USA och Japans maktkamp under II världskriget
uppladdat: 2013-06-06
Inactive member
Usa och japans maktkamp under andra världskriget
Under den långa tid som jag
spekulerade om vad mitt Andra världskriget-arbete skulle handla om, funderade
jag kring många helt olika områden. Jag började utesluta de alternativ jag inte
ville forska kring och märkte att de få som blev kvar handlade om krig utanför
Europa. Så mycket har det talats om Hitler, Nazister, England och Frankrike, nu
undrade jag vad som hände i resten av världen, ty andra världskriget var ju ett
världskrig bokstavligen. Mitt beslut föll på USA och Japan. De två
utkämpade flera stora slag mot varandra som jag aldrig hört om innan, men det
mest intressanta enligt mitt tycke är politiken bakom det hela, all makt och
ära som är inblandad mellan de två länderna (och alla de andra länderna också
för den delen) samt vad man är beredd att offra för denna. Ibland funderar jag över
om det egentligen var så att andra världskriget var ett krig som inte behövde
drabba så många civila som det gjorde, det skulle lika gärna kunnat uppgöras
kring ett pokerbord där de allierade var på ena sidan och axelmakterna på andra
sidan med lite öl och trevliga samtal. Men vi har lärt oss mycket av vad som
skedde under krigsåren och vår värld har präglats mer än vad man kan tro av
det. Innan jag lästa om andra världskriget viste jag inte varför USA var en
stormakt till den grad som landet är idag eller vad som gjorde att så många
utanför militären dog.
Nu är många av frågorna mina besvarade
och tänk vad jag lärt mig,
ta del av mitt arbete, lär av det som varit och tänk efter hur kommer det sig?
Japan var innan krigstiden ett stort land med ungefär 72 miljoner invånare[1] som trots sin storhet var väldigt beroende av import från andra länder, då naturtillgångar inte var något man hade överdrivet mycket av. USA var en av de stora exportörerna. 1932 lurade man kineserna genom att först på Kinas regerings förfrågan hjälpa den nationalistiska sidan av landet att besegra den kommunistiska, men sedan inte åka där ifrån. I stället stannade man kvar i regionen Manchuria i norra Kina.[2] Manchuria var inte bara rikt på naturtillgångar,[3] utan låg även bra till för att därifrån inta större delar av landet, det var nämligen så Japans plan löd.[4]
Under följande år invaderades Kina av Japan som
genom detta övertog Shanghai, Nanjing och södra Shanix. Japanerna var
skoningslösa under sina intåg i städerna.[5] Invaderingen
av Nanjing har gått till historien som ”Nanjingmassakern”. I staden begick
japanska soldater fruktasvärt brutala brott då de i 6 veckor plågade
befolkningen genom att både våldta och döda tusentals invånare.[6] Chang Zhiqiang, som var 9 år gammal 1937, berättar
enligt SVT:
- ”Min lillebror grät och försökte putta den japanske soldaten åt sidan, han
knuffade på stövlarna. Soldaten tog då bajonetten och stack upp den i ändan på
min lillebror. Sen lyfte soldaten lillebror med bajonetten och slungade iväg
honom i en båge ett långt stycke bort. Då slutade han att gråta.”[7]
Inom kort hade Japan även erövrat Franska Indokina
(dagens Vietnam).[8]
Efter Japans agerande i Kina och Franska Indokina beslöt sig USA:s regering
tillsammans med Storbritannien att man skulle starta en blockad mot stål-[9]
och oljeleveranser till Japan. Genom att upphöra med dessa exporter innebar det
stora svårigheter för Japan militärt.[10]
Japans relation med de två allierade blev snabbt aningen bitter[11], stål och olja var ju vad man använde för att tillverka militära vapen med och just av anledningen att man inte hade detta i Japan var exporterna från USA och England väldigt viktiga. Japan började försöka förhandla med USA. Amerikanarna var beredda att på nytt starta exporterna av stål och olja, men detta endast på ett villkor; Japan skulle lämna Franska Indokina och Kina. Japanerna återkom med besked om att de var villiga att lämna Franska Ostindien, men tänkte aldrig släppa taget om Kina. USA:s villkor var det som gällde för att exporterna skulle återupptas och när nu japanerna bara tänkte gå med på halva villkoret sa USA ”No” till leverans av stål och olja till Japan.[12] Japanernas reaktion av USA:s strikta besked blev att snabbt lägga upp en plan. Planen löd: invasion av Thailand, Malaya (västra Malaysia), Filippinerna men först och främst USA:s flottbas Pearl Harbor på Hawaii.[13] Japanerna var medvetna om att den amerikanska flottan var tuff att möta i krig och kände därför att denna utgjorde ett stort hot mot deras krigsplaner. Därför ville man eliminera den amerikanska Stillahavs-flottan (U.S. Pacific Fleet) genom ett kraftigt anfall från ovan riktat mot dess näste, Pearl Harbor.[14]
Den
7 december 1941 låg den amerikanska flottan för ankar i hamnen. Samma dag kom Japan
att skicka 353 flygplan av olika slag (högbombare, störtbombare, torpedplan och
jaktplan) att bomba hamnen i två omgångar. Första vågen kom klockan 07.55. Då
anfölls flygfält, hamnanläggningar och fartyg utan något påtagligt motstånd.
Andra vågen kom en timme senare, då torpedplanen flög mot Pearl Harbor medan
jaktplanen siktade på flygfälten för att hindra amerikanska flyg att lyfta.
Under denna våg gjorde amerikanerna så mycket motstånd de kunde från sitt
kraftiga underläge, de fick upp några flygplan i luften och lyckades sänka
åtminstone 29 japanska plan.
Men segern gick dock till de överraskande japanerna som lyckades förstöra nära
200 amerikanska flygplan men missade både de stora oljedepåerna, dockorna och
ubåtsbasen. Pearl Harbor överlevde, hangarfartygen som varit ute på manöver
under angreppet var oskadda, men 2 403 amerikaner omkom och USA var mer än
sugna på hämnd. Dagen efter attacken skrev både Storbritanniens dåvarande
premiärminister Winston Churchill och USA:s president Franklin D. Roosevelt under
krigsförklaring mot Japan och i samband med det gick USA med i krig mot Japans
allierade, Tyskland och Italien.[15]
Medan
USA snabbt rustar för krig, skickar militär förstärkning till engelsmännen i
Europa och börjar med hög fart bygga mer och bättre stridsteknik och
flottutrustning[16] börjar Japan bomba,
skjuta och ta över för fullt i Stilla Havet, Oceanien och Asien.[17]
Mellan 7 december 1941 och maj 1942 har Japanerna erövrat de flesta öar mellan
Hawaii och Indien; stora delar av Kina, sydöstra Asiens kustländer och i
princip hela Oceanien.[18]
För
mer information om erövringarna Japan gjorde hänvisar jag till det andra
dokumentet ”Japans erövringar” som jag gjort utöver uppgiften om man skulle bli
extra intresserad av att veta vilka ögrupper Japan invaderade och när.
Fram
till augusti 1942 fortsatte Japan erövra i Stilla
Havet. De invaderar Karolinerna, Gilbertöarna, Marshallöarna, Marianerna och
stora delar av Salomonöarna. Japan stod vid den här tiden på sin spets av
utbredning och vinsterna har för det mesta varit överlägsna. USA kan ha verkat
passiva under tiden, men de hade byggt upp en helt ny mäktig Stillahavsflotta
och lagt stor vikt vid de trupper som man skickat till Europa. Detta efter att
man den 22 december 1941 vid den så kallade Arcadiakonferensen i Washington kommit
överens med Churchill om att Tyskland var det land som utgjorde det största hotet
och därför behövde prioriteras allra mest. Nu planerade USA för ett återtagande.
Man tänker krossa japanerna för att de ska ge tillbaka det som inte tillhör dem.[19]
USA börjar skicka fartyg över
Stilla havet mot Oceanien och Asien. Slag utkämpades på land, i vattnet och mer
en någonsin även i luften. Genom slagen som utkämpades i Stilla havet fick
striderna en helt ny karaktär, det var hangarfartygens betydelse i kriget som
skapade nya sorters strider. Hangarfartyg är flottliknande skepp som bär på en
landnings-/startbana, parkering och ett antal stridsflyg.[20]
Slaget vid Midway var en av vändpunkterna[21] i kriget för de allierade. Japans plan var att locka in amerikanerna i ett stort bakhåll vid Midway,[22] men genom sin nya teknik kunde USA dechiffrera kodade meddelanden,[23] med det menas det att USA lär sig att avlyssna och förstå vad Japans kommunikationer är byggda på. På så sätt fick amerikanerna reda på det fuffens som Japan hade planerat.[24] Slaget innebar en stor krigsvinst för USA och de allierade. Japans förlust blev fyra hangarfartyg och 3 057 mannar medan USA förlorade ett hangarfartyg och bara lite drygt en tiondel av japanernas förlust i manskap (340 personer).[25]
Nästa gång Japan
och USA möts, sker inte bara ett slag utan flera, på Guadalcanal. Slagen
pågick från 7 augusti 1942 till början av februari 1943 och blev väldigt
blodiga, huvudsakligen för Japans del. Guadalcanal tillhör en ögrupp strax
öster om Nya Guinea. Med öarna i Japans händer skulle de utgöra ett hot mot
förbindelsen mellan USA och Australien.[26]
Den sjunde augusti anlände 19 000 amerikanska marinsoldater till den lilla ögruppen. Motståndet från japans sida blev inte nämnvärt mycket, USA gjorde sig av med de 3700 japanska byggarbetarna och soldaterna på några dagar och byggde sedan själva klart det flygfält som japanerna påbörjat konstruktionen av, amerikanerna namngav det Henderson Field. USA hade övertaget på land mot alla de tusen soldater som skickades upp på ön. I havet utanför såg det dock annorlunda ut, där hade japanerna betydligt större framgång. De amerikanska hangarfartygen USS Enterprise besköts så det inte kunde strida på månader och USS Hornet och USS Wasp torpederades till undergång av japanska flyg och ubåtar. Den 17 januari 1943 bestämmer sig Japan för att dra tillbaka sina soldater när man konstaterat att förlusterna kostar för mycket.[27] Japan hade förlorat över 30 000 man, amerikanernas 7 100.[28] Efter att Japan gett upp övertagandet av Guadalcanal den 7 februari tar de allierade ön i besittning, vilket är strategiskt bra med tanke på närheten till Japan därifrån.[29]
Operation Downfall var USA:s mål. Operationen innebar en invasion mot Japan för att slå ned kriget där det hela började.[30] Men vägen till Japan var lång, de slag som utkämpades mellan Japan och USA blev långvariga, men sakta närmade sig USA Japan strategiskt och med främst framgång.[31] Japan var dock allt annat än sugna på att ge upp kriget, deras soldater lärdes att det var bättre att dö för sitt land än att bli fångatagen, gav man upp så misshedrade man Japan och kejsaren Hirohito som många trodde var Gud.[32] Därför offrade Japanerna sina liv på ett helt annat sätt än amerikanerna i allmänhet gjorde. Kamikaze-piloter blev ett nytt japanskt vapen under 1944. Kamikaze-piloternas uppdrag var att offra sina liv genom att störta ner sina flygplan fyllda med sprängämnen i amerikanska fartyg. ”Vapnet” var ur amerikanernas syn fruktansvärt, men för Japans del funkade det ganska bra. Under 1944 – 1945 orsakade självmordspiloterna 12 300 flottsoldaters död och ytterligare 36 400 man skadades.[33]
USA:s tålamod började ta slut. Man ville inte förlora fler soldater i strid, utan avsluta kriget en gång för alla. Men Japans styre tänkte inte riktigt likadant, deras inställning byggde på att offra vad som behövdes för att vinna kriget. Amerikanska soldater kom närmare och närmare de japanska huvudöarna och till slut var man framme vid ön Okinawa, söder om den stora ön. Japan hade fortfarande inte gett upp utan vägrade och tänkte bestämt kämpa tills siste man dött.[34]
Amerikanarna började spekulera kring vad det mest rimliga var att göra för att stoppa kriget om Japan inte gav upp. Man kom fram till att istället för att invadera Japan och riskera förlusten av uppskattningsvis en hel million människor så skulle man använda resultatet av operationen Manhattanprojektet.[35] Projektet startades 1942 och över 100 000 personer hade jobbat med detta till en kostnad på mer än 2 miljarder dollar. Det gick ut på att genom att använda atomklyvningsteknik och ta till vara på den energi som uppstår genom att skapa en bomb större än någon annan: atombomben.[36]
USA fällde två atombomber över Japan den 6:e respektive 9:e augusti 1945, den första i staden Hiroshima och den andra i Nagasaki.[37] Man visste att effekten av bomben var extrem, men man visste inte hur extrem. Man visste att många japaner skulle dö, men man visste inte hur många. Ovissheten fanns där och det första bombnedsläppet fungerade mer som ett experiment för att se vad bomben skulle ställa till med. Bomben var också ett sätt att visa Japan att de var besegrade och om de försökte resa sig brändes de till grunden. Skadorna blev enorma, ingen hade någonsin sett något liknande, städerna blev som bortblåsta och invånarna likaså.[38] Dödssiffrorna är ingen som vet exakt, men i Hiroshima ska 90 000 – 140 000 invånare dött omedelbart samt ytterligare 100 000 skadats av eftereffekterna av bomben medan ungefär 60 000 – 80 000 dog direkt av atombomben i Nagasaki och 75 000 skadats.[39] Japan insåg nu att man var chanslösa mot atombomberna, därför skickade man den 14 augusti 1945 besked till de allierade att man gav upp.[40]
Kapitulationsavtalet undertecknades av Japan ombord på stridsfartyget USS Missouri den 2 september 1945 - dagen som USA:s nytillträdde president Harry S. Truman förklarade som the VJ-day (Victory over Japan).[41]
skulle haft om USA bombat landet och sen stuckit, självklart finns det alltid vissa som lever kvar i det förflutna, men handlingen att hjälpa Japan, i sitt riktigt eländiga skick, tror jag var viktig. En analys av kriget från 1946 har visat på att japanerna var på väg att kapitulera och att bomberna på så vis var överflödiga, Japan hade kapitulerat ändå, men den frågan är inte självklar: Man kan nog analysera en hel del i de gamla, men av allt man lär sig kring andra världskriget och vad som kunde hänt om inte... får man bara svar på en del, resten finns bara tankar kring och det är tankarna som man bör bära med sig in i framtiden. I övrigt var följderna av bomberna enbart negativa i form av oerhörda förluster och lidande för den japanska befolkningen.
ANALYS
Vad var anledningen till att man använde atombomber i kriget och vilka frågor i övrigt väcker detta?
Många undrar över varför USA genomförde en sådan drastisk åtgärd som att släppa två så förödande vapen över Japan som atombomberna. Det finns olika åsikter och syn på om det var rätt eller fel, nödvändigt eller inte. Det påverkas bl:a av varifrån man kommer, amerikanerna ser annorlunda på det idag och omvärlden har olika tankar kring vad som egentligen borde gjorts och hur man skulle gjort det. Amerikanarnas huvudsakliga skäl var att man var trött på kriget och förstod att Japan inte ville ge upp, de vägrade. Det var tillslut meningslöst att kriga mot ett land som var så destruktiva både mot sig själva och mot övriga världen, att man ansåg att de gått för långt, ett exempel är kamikazepiloterna som var ett tecken på att japanerna var beredda att offra allt för att vinna. En fråga som uppstår är hur man såg på ett människoliv, vilket värde det hade. Här var det en stor skillnad mellan USA och Japan, hur amerikanarna såg ett värde i livet medan vissa japanerna var redo att offra använda sina liv som vapen i kriget. Makt och yta var det viktiga för Japan. För amerikanarna var det värdet att försvara sitt land, sitt rike, sitt folk och ta ett slags ansvar för världen tillsammans med de allierade.
Vad blev följderna av bomben och var de en förutsättning för att få slut på det andra världskriget?
Trots att USA attackerat Japan, deltog de efter kriget med att hjälpa Japan att bygga upp landet igen ekonomiskt på samma vis som man bistod Tyskland genom Marshallhjälpen. Detta kan enligt min teori varit en viktig faktor för Japans och USA:s relation idag. Idag är de två länderna nära förhandlingsmässigt och har en betydligt bättre syn på varandra än vad de
Källförteckning:
Chris Bishop, Chris McNab, Andra Världskriget Stora slag och operationer dag för dag. (2003), London.
Föreläsning av Rickard Drakenlordh, Rudolf Steinerskolan, v22 & v23.
www.u-s-history.com
www.bergstrombooks.elknet.pl/kamikaze.htm
maps.google.se
www.historyplace.com/unitedstates/pacificwar/pacwar.gif
http://www.svd.se/kultur/understrecket/japan-skrev-krigshistoria-i-kinesiskt-blod_682431.svd
http://www.faktasamlingcbrn.foi.se/filer/a_sidor/3/5.html
www.dn.se/nyheter/varlden/overlevare-fran-hiroshima-och-nagasaki-dod
www.internationalen.se/2009/09/andra-varldskriget-japan-och-usa-gar-in-i-kriget-den-japanska-imperialismens-expansion/
http://www.historylearningsite.co.uk/operation_downfall.htm
www.bbc.co.uk/schools/gcsebitesize/history/mwh/ir1/manchuriarev2.shtml
http://militaryhistory.about.com/od/worldwarii/a/battle-of-guadalcanal_2.htm
http://uraccess.se/products/102387
http://www.hangarfartyg.se/
http://watchdocumentary.org/watch/hiroshima-bbc-history-of-world-war-ii-video_b787989dd.html
http://varldenshistoria.se/files/bonnier-his/attach/hi_sv_05_140344_sidste_maal.pdf
http://www.forsvarsmuseum.se/tidsl1940_09.html
[1] Chris Bishop, Chris McNab. Andra Världskriget. Stora slag och operationer dag för dag. 2003. London. Sid 245.
[2] Föreläsning av Rikard Drakenlordh, Rudolf Steinerskolan, v22, 2013
[3] Ibid
[4] http://www.u-s-history.com/pages/h1661.html
[5] http://sv.wikipedia.org/wiki/Andra_kinesisk-japanska_kriget
[6] http://www.svd.se/kultur/understrecket/japan-skrev-krigshistoria-i-kinesiskt-blod_682431.svd
[7] http://www.svt.se/nyheter/varlden/70-ar-sedan-japanerna-intog-nanjing-massakern-som-kina-inte-glommer
[8] Chris Bishop, Chris McNab. Andra Världskriget. Stora slag och operationer dag för dag. 2003. London. Sid 180.
[9] http://www.internationalen.se/2009/09/andra-varldskriget-japan-och-usa-gar-in-i-kriget-den-japanska-imperialismens-expansion/
[10] Föreläsning av Rikard Drakenlordh, Rudolf Steinerskolan, v22, 2013
[11] http://www.internationalen.se/2009/09/andra-varldskriget-japan-och-usa-gar-in-i-kriget-den-japanska-imperialismens-expansion/
[12] Föreläsning av Rikard Drakenlordh, Rudolf Steinerskolan, v22, 2013
[13] http://www.u-s-history.com/pages/h1661.html
[14] Chris Bishop, Chris McNab. Andra Världskriget. Stora slag och operationer dag för dag. 2003. London. Sid 180.
[15] Ibid
[16] Föreläsning av Rikard Drakenlordh, Rudolf Steinerskolan, v22, 2013
[17] Chris Bishop, Chris McNab. Andra Världskriget. Stora slag och operationer dag för dag. 2003. London. 186-187.
[18] (BILD) http://1.bp.blogspot.com/-C0ZLh9I_B0o/UKfrjoflX_I/AAAAAAAARXs/9KtSwi3G0Js/s1600/Pacific_Theater_Areas%253Bmap1.JPG
[19] Chris Bishop, Chris McNab. Andra Världskriget. Stora slag och operationer dag för dag. 2003. London. Sid 180.
[20] http://www.hangarfartyg.se/
[21] http://www.forsvarsmuseum.se/tidsl1940_09.html
21 Chris Bishop, Chris McNab. Andra Världskriget. Stora slag och operationer dag för dag. 2003. London. Sid 192
[23] Ibid
[24] Föreläsning av Rikard Drakenlordh, Rudolf Steinerskolan, v22, 2013
[25] Chris Bishop, Chris McNab. Andra Världskriget. Stora slag och operationer dag för dag. 2003. London. 193-194
[26] Ibid
[27] Chris Bishop, Chris McNab. Andra Världskriget. Stora slag och operationer dag för dag. 2003. London. 196-199
[28] http://militaryhistory.about.com/od/worldwarii/a/battle-of-guadalcanal_2.htm
[29] Chris Bishop, Chris McNab. Andra Världskriget. Stora slag och operationer dag för dag. 2003. London. 196-199
Logga in med Facebook