Kulturrevolutionen

1. Inledning

- Bakgrund

Kulturrevolutionen inleddes efter att "Det stora språnget" misslyckats.                                 Det stora språnget var en femårsplan som offentliggjordes år 1958 av Mao Zedong, meningen med det var att ekonomiskt och industriellt överträffa Storbritannien och så småningom även USA på 15 år. Kina var imponerade av Sovjets stål industri, Mao ansåg att stålproduktion och export var grunden för en stabil och stark ekonomi.                                                                   Mao uppmanade folket att samla ihop skrot och smälta det i "bakgårdsmasugnar", men det satsades för mycket tid och pengar på detta, så Försöket misslyckades totalt och det ledde till stor massvält som krävde 30 miljoner människors liv.

- Syfte och mål                                                                    

Mitt syfte med denna texten är att fåreda på hur Kulturrevolutionen påverkat omvärlden, om det har påverkat omvärlden och vad startskottet till kulturrevolutionen var.

- Frågeställningar

• Vad hände under kulturrevolutionen 1966-1976?
• Hur har kulturrevolutionen påverkat landet både då och nu.

Ansvaret för kulturrevolutionen vilar på Moa Zedongs axlar,

Hans tanke med denna revolution var att rensa ut alla gamla traditioner och införa nya som mer liknade det socialistiska samhället. Enligt Mao hade den kinesiska kulturen alltför stora inslag av det borgerliga och feodala som skulle bort, så att befolkningen verkligen började tänka som äkta socialister. Denna revolution var av en ny sort som riktade sig mot de som förrått den gamla revolutionen, de flesta var utbildade och lärare. De som engagerade sig i att förändra samhället hade ett stort stöd från Mao som stärkte deras syn mot ett nytt mål. Människorna gjorde revolt mot den dåvarande regeringen fastän Mao var med i den.

Revolutionärerna tyckte att makthavare hade svikit Mao och inte kämpat för kommunismen tillräckligt under sitt styrande. Det ledde till Mao blev ännu populärare hos folket än vad han varit tidigare. I maj 1966 gick hela kommunistpartiet med på en kulturrevolution. Den 16 maj satte hela processen igång. Nästan direkt bildades en grupp som blev revolutionens verkliga kärntrupp och fanbärare - rödgardisterna. Rödgardisterna bestod av ungdomar och barn som slutat skolan på Maos order vars uppgift var att förstöra "de fyra gamla". "De fyra gamla" var 1) gamla tankar, 2) gamla traditioner, 3) gammal kultur och 4) gamla seder. Ungdomarna som var på jakt efter dessa fyra, drev ut människor ur sina hus och letade efter böcker, bilder, tempel, figurer, symboler, tankar och beteenden som liknade det gamla och traditionella samhället som Mao nu försökte förinta.

Rödgardisterna spred skräck i hela landet när de drog fram. De ville visa att de var goda revolutionärer som tog Mao på hans ord. Rödgardisterna gjorde om hela klassystemet under sina framrusningar i landet. Jordbrukarna och bönderna stod plötsligt högst upp i systemet medan intellektuella och lärare stod längst ned, samt de som hade associationer med utlandet, till exempel släktingar som flytt under revolutionen.

I hela landet rådde oro, kaos och skräck. Hundratusentals oskyldiga liv skördades på grund av människor skickades till arbetsläger, fängelser eller tvingades flytta någon annanstans. Även psykisk och fysisk misshandeln ledde till dråp och självmord som steg till en hög siffra. Militären förbjöds ingripa mot rödgardisterna, men efter en tid tyckte de militära ledarna och partiets medlemmar att det började gå för långt, speciellt när de började angripa militärerna själva. Strider mellan militär och studenter utkämpades och flertalet studenter gick under.

Under tiden avsattes flera höga tjänstemän och högt uppsatta partifunktionärer. De pekades ut som revisionister och kontrarevolutionärer.

President Liu Shaogi sattes i fängelse 1967 och dog två år senare. Han anklagades för att leda en borgerlig grupp inom partiet.

För att reda ut kaoset lät Mao armén gå in och upprätta revolutionära kommittéer som verkade som ersättare för myndigheterna. I kommittéerna skulle även röda garder och rebeller finnas, men det slutade med att armén tog över helt. De röda garderna och rebellgrupperna upplöstes, och efter en del massaker hade ännu fler människor dödats.

En till viktig sak som hände under revolutionen var personkulten av Mao Zedong som påverkades av honom själv och hela kommunistpartiet. Man lät trycka en bok som han skrivit, "Maos lilla röda", en bok med citat ur hans skrifter. Mao Zedong dog 1976. Han hade varit sjuk en längre tid innan, då landet troligen styrts av hans fru och tre andra, som sedan kallades "de fyras gäng". Då han dog följde kulturrevolutionen med honom. Rödgardisterna och rebellgrupperna löstes upp och studenterna återvände till sina studier och sina hem.

Under kulturrevolutionen störtades många ur kommunistpartiets ledning, bland annat presidenten Liu Shaoqi. Efter Maos död fick den avsatta Deng Xiaoping ta över makten. 1981 förklarade han officiellt att kulturrevolutionen var en katastrof och att från den stunden skulle det satsas mer på att öka jordbrukets produktion och tillverkningen av konsumentvaror med hjälp av en mer praktisk politik. 1982 grundades en ny lag som gav människorna en ny frihet i privatlivet och uppmuntran på arbetsplatserna.

Idag lever vissa kineser kvar med sår och minnen från kulturrevolutionen. En del kanske har skuldkänslor för hur de behandlade lärare och släktingar, andra kanske fortfarande lider av vad de blev utsatta för eller vad de såg hända. Kulturrevolutionen slutade katastrofalt, och det är något man helst inte pratar om i dagens Kina.

Kinas kommunistiska parti (KKP) grundades år 1921 av en grupp kineser som ville styra upp Kinas problem med fattigdomen, den inre politiska oron och utländska inkräktare. Marxismen blev själen och vägledningen i allt arbete som partiet utförde. Partiets stridbarhet, disciplin och livskraft beror på och drivs av den marxistisk-leninistiska ideologin.

Ideologin fastställer KKP:s mål, bl.a:

•1.      Avskaffandet av klasskillnader i riket.

•2.      Statens förtvinande.

•3.      Ett kommunistiskt samhälle efter principen: "av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov", och där alla visar kärlek och omsorg istället för egoism och bedrägeri.

Dessa mål gör KKP väldigt moraliskt tilltalande som kräver att anhängarna ska visa enorm hängivelse. Kommunisterna i partiet ansåg sig, precis som alla kommunister, vara överlägsna och de var säkra på att kommunismen var den allra säkraste ideologin och den enda som stämde korrekt. De låter sig aldrig stoppas av traditionella moraluppfattningar eller lagliga hinder, som de bara ser som den härskande klassens försök att hindra de utnyttjade. Den marxistisk-leninistiska historieuppfattningen har gjort kommunisterna mer benägna att se ett samhällsproblem i en helhet istället för att undersöka sak för sak, eftersom ideologin förser kommunisterna med ett allmänt perspektiv av historiens förlopp.

"Det kommunistiska sinnet är genomsyrat av en orubblig tro på revolutionens slutliga triumf."[1] Så skriver Franklin W. Houn i sin bok "Den kinesiska kommunismens historia".  Marx hävdar att samhället hela tiden rör sig framåt mot socialismen, med utgångspunkten att om ett produktmedel ändras leder det till ändringar i produktionssättet, produktionsförhållanden och det förlopp som sammanhänger med det sociala, politiska och intellektuella livet.

Trots denna förenkling av lagarna för den sociala utvecklingen har detta fått kommunisterna att tro kommunismen är framtiden och att inget hinder kan stoppa utvecklingen, bara fördröja den ett tag, mot det slutgiltiga målet. Rörelsens positiva tankar om framtiden har varit och kommer alltid vara en stor kraftkälla när kommunisterna får utstå motgångar i sitt revolutionära mål.

4 Sammanfattning

Den kinesiska regeringens brott mot mänskligheten ledde till att miljontals oskyldiga liv spilldes. Ordförande Mao Zedong hyllades som...