Dikter

Dikt 1

De sorgsna ögonen

Blickar i mörkret

Ihop om att se en glimta ljus

I tron att se en glimta hopp

Allt är så mörkt och kallt

Hon är ensam

Ensam i natten

Övergiven

Hon hör något och spänner sig

Inte är det väl dags?

Inte har väl solen gått upp än?

Dörren öppnas och en gestalt syns nu i mörkret

Hon kryper ihop på golvet och börjar gråta

Det första slaget kommer

Och efter det fler

När gestalten lämnar henne igen

I det mörka kalla rummet

Blickar hon ut i rummet

Ihop om att se en glimta ljus

I tron att se en glimta hopp

Trots smärtorna och blodet

Förtsätter hon blicka ut i mörkret

För hon vet att man alltid ska leta efter en glimta ljus

Att man aldrig ska tappa hoppet

Livet rinner sakta ur henne

Hon känner att krafterna börjar tyna

Att världen blir allt kallare

För varje sekund som går

Hon vet inte att hjälp är på väg

Att hennes räddare snart kommer till undsättning

Ty, när han kommer är hon inte kvar

Då har hon funnit ljuset

Då har hon funnit den eviga befrielsen

Dikt 2

Jag sitter här ensam i natten, sömnlös

Jag får ingen ro

Du ligger där i sängen och sover så sött

Men jag sitter här sömnlös

Lyssnar till tv:ns brus

Och kan inte sova

Jag är så trött, så trött

Men inget finns det att göra

För jag är ensam i natten

Ensam och sömnlös

Dikt 3

Jag ligger här i sängen och kan inte sova

Det ända jag kan tänka på är dig

Vilken tur jag har haft som fick dig

Du är den finaste jag vet

Och den ända jag vill ha

Jag önskar du var här hos mig

Att jag kunde känna din ljuva doft

Och dina trygga armar

När jag inte är med dig känner jag mig ensam

Även om det är fullt av folk omkring mig

För utan dig känner jag mig inte hel