Den heliocentriska världsbilden

2690 visningar
uppladdat: 2020-06-19
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den heliocentriska världsbilden

 

1500-talet upptäckte några av de största vetenskapsmännen den heliocentriska världsbilden. Vetenskapsmännen var bland annat Tycho Brahe (1546-1601), Nikolaus Kopernikus (1473-1543) och Johannes Kepler (1571-1630). 

Enligt vetenskapsmännen betyder heliocentrisk världsbilden solsystem som  att ligger i centrum med alla planeterna rörande i banor runt om kring sig. 

Dem kom fram till att solen är universums centrum och att jorden roterar kring sin egen axel. Så här kom dem fram till de, vetenskapsmännen började observera stjärnhimlen, nya stjärnor, utföra matematiska beräkningar och mätningar på planeternas rörelser. Sedan förklarades varför planeterna rör sig på det sättet som de gör.

 

Den första på 1600-talet som började använda teleskop och kikare var Galileo Galilei (född 15 februari 1564 och dog 8 januari 1642). Han var betydlig mer framfusig än Kopernikus, Kepler och han kritiserade skarpt Aristoteles gamla teorier. Därför dömdes han av katolska kyrkan för kätteri. Dem lät honom gå långt efter sin död, cirka år 1992.

 

En av världshistoriens under 1700-talet mest kända vetenskapsmän var Isaac Newton som föddes 1642-talet och dog 1727-talet. Han förklarade bland annat att planeternas rörelse med sina matematiska formler och fysiska lagar framförallt gravitationslagen. Newton utvecklade Galileos och Keplers tankebana så att det stämde ytterligare.

 

William Herschel som föddes 1738-talet och dog 1822-talet, upptäckte planeten Uranus 1781-talet. Rörelserna passade utmärkt in i Newtons beräkningar och fysiken. Med Newtons fysik fram emot 1880-talet var felfria lagar som förklarade allting i universum. Man började tala om det newtonska urverket som bara hade några små detaljer som inte fortfarande hade fått sin lösning. Under tiden som universum tickade på och fungerade klockrent uppstod ett problem. Han började upptäcka att enligt newtons förklaringar, planeten Merkurius inte alls rörde sig som den borde göra. Så småningom märkte man att det var fler avvikelser också övriga planeters banor. Efter ett tag började man inse att det behövdes bättre förklaringar och att Newtons teorier hade en del brister.



Källor:

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Den heliocentriska världsbilden 1500-talet upptäckte några av de största vetenskapsmännen den heliocentriska världsbilden. Vetenskapsmännen var bland annat Tycho Brahe (1546-1601), Nikolaus Kopernikus (1473-1543) och Johannes Kepler (1571-1630). Enligt vetenskapsmännen betyder heliocentrisk världsbilden solsystem som att ligger i centrum med alla planeterna rörande i banor runt om kring sig. Dem kom fram till att solen är universums centrum och att jorden roterar kring sin egen axel. Så här kom dem fram till de, vetenskapsmännen började observera stjärnhimlen, nya stjärnor, utföra matematiska beräkningar och mätningar på planeternas rörelser. Sedan förklarades varför planeterna rör sig på det sättet som de gör. Den första på 1600-talet som började använda teleskop och kikare var Galileo Galilei (född 15 februari 1564 och dog 8 januari 1642). Han var betydlig mer framfusig än Kopernikus, Kepler och han kritiserade skarpt Aristoteles gamla teorier. Därför dömdes han av katolska kyrkan för kätteri. Dem lät honom gå långt efter sin död, cirka år 1992. En av världshistoriens under 1700-talet mest kända vetenskapsmän var Isaac Newton som föddes 1642-talet och dog 1727-talet. Han förklarade bland annat att planeternas rörelse med sina matematiska formler och fysiska lagar framförallt gravitationslagen. Newton utvecklade Galileos och Keplers tankebana så att det stämde ytterligare. William Herschel som föddes 1738-talet och dog 1822-talet, upptäckte planeten Uranus 1781-talet. Rörelserna passade utmärkt in i Newtons beräkningar och fysiken. Med Newtons fysik fram emot 1880-talet var felfria lagar som förklarade allting i universum. Man började tala om det newtonska urverket som bara hade några små detaljer som inte fortfarande hade fått sin lösning. Under tiden som universum tickade på och fungerade klockrent uppstod ett problem. Han började upptäcka att enligt newtons förklaringar, planeten Merkurius inte alls rörde sig som den borde göra. Så småningom märkte man att det var fler avvikelser också övriga planeters banor. Efter ett tag började man inse att det behövdes bättre förklaringar och att Newtons teorier hade en del brister. Källor: Ne.se synpunkt 2

Kommentera arbetet: Den heliocentriska världsbilden

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Hasan Ali [2020-06-19]   Den heliocentriska världsbilden
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=60708 [2024-07-24]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×