Vägen till lycka - Buddhistisk filosofi till västvärlden

Vägen till lycka

 Buddhistisk filosofi till västvärlden

Inledning

Intresset för Buddismen har ökat mycket i västvärden de senaste åren. Den allmänna attityden till religionen är mycket positiv till skillnad från Kristendom, Judendom och Islam som uppfattas som ganska tråkiga ålderdomliga religioner. Vad beror detta på? Finns det några fler skäl till denna attityd än ett allmänt intresse för konstiga exotiska religioner och kulturer på andra sidan jorden? Finns det något i Buddhismens filosofi som är särskilt tilltalande eller som behövs för dagens moderna västerlänning? Jag har valt detta ämne för att undersöka buddhismens och vilka möjligheter den har att sprida sig i västvärlden. Vad skulle vara bra/mindre bra med buddhism till västvärlden?

Bakgrund

Vår moderna västerländska livsstil grundar sig på upprätthållandet av en yttre materiell fasad av lycka och välstånd. Vi lever i ett samhälle där varuhusen används som kyrkor och där individens självförverkligande och prestation sätts framför allt annat. I informationsteknologins tidsålder finns bara plats för det säkerhetsställda och entydiga vilket gör att religionen trängs tillbaka i ett litet hörn. Den moderna människan drabbas lätt av en känsla av inre tomhet, en känsla av att något saknas. Detta märks tydligt genom att de rikaste länderna har den högsta självmordsstatistiken i värden och störst antal deprimerade och långtidssjukskrivna. Antalet människor som känner en mening och lycka med sitt liv är mycket lägre än i fattigare länder.  Idag, när behovet av mening, en andlig dimension på tillvaron är mer skriande än någonsin, vad finns egentligen?

Kristendomen

Kristendomen var ursprungligen en religion för ett folk som levde under ockupation och förtryck, en religion som gav vanligt folk hopp och kraft att klara av dagen. "Bekymra dig inte för morgondagen, var dag har nog av sin egen plåga". Nutidsmänniskan, vars främsta problem beror på materiellt överflöd är därför inte riktigt rätt målgrupp för religionen. Eftersom kyrkan varken förnyar sig och anpassar sig till vår tid eller har den moderna västerländska människan som huvudsaklig målgrupp kan vi nog inte hoppas på den.

New Age

En rörelse som växer i samma takt som kristendomen går bakåt är New Age. Problemet är att människor får ett enda smörgåsbord att välja och vraka på. New Age kan formas och anpassas efter behov och ger sällan någon övergripande helhetskänsla och mening åt tillvaron för vanliga människor. New Age rörelsen fungerar som det mesta i vår kultur, tillfälliga kickar i en annars tråkig, materiell och ensam verklighet. Man skaffar sig en egen individuell religion som går upp och ner likt en berg-och-dalbana.

Buddhism

Det andliga behovet i dagens samhälle är som sagt stort. Folk nöjer sig inte längre med kristendomen, och snart tröttnar de antagligen på new Age. Frågan är: kan någon variant av Buddhismen tänkas vara en kandidat? För att avgöra det tänkte jag undersöka om Buddhismen kan tänkas tillfredställa de krav den moderna västerländska människan ställer på en religion.

Vårt problem med lycka

Alla människor vill vara lyckliga. Det stora problemet är hur man ska bli lycklig. När man har lycka som mål, d.v.s. strävar efter att den personliga lyckan ska öka av egoistiska skäl så motverkar man väldigt lätt målet. Om man hela tiden vill ha mer och mer lycka kan man aldrig vara nöjd och glad här och nu. Om man inbillar sig att lycka kan genereras ut materiellt välstånd, yttre omständigheter och miljö så stänger man in sig själv i ett hörn med tron att lycka är något yttre som kommer och går, något yttre man inte kan påverka mer än genom att byta miljö.

Buddhismens syn på lycka

Buddhistiska munkar anses av många vara bland de lyckligaste människorna i värden. Hur kommer det sig? Buddhistisk filosofi grundar sig på insikten att allt i världen är förgängligt. Allting som existerar kommer att förgås. Det finns ingen mening med att bygga sitt liv på materiella ting. Vårt egoistiska begär efter allt i den materiella världen skapar lidande. Så länge begäret finns kommer människor att lida. Alltså måste vi utplåna begäret. För att göra det måste vi odla vår medkänsla, vår altruism, motsatsen till det egoistiska begäret. Till vår hjälp har vi bland annat den åttafaldiga vägen. Den kan sammanfattas i tre punkter. Medvetenheten som skapas vid meditation, insikt/visdom och moraliskt handlande. Någon exakt ordning som måste följas finns inte. Det ena hjälper det andra. Genom att handla etiskt, av generositet och medkänsla, vidgar man sitt medvetande. Genom meditation och medvetenhet, bearbetar man sina tankar och låter insikterna sjunka djupt ner i medvetandet. Så småningom når man djup visdom som i sin tur leder till etiskt handlande.

Buddhistisk filosofi är väldigt öppen, det finns ingen väg som är den "rätta". Andra religioner kan vara precis lika bra vägar att gå. Denna ödmjukhet har gjort buddhismen till en av de fredligaste religionerna, det kan förklara varför ingen kan tycka illa om den. Andra religioner ställer kanske andra frågor, men svaret är oftast detsamma. Vägen går genom medkänsla, förståelse och villkorslös kärlek. Buddhismen strävar alltså mot att upphäva allt mänsklighetens lidande. Lycka är inget mål i sig, utan en positiv bieffekt som "drabbar" dem som lyckas utplåna sitt begär efter lycka!

Den gyllene medelvägen

Dalai lama har blivit mycket populär i västvärlden. Det beror mycket på hans vardagliga enkelhet och självklarhet. Han försöker få människor att leva i nuet, att förstå att vägen till lycka inte går att få genom några komplicerade avancerade teorier. Somliga som lyssnar på honom blir lite besvikna då de förväntat sig höra något riktigt djupt filosofiskt de aldrig tänkt på förut. Somliga hoppas på "hur du gör ditt liv till ett paradis" tips. Men några sådana avancerade saker finns inte. Det är i enkelheten som buddhismen har sin styrka. Lycka är inte av materiell natur, det är en grundinställning till hela tillvaron. Det handlar om en stabil inre känsla som nås genom medvetenhet, insikt och handlande. "Lagom" är ett mycket passande ord. Vi ska inte överdriva åt det ena eller andra hållet och dras med i häftiga känslostormar. Den gyllene medelvägen går rakt fram, mitt mellan ytterligheterna. Det är fredens, kärlekens och medkänslans väg som leder bort från egoism och begär.

Skulle buddhismen fungera bättre än kristendomen?

Kan buddismen tänkas tillfredställa dagens andliga behov? Om man enbart betraktar buddhismen som en filosofi, har den mycket goda möjligheter. Buddismen som filosofi kan t.ex. tilltala ateister. Samtidigt finns möjlighet till en djupare tolkning och tro på något mer gudomligt för dem som vill. Det intressanta är att korret tro inte är viktig för att veta hur man ska leva. Olika frågor kan som sagt ge samma svar. Den åttafaldiga vägen är bara en hjälp. Eftersom buddismen inte gör anspråk på att sitta inne med sanningen är den mycket lättare att ta till sig. Budskapet är i praktiken är samma som kristendomens, men utan en krånglig förpackning av arvsynd, försoningsläror m.m. En vanlig människa som läser bibeln blir bara förvirrad. Bibeln kan ju tyckas vara full med motsägelser och dubbla budskap. Buddhismens sätter med sin enkelhet och klarhet fingret just på våra största problem (begäret efter mer), utan att trassla in det i alltför mycket krånglig symbolik. Det viktiga från kristendomen (kärlek, den gyllene regeln, medlidande osv.) verkar betonas mer i buddhismen än i kristendomen själv.

Hur är det då med bön/meditation? Vad är egentligen bäst? Meditation går ut på att granska sitt inre, att försöka nå harmoni med omgivningen och att acceptera världens förgänglighet. Ytterst handlar det om upplysning, och att nå nirvana. Om vi använde meditation för att komma in i detta sinnestillstånd av objektivt betraktande av verkligheten och lyckades leva med det inom oss skulle vi bli gladare, tryggare och stabilare människor. Konflikter skulle minska och lösas mer fredligt eftersom kärlek och medlidande successivt skulle utvecklas när insikten om livets och dess förgänglighet når oss.

Men fungerar inte bön minst lika bra? Bönens styrka ligger i tanken på personlig kommunikation med en gud. Människor lägger sitt liv i guds händer, vågar lita på att de är burna, därmed får de kraft och energi att handla. Detta är som viktigast när man lever under svåra förhållanden. För oss är det inte lika aktuellt.

Bön är mera aktiv och reflekterande och fungerar bra när människor vill vara ärliga mot sig själva och kommunicera med sitt "samvete". Meditation är en individuell smått opersonlig handling, att tömma sitt inre på tankar, något som kräver disciplin. Bönen ger däremot en möjlighet att komma inför gud sådan man är just då.

Men i den personliga kontakten finns också bönens svaghet. Många tycker det är nonsens att försöka kommunicera, böner blir ju aldrig besvarade. Bön behöver inte leda till någon inre harmoni. Man kan be och be, klaga och tacka utan att det hjälper ett dugg. Be kan man göra medan man är ledsen eller arg, meditation handlar om ett lugnt inre tillstånd fritt från överflödiga tankar. Meditation bör ske mera regelbundet och hålla på längre stunder, det kan ske tillsammans eller ensamt. En bön i kyrkan går mycket snabbare och berör inte alltid besökarna. Personlig bön bör inte ske regelbundet utan är helt frivillig.

Ett minus får buddhismen för sin karma-lära. Läran om karma kan kännas alltför mystisk för att hålla någon längre tid. Men den kan såklart p.g.a. sin mystik locka somliga som tröttnat på logikens vetenskapssamhälle. Karma-läran görs nog bäst i att tolkas symboliskt. Livet är ett evigt kretslopp. Förutsättningen för att någon annan ska kunna leva är att du dör. Förgänglighet och lidande är en förutsättning för allt liv. Genom att bli upplyst har man till fullo insett och accepterat livet sådant som det är, och slipper därmed bekymra sig för livets förgänglighet, man slipper allt lidande.

Avslutning

Min slutsats är att filosofisk buddhism med regelbunden meditation skulle vara mycket effektivare än dagens kristendom när det gäller att tillfredställa de andliga behov som finns.  Den &a...