar det fanns i landet…? Alltså, antalet ödelagda gårdar delat på antalet gårdar, så får man ju fram medeltalet i procent… men, men, det kanske var något annat krux som gjorde att det inte var så lätt. Bl a hade man inte någon exakt information om hur många gårdar som verkligen var öde. T ex var det dålig odlingsjord i Småland men där fanns ändå många gårdar. Men när pesten röjde undan liv i andra delar av landet så flyttade man troligtvis från Småland (som då troligen inte var ett hårt drabbat område eftersom man då skulle ha dött redan innan man hann flytta) till de bättre jordarna. Därför vet man inte om det var gårdar man flyttat ut från för att fly till bättre jordar någon annanstans i landet, eller om man verkligen dött av pesten på plats och därmed lämnat en ödegård efter sig. I vilket fall som helst kan man vara relativt säker på att svenskarna kom undan med lindriga skador i jämförelse med många andra länder.

Finland, Island, Grönland och Färöarna
Alla dessa områden drabbades mycket lite. I Finland har man knappt någon information alls om hur landet såg ut och drevs på medeltiden. Eftersom det inte finns någon ordenlig information om det så skulle man även här kunna tro att pesten aldrig kom dit. Och om man än en gång ser till ödegårdsräkningen så var det bara 3 % av gårdarna som var tomma och därmed kan man verkligen utesluta att finnarna blev hårt drabbade OM de ens blev drabbade. De 3 % som var tomma kan ju faktiskt ha varit tomma av andra anledningar.

Islänningarna slapp undan pesten helt och hållet. Eftersom Island ligger så isolerat och hade turen att inte få några skepp med smittan ombord på till sina kuster så slapp dom drabbas av denna så hemska härjande pest. Under den här tiden utrotades en skandinavisk koloni på Grönland men det är osannolikt att tro att Grönland skulle ha drabbats av digerdöden när inte Island gjorde det eftersom Grönland ligger ännu längre bort från övriga Europa. Till Färöarna kom ett skepp från Bergen lastat med pest och spred sig också där.

Anledningen till den enorma spridningen var att medeltidens folk reste mer än man någonsin gjort tidigare. Handeln var väldigt omfattande och genom skepp som fraktades mellan städerna spred sig pesten lätt till många ställen. En annan anledning var de pilgrimståg och krigståg som ägde rum. I och med dem följde råttor med tågen och spred sig över världen.

Under medeltiden hade man inte en blekaste om vad det var frågan om när pesten kom. Naturligtvis var folk vettskrämda och visste inte hur dom skulle kunna skydda sig mot den. Man visste 2000 år tidigare att råttor kunde sprida pest eftersom det även ägde rum en mindre epidemi då, men det var bortglömt. Nästan ingen som levde på Medeltiden hade hört talas om sjukdomen tidigare. Den svenska heliga Birgitta kom med den då, enkla och naturliga förklaringen att pesten var resultatet av ”Guds vrede över människans synder”. Detta trodde man på och hennes förklaring fick stor genomslagskraft i både Sverige och övriga Europa. För att gottgöra Gud startades Gisslartåg. Folk gick i långa tåg och slog sig själva med piskor försedda med vassa nålar eller taggar för att påminna sig om Jesu lidande. De drog fram i 33 dagar mellan byar och städer allt mer blodiga och sönderpiskade för var dag som gick. Gisslarna spred ut till städer med kristna människor som ännu inte blivit drabbade, att det var alla kristnas värsta fiender, judarna, som var orsaken till pesten. De kristna var övertygade om att det var Guds verk egentligen, men de var ju tvungna att rikta sitt vrede mot någon, och såklart blev det judarna. Gisslarna påstod att de hade förgiftat brunnar och därigenom spridit pesten. En rejäl judeförföljelse tog fart. Man brände judar på bål över hela Europa utom i England där de redan hade blivit utkörda för längesedan.

Pesten idag?
Jag, personligen tror inte att en liknande epidemi skulle kunna drabba världen idag. Vi lever i överlag i en sådan hygienisk miljö att det är väldigt svårt för bakterier att sprida sig och föröka sig, åtminstone i västvärlden. Däremot så skulle man kunna säga att vi just nu genomgår en både övermättnadsepidemi och en svältningsepidemi i olika delar av världen. I västvärlden håller vi på att sitta/ligga ihjäl oss samtidigt som vi i vissa delar av Afrika och Asien kämpar för att överleva dagen på grund av hårt, slitande arbete utan varken mat eller vatten. I Afrika dör tusentals människor av AIDS varje dag utan att någon kan stoppa det helt och hållet. Att Sars och Fågelinfluensan blåstes upp rejält i media och vi fruktade ”världsepidemi” kan inte ha undgått någon, men trots all fruktan och rädsla för att bli smittad så stoppades dom båda två snabbt med hjälp av att sätta fåglar i karantän och sätta på människor i Kina/Asien munskydd. (Vid sars) I Afrika eller U-länderna i Asien skulle man nog kunna drabbas av en epidemi utan att kunna stoppa den, men om det var på väg att hända så hoppas jag för himmelens skull att vi, mäktiga, rika Europa och USA skulle hjälpa till för att stoppa det så fort som möjligt! OM nu en tredjedel av Europas befolkning skulle försvinna så tror jag att det skulle bli rätt så stor kaos i ett I-land där massor av arbetare/tjänstemän då försvinner. Massor av alla som jobbar för att hålla samhället fungerande på kontor, sjukhus, stationer, dataföretag o s v skulle ju försvinna och helt plötsligt fanns det inte någon som var utbildad att sköta det jobbet. Nuförtiden behövs ju en lång utbildning för att få nästan vilket enkelt jobb som helst, men det är väl först och främst för att det är så stor konkurrens för att det är många som behöver jobb. Just därför kanske det skulle leda till att arbetslösheten minskade och fler fick jobb. Därmed skulle staten inte behöva ge bidrag till arbetslösa som bara går hemma och väntar på jobb. DET i sin tur leder till sänkta skatter och då blir människorna glada. Jag är inte riktigt säker på att det är likadant med arbetslösheten i resten av Europa som i Sverige, men om man utgår från Sverige skulle det troligen bli så, tror jag. Alltså; efter ett kaos i någon månad i brist på arbetare skulle det sedan gå över till ett lugnare samhälle där alla fick jobb och någonsta...